Mats nämner Johari fönster i samtalet kring sitt inlägg om Lärartycket. Trots att bilden är tänkt att beskriva kommunikation mellan människor är den också en tydlig bild av relationen människor emellan, både på ett indidivuellt och mer generellt plan.
I samtalet kring ADHD pratar vi lite om hur vetskapen om att en person faktiskt har ADHD påverkar omgivningens sätt att se på personen, och jag blir i ett samtal med en vän påmind om att det gäller inte bara ADHD, utan många aspekter i det som tillsammans utgör det som är en individ. Rätt som det är får vi veta något om den andre som ställer saker vi trodde oss veta på kant, och ger oss en inblick i det nedre vänstra fältet.
Om vi kan ta emot detta med ödmjukthet och respekt fördjupar det relationen med människan. Om vi däremot har svårt att hantera det kan det vara fullkomligt förödande för relationen.
Det är något vi behöver förhålla oss till, varje dag. Både vad vi väljer att dela, och hur vi tar emot det förtroende vi ges.
You're no different to me 
Fint skrivet – jag tänker att det okända fältet är framtiden. En fåfäng dröm om att få ordning på sitt liv och kunna presentera det i en begriplig form för omvärlden. Fältet är både lockande och skrämmande – hur mycket vill vi veta om oss själva och de människor vi möter?
Tillräckligt mycket för att respektera – tillräckligt lite för att vara nyfikna?
Tack.
Jag ser väldigt annorlunda på saken – jag ser det okända fältet som de styrkor och svagheter vi inte känner och inte visar, men som ändå är en viktig del av det som gör oss till de vi är.
Människor är ofta förbaskat nyfikna, tämligen revirhävdande, och vill ofta veta mycket mer än de själva är villiga att dela, och oftare i syfte att i åtminstone någon mån kunna etikettera, kontrollera och positionera i relation till sig själv. Respekt, däremot, kräver ett aktivt ställningstagande är min erfarenhet.
Kanske finns i det blinda fältet också allt det som inte går att sätta ord på men som gör oss till de vi är.
Det tror jag du har rätt i.
Pingback: Hjälp till att kartlägga min Johari-profil « Tysta tankar
Pingback: Tändaren « You're no different to me