Öppna landskap

Ett av de argument som då och då lyfts för det som i dag betraktas som traditionell kosthållning, dvs någon form av kött som utgångspunkt för de flesta maträtter, är att tamboskap hjälper till att hålla landskapen öppna, och öppna landskap vill vi ju ha.

Jag måste erkänna att jag ställer mig lite skeptisk till just detta argument.

Dels för att jag inte är helt övertygad om att alla de kossor och grisar och hönsfåglar som blir människomat faktiskt ägnar sig åt den form av landskapsarkitektoniska aktiviteter som håller landskapen öppna, dvs hänger i idylliska hagar dagarna i ände och äter och skiter medan bonden går omkring med ekologisk lie och skördar långsiktigt hållbart odlat vinterfoder till dem.

Dels för att argumentet är ungefär detsamma som argumentet om barndomsminnen i debatten kring sommarlovet. En nostalgisk önskan att åtminstone i någon mån bevara den romantiska bondesamhällesverklighet man minns från t ex Astrid Lindgrens berättelser om Bullerbyn eller Emil i Lönneberga, där sommarnätterna är långa, korna råmar idylliskt och alla går i träskor på sandvägar med en sträng gräs i mitten.

Missförstå mig inte, jag tycker också att Diablo-landskap är trevliga att se på, men jag tycker inte riktigt att nostalgiska drömmar är ett argument i frågan.

Annonser

8 thoughts on “Öppna landskap

  1. Hade vi fortfarande haft de naturliga hagar som de har i Astrid Lindgren-idyllerna, de som är lite som om djuren får beta i det vilda men ändå är inhängnade så hade det kanske fungerat. Men de djur som i största delen håller landskapen öppna idag skulle väl vara diverse hjortdjur och vildsvin… Så debatten borde snarare handla om att sluta jaga dessa djur om man nu vill hålla landskapen öppna.

  2. Ett råd till dem som väljer att romantisera bondesamhället är att läsa Jonathan Saffran Foers bok ”Äta djur”. Tala om en ”Wake up call”.

    Intressant inlägg by the way. 🙂

    • Det kan man göra, och man kan läsa Astrid Lindgren igen, och faktiskt reflektera lite över Alfreds farfars situation, Linas framtidsutsikter i Emil, Lus-Mias eller Abbes situationer i Madicken och se hur hårt det ‘idylliska’ samhälle hon beskriver faktiskt är.

  3. Jag är i och för sig för att beta landskapen, då det bibehåller den biologiska mångfalden, men det klarar mjölkkor också-eller varför inte hålla betande hjordar som icke-mänskliga anställda med jobb att beta. Jag rekommenderar the meatrix-filmen från youtube

    • Problemet med att använda det öppna landskapet som ett argument är varken biologisk mångfald eller de kreatur som faktiskt betar i idylliska hagar – problemet med att använda det öppna landskapet som ett argument är att det är ett känslomässigt, nostalgiskt tyckande, en romantisering av en tillvaro som aldrig funnits, och dessutom komplett irrellevant så länge inte precis varenda kossa, får och höna faktiskt befinner sig i denna idylliska tillvaro.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s