#skolchatt

Det är strax torsdag igen, och som vanligt om torsdagarna så träffas vi på Twitter klockan 20.00 för #skolchatt. Denna vecka handlar det om skolans fostransuppdrag.

Det låter allvarligt, och det är allvarligt. Det är ett uppdrag som genomsyrar alla delar i det arbete som pågår i skolor runt om i landet.

Jag jobbar, som ni nog vet vid det här laget, på folkhögskola. Nej, jag växlar inte spår, jag pratar fortfarande om fostransuppdraget, häng med får ni se.

Folkhögskolor är också skolor, genom att läsa allmän kurs hos oss har man samma möjlighet att bli lika behörig för att söka högre utbildningar som man har på vilket gymnasium eller vilket komvux som helst. Men på flera, avgörande sätt skiljer vi oss från andra skolor. Dels gör det stor skillnad att våra kursdeltagare och elever är myndiga, naturligtvis. Det gör också skillnad att vi lyder under folkbildningsrådet, snarare än under skolverket, och har andra styrdokument än de skolor som lyder under skolverket.

Och i en diskussion om skolans fostransuppdrag vill jag gärna lyfta den formuleringen som finns i våra styrdokument. Den är nämligen, tycker jag, mycket tydlig och rimlig:

bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen

För att kunna påverka sin livssituation är det nödvändigt att känna till och behärska de spelregler som gäller i det samhälle man lever i. Det är nödvändigt att kunna passa tider, att kunna föra ett civiliserat samtal, att kunna ta och ge kritik utan att ta det så personligt att man blir ovänner. Det är nödvändigt att kunna vänta på att någon annan pratar färdigt innan man kliver in med det man själv vill säga, att kunna vänta på sin tur, att vara villig att dela med sig och ge andra hjälp, och inte minst att ta emot det någon annan erbjuder och att själv kunna be om hjälp utan att känna att man tappar ansiktet. Det är också nödvändigt att klara av att behandla andra människor hövligt, även om man inte är bästa vänner eller kanske inte ens direkt tycker om den andra.

Visst kan man tycka att det här är något man borde kunna nästan automatiskt, att föräldrar etc borde ha tagit hand om den här biten. Men det är en väldig skillnad på att fungera socialt i ett så litet och anpassat sammanhang som en familj utgör, och att fungera socialt i ett så stort och komplext sammanhang som en skola utgör. Det måste skolan och alla som arbetar i skolan vara medvetna om, förhålla sig till och, faktiskt, ta ansvar för.

Så ser jag på det fostransuppdrag vi kommer att prata om i #skolchatt denna vecka. Välkomna att vara med i samtalet!

Annonser

4 thoughts on “#skolchatt

  1. Tycker att det på sätt o vis hänger ihop med entreprenöriellt lärande. För mig betyder det att rusta barn o unga för framtiden o det du skriver så klokt hör ihop med det. Barn o unga måste fostras till en framtid att vara modiga, självständiga o tro på sig själva men de måste också lära att finnas med i sammanshang tillsammans med andra. Blev så inspirerad att jag inte kunde vänta till 20.00 😉

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s