Härförleden jublade jag lite kring ett av de fortbildningsprojekt jag har privilegiet att vara en del av den här terminen, och i dag pratar jag mer om saken på Re:flexbloggen. Samarbete är, här som i många andra sammanhang, nyckeln till att lyckas kombinera fortbildning, som tar en hel del tid i anspråk, det är inget att sticka under stol med, med annat.
.
Annonser
dessutom skrev du om att det ibland är svårt att kommunicera i skrift. Det är åtminstone svårare att bli förstådd i skrift – ibland blir man förvånad över glappet mellan det utsända och det mottagna.
Det blir man sannerligen – precis som när man talar så kan det ta en stund att upptäcka att den man uppfattar hård och kall egentligen är riktigt snäll, bara uttrycker sig på ett sätt man är ovan vid. Eller omvänt. Och precis som när man talar så blir det lättare med tiden, trots att det kan kännas som att man måste börja om i varje nytt sammanhang.
Vi tar alla med oss ett ständigt växande bagage till varje meningsutbyte. Ibland är det till nytta, ibland lägger sig kappsäckarna i vägen.
Mycket väl formulerat. Det händer därtill inte sällan att vi själva lägger bagaget mellan oss och den vi pratar med.