Privatlivets helgd

Torsdagens livaktiga #skolchatt rörde sig stundtals kring den viktiga men svårdefinierade gränsen mellan privat och personligt. Det framkom t ex att det förekommer att lärare väljer att ha två profiler i populära sociala media som t ex Facebook – en ”lärarprofil” där man blir vän med eleverna, och från vilken man skapar grupper dit man förlägger delar av undervisningstiden, ibland ägnar ”stor del” av sin förtroendetid åt läxstöd på kvällar och helger och kan ”ha koll på” vad som händer. Och så en ”privat profil” dit man förlägger sitt privatliv – familj, semesterbilder, eventuella bakfyllestatusuppdateringar etc.

Jag förstår hur man tänker – arbete här, privatliv där, vattentäta skott emellan så att man faktiskt kan koppla av och vara ledig när man är ledig.

Men jag funderar också över framförallt två saker här.

För det första, den naiva förströstan att det ska räcka, att det inte alls kommer att bli möjligt någonsin att se den timeline man uppfattat som privat utifrån genom en enkel websökning, att ingen någonsin kommer att dela något man önskar hålla privat med någon som delar det med någon som… och så vidare. Ungdomar i dag är inte mindre nyfikna än vi var, och det dolda är alltid mer spännande än det öppna. Jag vet inte, kanske är det jag som är lite gammaldags när jag brukar tänka att allt som läggs upp på nätet, oavsett om det läggs bakom lösenord eller inte, är potentiellt offentligt?

Det är det ena. Det andra har med integritet att göra – jag får inte riktigt ihop kopplingen mellan önskan att skydda sin egen integritet med dubbla konton samtidigt som man förväntar sig att eleverna glatt skall koppla sina privata Facebookkonton till ens offentliga och med detta släppa in sin lärare och skolan långt in i sin privata sfär? I synnerhet om möjligheten ”att ha koll” är en av orsakerna till att skolan önskar ha denna kontakt. Var blir elevens integritet av? Är inte den minst lika viktig att skydda som lärarens?

Jag vet inte, för mig känns det lite udda om gränsen mellan privat och personlig går på olika ställen för olika personer, men jag anar att man kan se på saken från olika håll?

Advertisements

10 thoughts on “Privatlivets helgd

  1. Viktiga synpunkter båda två, Morrica. Jag har aldrig hållit isär skola och fritid. Kan man göra det helt som lärare? Man träffar elever på stan och på bussen, någon ringer, någon mejlar, ibland dyker någon elev upp hemma som kompis till ett barn. Jag träffar föräldrar på systemet och vid provhytten på Åhlens, någon har läst min blogg, en annan skickar inbjudning till en konsert… Man är för övrigt inte lärare bara för sina nuvarande elever utan både för de som lämnat skolan och för alla de yngre som man ännu inte känner, men som vet att man är lärare och antagligen också en del annat om en. Det är inte som att vara politiker eller kändis, men man bär sitt yrke med sig. Jag upplever inte det här som ett problem, jag bär mitt yrke med stolthet.

    • Jag instämmer helt och fullt, och det är en mycket viktig del av läraryrket, en del vi pratar förvånandsvärt lite om. Man möter sin kursdeltagare och elever överallt, ibland stannar man och pratar, ibland nickar man vänligt åt varandra och går vidare. Hur man agerar privat påverkar hur man uppfattas i klassrummet, och tvärtom, och det måste vi förhålla oss till. Du formulerar det så väl – man bär sitt yrke med sig.

  2. Mycket intressant och läsvärt inlägg. Jag var en av de som under skolchatt som skrev just kring privatlivet kontra lärarrollen. För mig är det mycket viktigt att ha känslan av att jag har ett privatliv där jag mer eller mindre kan göra vad jag vill utan att jag gör det som ”lärare”. Därav inte sagt att jag lever ett syndigt liv som jag på något sätt vill dölja för mina elever. Just på grund av att lärarrollen blir så fruktansvärt personligt och det blir svårt att skilja arbete och fritid så tyckte jag det var viktigt med att åtminstone försöka skilja person och yrke på facebook.

    Och visst, trots att ifall man inte är min ”vän” på facebook så kan man inte se något annat än ett par bilder, så går det säkert att kringgå detta på något sätt ifall man verkligen vill, men med två konton hade jag i alla fall markerat att jag även hade ett privatliv. Det handlar i grund och botten inte om att försöka dölja ”fyllebilder” från elever (även om jag formulerade det något sådant i torsdags) utan om att kunna få ha privata saker, så som åsikter, partitillhörighet, sambons namn, bilder på barnet samt överironiska diskussioner med mina närmaste vänner, för mig själv.

    Vad gäller din andra tanke så är den mycket intressant och något jag tidigare inte tänkt på, utan har enbart fokuserat på min integritet. Dock ska det tilläggas att jag aldrig sökte upp elever med mitt lärarkonto. Lärarkontot på FB skapades utifrån elevernas efterfrågan på att jag skulle vara tillgänglig på deras arena under kvällstid/förtroendetid.

    Till sist, för mig var det viktigt att försöka dela upp min tid mellan lärare och privatperson. Det gick dock inget bra. I mer eller mindre varje vaken stund hade jag alltid lärarperspektivet med mig. ”kan jag använda mig av detta i undervisningen?” Drömde mer eller mindre om jobbet varje natt. Första tanken när jag vaknade var alltid undervisningsrelaterad. En av anledningarna till att jag bytte jobb.

    Men det kanske är så…lärare kan/får inte vara privatperson?

    • Jodå, lärare får vara och är privatpersoner (det är t ex privatpersonen Morrica som skriver till dig just nu), men lärare är också, som Helena beskriver ovan, samtidigt offentliga personer. Inte i lika hög grad som en rockstjärna, men i mycket högre grad än de flesta lokalpolitiker, t ex. Det innebär att det man gör privat kan komma att ge återklang i klassrummet, och till det måste man förhålla sig.

      Det du beskriver är vanligt, mycket vanligt, särskilt bland nya, entusiastiska lärare som vill ge allt och lite till, som vill vara den som gör skillnad i elevens liv, som vill finnas till hands för eleverna på elevernas villkor men plötsligt finner att ens eget liv tappats bort i hastigheten. Det här pratar vi alldeles för lite om, och lämnar därmed dessa eldsjälar att brinna bäst de kan tills de kvävs av syrebrist. Det är rätt taskigt. Förlåt!

      Elever uppskattar att lärare finns tillgängliga utanför skoltid – på Facebook, på Twitter, på den pedagogiska plattform skolan använder, via mail etc. Undersökningar gjorda visar att det är den aspekt av en skolas pedagogiska plattform de uppskattar mest av allt – möjligheten att få hjälp och svar från lärare utanför lektionstid.

      Det innebär inte att alla lärare skall lägga många timmar i veckan, kanske varje kväll, på att sitta på Facebook och lägga förtroendetiden och mer därtill på informellt läxstöd. Det innebär i stället att läraren måste vara supertydlig mot sig själv, och avgränsa knivskarpt inte bara hur många timmar i veckan h*n har tid att lägga på läxstöd utan också var, på vilken plattform, h*n väljer att förlägga detta. När läraren gjort detta klart för sig själv, så måste h*n vara lika tydlig, och konsekvent, mot eleverna. Det är lärarens ansvar, inte elevens.

      Jag avråder den som frågar från att använda Facebook som lärplattform, av samma orsak som jag avråder den som frågar från att erbjuda sitt eget köksbord som läxläsningslokal till grannskapets alla barn. Det som verkar trevligt och informellt till en början blir innan man vet hur det gick till riktigt i stället till en börda och ett tvång, och har man det då för nära inpå sitt eget privatliv blir det svårt att ta sig ur situationen.

      Jisses vilken drapa! Jag avslutar här, med lite tur innan alla som eventuellt läser svimmat av utmattning. Jag är glad att du skrev, och beklagar att du fick alltför lite stöd under din tid som lärare.

  3. Ping: Utbildningens syfte glöms bort i diskussionen kring Facebook i skolan | Kristina Alexandersons blogg

  4. Ping: Vem är du, vem är jag? « You're no different to me

  5. Ping: Ännu ett inlägg om det här med relationerna i skolan « You're no different to me

  6. Ping: Program 36 “Privat, personligt och lite standard” « På tal om…

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s