Så här ser den ut, min tredje hjärnhalva, den som innehåller mitt arbetsminne, den som gör vardagen möjlig, som ger mig utrymme att slappna av och veta att jag kommer att komma ihåg inplanerade möten, inte bara tid och datum utan med vem eller vilka, varför och vad jag förväntas ha förberett när jag kommer dit, att jag är på väg till butiken för att handla, vad jag ska handla, vad som hänt på lektionerna i höst och vinter, vilken biograf i vilken stad det är jag ska se vilken film på med vem, när jag har bokat tvättstugan, när bussen går på morgonen… ja ni vet, typ allt:
Den anlände i dag, och min vardagsstressnivå sjönk genast med åtminstone tio klick vid insikten om att jag har ett arbetsminne igen.
Annonser
Det är magi när de där sakerna som underlättar vardagen infinner sig. Du har fått ditt arbetsminne. Jag har min mp3 som intrycksfilter-märkte hur min vardagsstress (fantastiskt ord) ökade när den inte var med.
Magi är det verkligen att känna hur stressnivån sjunker och den kognitiva förmågan stiger proportionerligt, det är en klockren beskrivning.
Kanske jag måste börja tagga ner mitt mobilmotstånd så småningom…
Jag tror det är viktigt att skilja på föremålet och på användandet. Föremålet mobiltelefon tar nästan ingen plats, stör inte och stjäl inte fokus, men hur man använder föremålet varierar och kan ibland vara både störande och oartigt. Papper och penna kan också användas på ett sätt som inte passar i exempelvis ett klassrum, lappar kan skickas runt, pennor kan trummas med, men det är inte föremålen som inte passar i klassrummet, det är beteendet.
En mycket viktig distinktion!
Detta var en av de klokaste kommentarer jag har läst på länge. Jag ska ta med mig den som ett argument när jag och en person har olika åsikter om olika föremål.
Det tycker jag är en klok plan.
Det är alltid bra att ompröva sina ställningstaganden 😉
Häftigt! Du verkar vara det närmaste vi kommer en cyborg i dagsläget. 😉
Jag inväntar med spänning ett erbjudande om implantat 🙂
Ping: IKT-pedagogik « You're no different to me