I de sista skälvande sommarlovsveckorna….

I #skolchatt igår pratade vi om skolstarten – början på skolåret, och slutet på sommarlovet. Det märks att folk börjar komma tillbaka från semestrar, etc, och ämnet väckte intressanta diskussioner och tankegångar.

En av de tankegångar som lockade igång en kedja av tankar i min hjärna rörde det tydligen rätt välbeforskade sambandet mellan ljus och människors energinivå. Jag tror inte jag är den ende som har erfarenheten att många människor blir väldigt väldigt trötta under de mörka vintermånaderna, och liksom kommer till liv igen när vårsolen kommer igång.

Ackumulerar ni verkligen så mycket kraft och energi under dessa sommarmånader att det räcker långt in i februari? Jag tvivlar, människor är inte solcellsbatterier, och jag tycker mig dessutom vagt minnas något om hur effekten av solresor faktiskt i princip går över ungefär samtidigt som man stiger av planet. Om det stämmer torde väl den faktiska effekten av sommarsolen gå över mot slutet av september, mitten på oktober när det skoningssamma höstmörkret äntligen rullar in över oss?

I mina öron låter detta som ett tungt argument för att lägga om hela skolåret. Att studera och plugga är hårt jobb, det kräver kraft, fokus, koncentration och energi. Om det är så att ljuset bidrar till att människor har mer av detta, och mörkret bidrar till att människor har mindre av detta, hur kan det komma sig att vi inte drar nytta av det, och ägnar den ljusare delen av året till studier och den mörkare delen åt att vila?

Annonser

8 tankar om “I de sista skälvande sommarlovsveckorna….

  1. Jag funderade också på det under mina skolår, varför man förväntades orka hela hösten utan ledighet, medan våren (när man ofta får ny energi naturligt, om man nu inte lider av vårtrötthet förstås) så hinner man nästan inte gå två veckor så är det en ny helgdag. Jag har också varit inne på detta, att man ska jobba på sommaren och vila sinnet i den mörka hösten. Min pappa berättade med värme om sin lärare som sade till klassen inför sommarlovet, ”Nu säger de att ni ska vila men nej nej, det är nu ni ska ut och leva om, så ses vi i augusti”

    • Det är ju bondesamhället som ekar här – om du betänker att det vi idag betraktar som skola och arbetstid på den tiden betraktades som den lediga tiden då man inte var upptagen med annat, viktigare, och därför kunde sitta i skolbänken och lite lättsamt läsa i böcker och höra på lärarens spännande berättelser, medan det vi idag vill se som ledigt och lov på den tiden var de arbetsintensiva delarna av året, de tider då det inte fanns tid för skola och sådant, blir det genast mer logiskt.

      Skevt har det blivit när vi behållit en årstidsplanering anpassad för en sorts samhälle rakt igenom ett helt annat sorts samhälle – med industrialismen blev loven de statusmarkörer de fortfarande är – den som hade råd reste iväg, först inom landet, så smångingom på solresor, den som inte hade råd fick jobba när andra hade lov, barnen fick gå hemma eller åka på någon av de koloniverksamheter som anordnades för mindre bemedlade. Jag tror det är en av orsakerna till att samhället håller så envist fast i det här med sommarlov och andra lov som för länge sedan spelat ut sin praktiska funktion – det finns status i skidresor, thailandsutflykter och möjlighet till långledighet.

      Och det är lite synd, är det inte?

      • Det har du rätt i, det är lite synd. Undrar vad som går förlorat i detta synsätt. Jag tror också att viljan att ge sina barn samma minnen som man själv hade som barn spelar in. Det är svårt att göra när lovsystemet ändras helt.

        • Det är omöjligt att göra ändå – när jag var barn kunde man dricka vatten ur bäckarna (och så norrlänning jag är pratar vi inte om fjällbäckar här), i dag skulle man sannolikt förvandlas till en lallande zombie om man försökte sig på den saken. Den idylliska värld vi var barn i finns inte kvar. Den har aldrig funnits, egentligen, men vi var barn och upplevde världen som enklare, roligare och mer tillåtande.

          Dessutom är det lite själviskt, är det inte, att försöka ge barnen våra minnen istället för att låta dem få sina egna.

  2. Så sant Morrica-diskussionen var uppe på en annan blogg just om barndomsminnen, att ofta är de bästa barndomsminnena de som vuxna inte minns att de skapade. Tänker tillbaka på min egen barndom och det ligger någonting i det.

      • Jo-jag håller med dig. Jag hade gärna sett att denna ändring gjordes redan när jag gick i skolan. Det är det för sent för-men jag är fortfarande för det för att hjälpa de som är elever idag och liknar mig.

        • Ja, det här med att planera året utifrån nostalgi och tradtion, det är inte optimalt för lärandesituationen för några elever.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s