Paradigm igen

Paradigm skiftar omkring oss. Det sker hela tiden, oftast utan att vi riktigt lägger märke till det förrän vi faktiskt sätter oss ner och tittar tillbaka. Synsätt och perspektiv som framstod som progressiva och nyskapande igår är plötsligt gammalmodiga och konservativa, sedvänjor och traditioner som fyllde viktiga funktioner har transformerats till kuriosa och turistjippon, samhällsgrupper som var tongivande betraktas med milt överseende och platser som varit välbesökta lockar plötsligt knappt någon ens med jippon eller tv-program medan andra ställen rätt som det är varken har stolar eller bord nog till alla besökare som ivrigt köar i timmar även om det ösregnar.

Ett av de absolut tydligaste tecknen på att ett paradigmskifte ägt rum är hur de som befann sig i bekvämt priviligierad position i det gamla paradigmet smått aggressivt börjar försvara sina positioner, lyfta gamla meriter som vore de dagens och högljutt kräva att saker och ting anpassas efter deras speciella behov. Vill det sig riktigt illa kan de ta till aggressivitet och våld in sin strävan efter att slippa anpassa sig efter de nya förutsättningarna.

Det är tråkigt, men kanske oundvikligt, trots att vi nog alla egentligen vet att det är hur lätt som helst att förvandla ett ägg till en god äggröra, men att förvandla äggröra till ett ägg igen är omöjligt.

.

Advertisements

6 thoughts on “Paradigm igen

  1. Plötsligt bara händer det?

    Jag är intresserad av förhållandet mellan diskursförskjutning och paradigmskifte.

    Min tes är att i ett paradigmskifte händer det något oåterkalleligt. Om jorden är rund måste vi rita om alla kartor.

    Har jag missat någon omskakande händelse som borde föranleda en sådan omprövning?

    • Precis! I ett paradigmskifte händer det något oåterkalleligt, men det är inte detsamma som att ett paradigmskifte måste föregås av en omskakande händelse. Och paradigmskifte är absolut inte något man borde, det är något som för det allra mesta sker utan att vi har försökt ändra någonting.

      • Exakt. De allra flesta paradigmskiften sker så gravis obönhörligt glidande att vi inte ens märker av dem förrän de redan har skett och vi tillbringat en del tid i det nya paradigmet.

    • Nej. Plötsligt går det upp för oss att det faktiskt hänt redan, snarare, vare sig vi är redo att acceptera det eller inte. Jorden är rund, den blir inte plötsligt rund, det är kunskapen om att så är fallet som skifter paradigmet. Och oavsett om de som talar om att den är rund och rör sig kring solen, inte tvärtom, avrättas, skickas i exil eller hånas så har det redan hänt. Paradigmet har skiftat, och kartorna måste ritas om eller förbli irrelavanta och de som väljer att hålla fast vid de gamla betraktas med visst löje.

      • Jag kan inte låta bli att förundras över hur komplicerat det här är! Exemplet ”Sverige som jämställt föregångsland” menar jag utmanar föreställningen om en obeveklig objektiv process som vi tvingas att språkligt anpassa oss till.

        Det skulle också kunna beskrivas som att förändringen var språklig och att de reella framstegen illusoriska.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s