Den övervakade skolan

Sökarens skoltankar är ytterligare en som reflekterar över sina intryck av programmet. Hon tar upp den viktiga tidsaspekten och lyfter fram hur det systematiska och genomtänkta arbetssättet faktiskt skapar mer utrymme för goda möten mellan elever och lärare:

Jag blir imponerad över deras systematiska arbete med elever som behöver hjälp på olika sätt. Det är inte bara en schyst lärare som lägger egen tid på att snacka med kidsen. Nej det finns en organisation som gör att de alltid vet vem som ska göra vad och eleverna verkar lita på att det finns vuxna som tar ansvar på skolan. Som reder ut, stöttar och säger ifrån.

Att eleverna litar på att det finns vuxna som tar ansvaret, och att de vuxna kan lita på att organisationen håller, att det finns någon som tar emot och tar hand om eleven som stör i klassrummet, att det finns utarbetade rutiner och man arbetar som ett team, tillsammans och drar i samma riktning skapar lugn och trygghet, även för de mest kaosiga elever. Och inte bara för dem:

Jag blir lycklig av att se alla samtal mellan ungdomarna och de vuxna. Djupa, svåra, allvarliga samtal som får ta tid och plats.

Hon avslutar sitt inlägg med att reflektera över vilken skillnad en Mr Drew (som visserligen pratar lite fort i klippet men säger mycket klokt) och en  lika tydlig organisation kunnat göra i hennes egen vardag.

Gång på gång lyfts tidsbristen i svenska skolor i debatten – man springer och springer från den ena orosflamman till den andra och i slutet av dagen har man inte hunnit med varken sig själv eller det man tycker man borde hunnit med. Elever stressar och stressas av tempot och hur många datorer vi än inför tycks vi aldrig komma i kapp.

Jag funderar efter att ha läst inlägget över om det kanske är en sån konsekvent genomförd och systematiskt genomarbetad struktur där det är tydligt uttalat vad var och en har, respektive inte har, ansvar för som behövs för att frigöra den tid som verkar försvunnit någonstans i systemet?

Advertisements

5 thoughts on “Den övervakade skolan

  1. Ping: Det passmoreiska skyddsnätet « Sökarens skoltankar

  2. Jo, men visst är det så. En reflektion från höften:

    Senast jag var i London (vilket är allt för länge sedan, typ, sju år sedan) fanns det mängder av personal överallt på tunnelbanan. Man kunde ställa frågor och få vägledning. Jämför sedan med hur det är i Sverige…. Inte kul, som Björn Gustafsson säger.

    Slutsats: Personaltäthet spelar roll. Om sedan det går att organisera den personal, som faktiskt finns, bättre, ska jag inte uttala mig om. Organisation är inte min starkasta grej. 😉

    NB. Detta är inte menat som något försvar för att vi inte skulle kunna lära oss massor av Passmores. Jag har skrivit flera blogginlägg om detta, kommenterat på andras bloggar och kommer antagligen att skriva ännu mera. Ser redan fram emot nästa avsnitt på söndag…!

    PS. ”kaosiga elever” var ett nytt uttryck för mig. Kul det går framåt. 😀

    • Personaltäthet spelar roll, men med förbehållet att man har en vettig struktur att stoppa in den i. Annars riskerar man att få en massa människor som snubblar omkring varandra i stället.

      Begreppet ”kaosiga elever” kan jag ha råkat hitta på själv, det fyller ett hål i språket.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s