Under en grå himmel

Efter en plågsamt varmklibbig dag drog så molnen äntligen ihop sig över oss, en sval vind satte rotation på den stillastående luften, temperaturen dalade ner mot det hanterligare 20 graders-strecket och plötsligt, som genom ett trollslag, började hjärnan fungera igen.

Det är alltid lika skönt när det händer.

Det var OS-invigning igår, märkte ni av det? Rickard Söderberg, klokare och uppmärksammare på sånt än jag, talar om den ur ett könsmaktsordningsperspektiv. Själv blev jag så förtjust när Dame Evelyn Glennie dök upp att jag helt glömde det mesta annat. Jag är väldigt svag för duktiga slagverkare och hon är i särklass.

Det innebär i sin tur att det nu kommer att hoppas och springas och kastas och bollas och simmas och dressyrridas ikapp så det står härliga till, allt på en gång och tabeller och kommentatorer och bilder och reportage och kommer att välla över oss från höger och vänster, i tidningar, i tv, i radio, på nätet… överallt!

Vilket ju är fantastiskt, på sätt och vis. Idrottsmännen har lagt timmar, dagar, månader och år av slit, träning och finslipning på att förbreda sig för detta och nu, under dessa två korta veckor, får även de som inte har stjärnstatus chansen att visar upp frukten av sin möda för världen.

Kulturarbetare, musiker, dansare, sångare, skulptörer, poeter mfl har mycket gemensamt med idrottsmän. Arbetsvardagen består av mycket slit, mycket träning, mycket övning, mycket nötande av det som aldrig ses under det upplopp som är en föreställning, utställning eller festival, och det är ett ständigt pågående arbete. Trots detta är uppbackningen från samhället, i form av uppmärksamhet i media, i form av tillgängliga träningslokaler, arenor att visa upp sig på och tid och utrymme för att utöva sitt intresse på hobbynivå, anmärktningsvärt mycket mindre när det gäller kultur än idrott, på såväl amatör som elitnivå. Jag citerar elitoperasångaren Rickard:

droppen kom igår när OSflaggan bars in av några grymma och viktiga världspersonligheter. Kommentatorerna på SVT presenterade dem glatt, men strundatde helt i den som hade med kultur att göra.Daniel Barenboim är tydligen värdig att bära in OSflaggan tillsammans med bl.a. Ban Ki-Mon och Leymah Gbowee, men inte ens värd att nämnas

Symbolfråga kanske, men det stör mej att de inte vet (eller ens bemödat sej att ta reda på) vem flaggbäraren som representerar kulturen är.

Jag vet att det allmännas intresse för Zlatan är större än för Stemme, men det går both ways, och hade media haft samma extrabilagor om dramat bakom hennes debut på Met lovar jag att det efter en tid hade varit lika lukrativt för tidningarna som Zlatans debut med Milan. Och samtidigt hade kulturen fått sen en rejäl boost…

För javisst… få ställen i världen har kulturen ett sådant statligt stöd som i Sverige – samtidigt lever kulturen ständigt på smulorna. På ett undantag. I en mänsklig förblindning av kulturens verkliga värde. Förvisso omätbart. Men där.

Det tycker jag vi kan fundera lite på såhär i OS-tider, eller vad tycker ni?

Annonser

2 thoughts on “Under en grå himmel

  1. Ja började fundera redan när de pratade om att spelen skulle främja hållbar utveckling och redan under invigningen brände av fyrverkier så det regnade tungmetaller över London. Det finns mycket att fundera över kring OS.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s