Även den vuxna skolpersonalen tar ställning. I fallet Linnea var det förövaren som blev inbjuden till skolavslutningen. I fallet Sara var det läraren som bad henne att inte förstöra skolans rykte. Skolan var ett varumärke som först och främst måste skyddas
skriver Eva Franchell i Aftonbladet med anledning av Svts dokument inifrån och det var nog en av de saker som gjorde mig mest förbryllad i dokumentären. Inte att skolan har ett varumärke att vårda, självklart har den det, det har alla skolor, men att en skolan kan önska att det i detta varumärke ingår en tydligt uttalad policy kring acceptans av sexuella övergrepp. Det förbryllar mig.
Jag pratade lite om saken häromdagen så det förvånar knappast någon när jag säger att jag många gånger heller skulle sätta mitt barnbarn i en skola där lärarna går Falling Down på sexuella övergrepp än på en skola där betygssnittet är bländande.
You're no different to me 
Jag tycker faktiskt inte att en skola någonsin ska lägga ansvaret för skolans rykte på enskilda elever, inte på förövare heller.
Jag förstår tyvärr inte vad du menar med att gå Falling Down på något
http://www.imdb.com/title/tt0106856/ angående att gå Falling Down
Som du säger, skolans rykte ska inte vara elevernas ansvar. Jag har aldrig hört att en hel skola dömts ut på grund av en enda elev gjorde.
Sara, det blev inte lättare av att sista raden i inlägget fallit bort heller, kan jag tänka mig. Men nu är den tillbaka.
Crimson, tack för länken. Att gå Falling Down på något innebär helt enkelt att bli rasande förbannad och leva rövare på något man finner orimligt.
Jag har heller aldrig hört det, men vet att det finns många skolor som hellre mörkar övergrepp av mångahanda slag (Lundsberg är väl ett av de mer omskrivna exemplen på senare tid) för att skydda sitt rykte.
Tack för länken, det blev mycket klarare nu!
Om man känner ett behov av att mörka övergrepp (inte skydda inblandade elever som kan fara illa av att det kommer ut) antyder det att man på något sätt varit skyldig till det. En skola som istället hanterar det inträffade på ett genomtänkt sätt visar att den är pålitlig.
Så enkelt och så tydligt. Ja, precis så är det! Och kan eleverna lita på skolan, då kan de börja utveckla sin kunskap.
Tack för att du tar upp detta Morrica. Den skola, den förening och det företag som öppet tar itu med problem som uppstår och aktivt motverkar kränkningar och orättvisor är den skola/förening/företag med det allra bästa ryktet i min värld.
Det är också den skola som faktiskt tar sitt ansvar och gör sin del inför framtiden. Tack själv för input, det är en viktig aspekt i skolvardagen för unga människor. Vad lär man sig om man går hela dagen lång och oroar sig för att någon skall ta sig friheter med en? Antingen att anfall är bästa försvar eller konsten att göra sig osynlig och smälta in i inredningen. Ingendera främjar kunskapstillväxten.
Ok, nu har jag sett den där dokumentären och jag menar inte att jag tror att detta skulle lösa alla problem, men hur vore det om vi införde krav på samtycke istället? Det skulle åtminstone göra förvirringen kring gränserna lite mindre.
Jag tror inte det löser problem med gråzonstolkningar som ‘hon hade så kort kjol att hon bad om det’ eller ‘han var med på det, han visste vad som hände och sa inte nej’. Det har gått för långt, gränserna har blivit alltför suddiga, och ungdomars situation i dag är sådan att det här med begreppet ‘nej’ blivit en abstraktion.
Jag vill understryka att det inte i någon mån är ungdomarnas fel. De är barn på väg att växa upp i en tillvaro där vuxenvärlden glider omkring som genomskinliga amöbor omkring dem, där gränser upplöses och försvinner men sedan utan förvarning plötsligt återuppstår som absoluta stenmurar mitt framför näsan på dem, så nära att de springer rakt in i dem med en smäll.
Det här handlar om så mycket mer än om sex, tafsande och övergrepp, men det handlar om det också. Vi vuxna måste helt enkelt börja vara vuxna. Barn går inte sönder av att få veta var gränserna går. De går sönder av att inte veta, och springa rakt förbi och falla ner i avgrunden där bortom.