Jag har talat om betydelsen av det utvidgade lärarkollegiet ibland – om hur betydelsefullt det är för mig personligen, hur det betydelsefullt det är för skolan som sådan. Det utvidgade lärarkollegiet innebär nätverkande och samarbete, delade erfarenheter och andra perspektiv än de som finns i min egen högst begränsade lilla sfär.
Och det är så enkelt i dag! Vi behöver inte vänta på möjligheter att åka i väg på en konferens för att träffas och prata, vi behöver inte befinna oss i samma tidszon eller ens vara uppkopplade samtidigt. Tid och rum är inte avgörande, mötet sker ändå.
Mathias Anbäcken har skrivit om just detta, om hur vi är kollegor och arbetar tillsammans, trots att vi sällan ses irl, på CELA-bloggen:
Vi har umgåtts, tipsat varandra om saker och ting och till och med arbetat rätt mycket ihop under de senaste sju åren. Men vi har inte setts. Inte ens pratat i telefon. Ändå kändes det förstås inte så. Vi hade ju pratat, fast inte med rösten. Vi hade ju setts, fast inte i 3D. Vi hade ju arbetat ihop, fast kanske inte samtidigt och definitivt inte på samma plats.
Det hade varit väldigt mycket svårare att få all den kontakten att funka utan Internet och de verktygen som erbjuds där. Och det hade varit stört omöjligt om en av oss hade varit negativt inställd eller inte insatt i verktygen,
Jag vet att de flesta som läser dessa ord också är hyggligt insatta i den delen av verkligheten vi befinner oss i just nu, här på nätet, men jag vill ändå påminna om att det kan vara en rätt schysst investering att lägga en del av en lång sommarledighet på att bekanta sig med de kommunikationsverktyg som faktiskt finns tillgängliga i dag. Det kan hända att man finner det mödan värt, och gör man inte det så vet man vad det är man väljer bort. Det är inte så dumt det heller.
You're no different to me 