Inte ett inlägg i genusdebatten

Det kan kanske uppfattas som ett sådant, men det är inte det. Kanske lite milt normkritiskt, sådär, på sin höjd, men knappt det ens. En reflektion över normer kanske vi kan kalla det?

Någon, jag tror jag vet vem men jag hittar det inte så jag avstår tills vidare att säga något namn, fick i en intervju för en tid sedan frågan om vem som var ‘mannen’ i förhållandet han lever i, han eller hans likaledes manlige partner. Han svarade, föga förvånande, att han är man. Och att hans partner är man. Och på något annat vis ville varken han eller hans partner ha det.

Och när man tänker på saken är det ju alldeles logiskt – en man som blir kär i en man är ju just en man, och mannen han blir kär i blir han kär i för att han är den man han är. Och en kvinna som blir kär i en kvinna är just en kvinna och kvinnan hon blir kär i blir hon kär i för att hon är den kvinna hon är. Precis som en man som blir kär i en kvinna blir kär i henne för att hon är den kvinna hon är. Och omvänt. Och dessa förhållanden ändras inte för att ett förhållande inleds.

Egentligen har jag inte mer om saken att säga än bara det. Frågan som ställdes säger en del om frågeställaren. Dels att denne var en aning närgången, dels att denne har en föreställning om att alla relationer följer det mönster frågeställaren själv var bekant med. Kanske är det jag vill helt enkelt att rekommendera att man reflekterar en liten aning över sina egna föreställningar innan man tar för givet att man förstår sig på andras förhållanden?

Eller så bara svamlar jag. Det är också möjligt.

.

 

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s