Vem är du, vem är jag?

Ringarna från torsdagens #skolchatt fortsätter spridas. Petter Bergenstråhle lyfter i ett blogginlägg upp hur gränsen mellan yrkesjag och privatjag tycks bli allt otydligare:

I samhället idag så suddas gränsen mellan professionell och privat ut allt mer. Gränsen mellan tiden jag jobbar och tiden jag är ledig är inte längre självklar.

Kraven på den professionelle yrkesutövaren har i och med teknik utvecklingen ökat allt mer. Vi förväntas att vara uppdaterade och beredda på att jobba hela tiden. Som mannen jag satt bredvid på tåget till stan här om dagen. Det var tidigt och han somnade till, telefonen ringde och han hade en kund på tråden som ville ha reda på ett nummer av något slag. Från sovande på väg till jobbet så förväntades han på en gång komma ihåg en lång sifferrad.

För oss lärare är det inget nytt, för oss har det alltid varit så.

Att arbeta som lärare medför en grad av offentlighet. Bergenstråhle beskriver det såhär:

I det lilla samhället bland elever och elevernas föräldrar för jag jobbar, där är jag en offentlig person. Eleverna på skolan och deras föräldrar vet vem jag är, och utifrån det så har jag ett större ansvar att vara en vuxenförebild än gemene man. Även när jag är ledig.

Man kan kanske se det som en liten lönebonus, om man vill.

Detta är inget unikt för läraryrket. Präster, läkare, sjuksköterskor, skådespelare, operasångare, poliser, receptionister, myndighetspersoner, butiksbiträden, politiker med flera lever i samma verklighet – oavsett om man har semester, är sjukskriven, sitter på pendeltåget på vägen till jobbet, befinner sig på sin första date med någon som man hoppas kommer visa sig vara en Någon eller befinner sig på sin arbetsplats ser människorna vi möter oss först som vår yrkesroll.

Jag tror att det är djupt mänskligt att göra så. Vi gör det själva, hela tiden, gör vi inte? När vi träffar människor i sociala sammanhang är frågan ‘vad jobbar du med?’ en av de första vi ställer. Kanske är det så att den uppfattas som mindre intim än frågor som ‘hur gammal är du?’ eller ‘var bor du?’, och upplevs som relevant helt enkelt för att det vi frågar om är personens funktion i det samhälle som vi alla är en del av. Att vi vill veta var vi befinner oss i relation till personen, i synnerhet om personen i fråga har inflytande över vårt liv på ett eller annat sätt?

En av kommentarerna till det inlägg jag skrev igår, också utifrån torsdagens samtal, lyfter hur behovet av att skilja av den privata personen från yrkespersonen kan vara både svårt och stressande. Jag svarade glatt att jodå, visst är lärare privatpersoner ibland, och så är det ju. Men jag funderar nu på om den där gränsen mellan personligt och privat verkligen är en geografisk (här är jag privat, här jobbar jag) eller kronografisk (nu är jag privat, nu jobbar jag) gräns, en sån som går lätt att peka ut, mäta och beskriva? Kanske befinner den sig i en helt annan dimension, en mental eller social dimension, och svajar långsamt fram och tillbaka utifrån ett eller annat?

Annonser

5 thoughts on “Vem är du, vem är jag?

  1. Intressant resonemang, jag har bara en sak som jag vill tillägga. Jag anser nämligen att läraryrket är unikt så till vida att av de yrken som du räknar upp så är lärarna de enda som har stadigvarande, dagliga kontakter med sina ”kunder” – så att säga. Det är de relationerna som är i centrum för mitt resonemang. För vi träffar våra elever varje dag, och oavsett så måste vi träffas imorgon igen. För eleven har inget val. Eleven måste komma tillbaka till skolan.

    • Alla yrken är unika och har sina speciella förutsättningar, visst är det så.

      Elevens relation till lärarens är komplex och innehåller många aspekter som påverkas i större eller mindre grad av dennes uppfattning om läraren. Inte minst den myndighetsutövning som ingår i läraryrket måste tas på allvar. Det är rimligt, tycker jag, att en lärare uppför sig på ett sånt sätt att elever inte har anledning att oroa sig för att det skall gå ut över deras utbildning eller deras betyg, vare sig det handlar om lärarens uppförande irl, online eller någon annanstans.

      Jag har lite svårt för liknelsen elever – kunder. Kundens ställning och relation till försäljaren, producenten eller leverantören skiljer sig i hög grad från elevens ställning och relation till läraren och skolan, och det finns risker med att urvattna den genom att likna den vid den simplare kund-relationen. Jag är glad att du underströk detta med citationstecknen.

    • Det slängs ju lite slarvigt in i debatten då och då, och framstår ibland rent av nästan som om man uppfattade begreppen som utbytbara. Därför gladde citationstecknen mig extra mycket 🙂

  2. Ping: Sociala medier efter skolchatt och Facebook kupp i Eurovision « Fredriks blogg

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s