Melodifestivalen då

Efter höstens idoga IDOL-tittande kände jag mig väl rustad för melodifestivalen, och visst var det hög igenkänningsfaktor – programledartrion glittrar, glammar och jobbar för att bygga upp feststämningen hos publiken och hos tittarna. De är söta och oförargliga, och kommer säkert att, som en av dem sa, ha blivit som vänner när de sex veckorna är över. Artisterna presenteras genom en liten filmsnutt och lite information om vem och varifrån, och så är låten igång.

Det jag saknar är den lilla stunden vi fick i IDOL när juryn kommenterade på varje framträdande. Den tjänade, inser jag först nu (ni ser hur lärandet fortgår såhär månader efter upplevelsen!) som reflektionstid, ett ögonblick att smälta intrycken från den just genomförda akten. I gårdagens program flöt den ena akten in i varandra och när samtliga gjort sina framföranden måste jag erkänna att jag bara kom ihåg ett par låtar. Dead by April som mitt i startfältet kändes som en oas i glitterstormen, och så givetvis Abalone Dots:

.

.

Ja, jo, det är fullt möjligt att jag var en aning partisk, men visst var de duktiga?

.

Annonser

13 thoughts on “Melodifestivalen då

  1. Skulle precis börja gnälla om att Melodifestivalen har tappat sin charm under åren, då ”alla” börjat sjunga på engelska, sedan satte jag igång videon 🙂 Trevlig och folklig låt måste jag tillägga.

    Men allmänt upplever jag Eurovision som pro English-singning, vilket jag finner tråkigt då varje nations språk har sin charm.

  2. Jag har efter många år som trogen Melodifestivaltittare (det får mig att låta mycket äldre än vad jag är) lagt ner tittandet på de svenska uttagningarna. Vem som vinner vet jag ändå tack vare löpsedlarna. De har blivit så fåniga och bidragen är generellt medelmåttiga och tråkiga eller rent utav dåliga. Fokus i de svenska tävlingarna läggs mer på diversity än quality. Jag lägger dock tid på att titta på de förberedande programmen som kallas ”Inför Eurovision Song Contest” där en grupp förstå-sig-påare lyssnar på alla bidragen till ESC och sedan berättar vad de tycker är bra och dåligt med låten. Det blir väldigt roligt emellanåt och man får den där möjligheten att reflektera över låtarna. Sedan ser jag på de två semi-finalerna till ESC och den stora finalen naturligtvis 🙂 Finalen i år är i Azerbadjian (reservation för stavning).

    För att göra en kommentar på kommentaren ovan; när ESC började på 50-talet så skulle varje bidrag sjungas på det landets officiella språk. Den regeln togs bort någon gång på 70- eller 80-talet. Och nu kan du sjunga på farsi om du känner för det 😉

    • Det är lite olika hur man förhåller sig. Jag träffade i somras en rektor och en lärare från den Azerbadjanska vuxenutbildningen som förklarade för mig hur mycket denna final faktiskt betyder för landet. Musiken i sig hade en mycket liten del i detta, utan det handlar i stället om tillhörighet, kunskap, kontakter och öppenhet. Tänk vad lite paljetter kan ge!

      Farsi är ett mycket musikaliskt språk så det är nog ingen dum idé.

      • Jo jag vet att det ger väldigt mycket för ett land att vara värd för ESC 🙂 Men ibland undrar jag lite om de vet vad de ger sig in på. T ex Moldavien är med varje år, Europas fattigaste land, om de faktiskt vann, skulle de ha råd att hålla i spektaklet?

        Vet faktiskt inget särskilt om farsi… Drog mest bara till med det första o-europeiska språket jag kunde komma på 😛

        • Kanske upplever de att det håller dem på kartan, att de åtminstone för ett ögonblick faktiskt finns i människors medvetande om de är med? Även om de kommer sist? Och vinner de så, tja, det ordnar sig nog med skridskor bara det blir is.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s