För snart ett år sedan skrev jag:
Det är lika sant i dag. Jag tänker på den obegripliga tragedi som utspelade sig för ett år sedan, och det är kärleken, modet, omtanken och godheten jag minns först. Det lyser så mycket starkare, så mycket varmare, så mycket mer överväldigande än något annat.
Pingback: Att leva i osäkerhet « Tysta tankar