Provperspektiv

Det diskuterades prov. Denna diskussion ägde rum i ett forum någonstans i sociala media-sfären men för att inte i onödan hänga ut någon som kanske råkade uttrycka sig lite slarvigt i hastigheten tänker jag inte vara mer specifik än så. Jag hoppas det är i sin ordning?

I diskussionen om prov förekom frågeställningar kring hur man kan föreställa sig att ett prov skulle kunna mäta ”hur bra ungdomar är” och de traditionella argumenten om vikten av olika individer för att ett samhälle skall utvecklas etc.

Och jag tänker, medan jag aktivt avstår från att kommentera i diskussionen i forumet, att antingen har de lärare som använder prov för att mäta hur bra själva eleven är missförstått konceptet, eller så har jag.

Jag går nämligen omkring i den kanske naiva föreställningen att det man har prov till är att stämma av vilka kunskaper och färdigheter i ett givet ämnesområde eleven har uppnått vid ett givet tillfälle, även kallat provtillfället. Att själva poängen med att låta elever skriva prov är att man som lärare önskar få veta om de elever man undervisar faktiskt har de kunskaper och färdigheter de behöver ha för att gå vidare till nästa nivå, moment, steg, kurs eller vad det nu råkar röra sig om. Om de har det går man vidare. Om de inte har det tar man om det som behöver tas om.

Och det är allt.

Ett icke godkänt provresultat tolkar jag helt enkelt som att ‘eleven är inte helt redo att gå vidare än. Eleven behöver ett par saker till annars kommer det bli onödigt svårt längre fram’ och ett godkänt provresultat som ‘det var det, nu går vi vidare’.

Sen undrar jag, såhär i en eftertanke innan jag trycker på posta, om det kan finnas någon risk att elever får för sig att provresultat säger något om hur bra människor de är, kanske rent av i jämförelse med andra som skrivit samma prov, om lärare ibland råkar uttrycka sig på ett sånt sätt att man kan få intrycket av att de ser prov som människovärdesmätare snarare än avstämningar?

Annonser

9 thoughts on “Provperspektiv

  1. Jag tror att du är inne på någonting här. Jag kan inte minnas att vi någonsin under min skoltid diskuterade provens syfte. Det skulle kanske inte ske ett mirakel om lärarkåren förklarade att proven är till för att se var eleverna befinner sig, men jag tror att det skulle kunna sås goda frön.

    • Jag tror som du, det skulle kunna ha god effekt om man satte ord på tankegångarna och var tydlig med vad det är man testar och mäter och stämmer av och undersöker när man ger ett prov, med varför man ibland får göra omprov och ibland inte, med vilka konsekvenser det får att skriva alla rätt, att ha ett par fel eller att inte bli godkänd på ett prov.

      Och sen tror jag faktiskt det vore bra om skoldebattörer tog och funderade lite över hur man uttrycker sig, vilka effekter de dramatiska känsloutspel man ibland lägger upp faktiskt får för de elever som råkar ta del av dem. Det här med offentlig debatt kräver ett visst mått av eftertänksamhet, och en viss insikt om att de tysta läsarna också ser och hör.

      • Jag minns fortfarande när vår historielärare, som också var svensklärare, i gymnasiet på första lektionen bad oss översätta betygskriterierna till begriplig svenska. Ingen lyckades och då sade han ”Nu vet ni hur jag har det”. Han förblev en av klassens mest omtyckta lärare läsåret ut.

        • Det var också ett sätt att göra det – mer populistiskt än pedagogiskt, kanske, men hans poäng var sannolikt inte att ge er en uppfattning om vare sig kursinnehållet eller betygskriterierna, utan att markera att han stod på er sida, och det kan ju ha ett värde i sig (om det inte går över styr)

        • Jag tycker inte att det nödvändigtvis borde tolkas som populistiskt, jag tolkade det snarare som att han försökte visa på hur godtyckliga betygen kan vara. Visst kan man tycka att det är lärarens uppgift att översätta målen, men det finns en poäng med att låta eleverna förstå att denna översättning inte är det minsta självklar. För tänk om det är så att varje lärare redan innan de läser dessa kriterier har en bild av vad de tycker krävs för olika betyg, baserat på sin egen högst personliga bild av vad som utmärker en god prestation i ämnet. Om dessa lärare kan tolka kriterierna på många olika sätt kommer de troligtvis hålla fast vid den bild de redan från början hade och låta kriterierna bekräfta det.

          Den här läraren uttryckte inte allt detta, men bakom det på ytan populistiska uttalandet låg ett problem med betygssättningen som elever har rätt att känna till.

  2. Ett viktigt och bra inlägg, Morrica. Det där med att använda provresultat för att bedöma – inte elevernas kunskaper och effekten av ens egen undervisning – utan elevernas begåvning, det är ytterst suspekt. Jag tycker också att det är olustigt att så många slentrianmässigt lägger skulden hos eleven när målen inte nås. Antingen är de korkade eller också är de lata. Det kan ju lika gärna bero på läraren, på förutsättningarna, på gruppen, på en mängd olika saker. Det är också en väldigt skillnad på lättja och bristande motivation. På lättja och bristande förmåga att skjuta upp belöningar, att planera sitt arbete, att ta långsiktigt ansvar.

    • Olustigt var ordet! Elever är sällan korkade, ibland lata, men oftare handlar det som du säger om bristande förkunskaper, bristande studieteknik (man måste ju faktiskt lära sig hur man går i skolan, hur man gör läxor etc, det är ingen kunskap man föds med), stökig social situation, fysiska hinder (optiker kan t ex göra underverk för studieframgången ibland!) eller, rätt upp och ner, på lärsituationen i klassrummet.

      Många av dessa aspekter kan läraren påverka, en del ska läraren åtgärda, men det har inget med prov att göra.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s