Med goda intentioner

Jag tror de flesta av oss varit med om det, i en eller annan form:

Någon gör, ofta på eget initiativ, i all välmening och med de bästa intentioner, något för oss, och resultatet blir att vi hamnar i en förarglig, besvärlig, komplicerad situation. Det kan handla om tämligen små saker, som att någon i välmening flyttat på den nyckelknippa vi lagt fram för att se den när vi ger oss iväg på morgonen vilket kan leda antingen till att nycklarna blir glömda eller en stunds frustration medan vi letar efter nycklarna, att någon välmenande föser ihop de papper vi precis ägnat tio minuter åt att sortera i en enda hög med en vikt på för att de inte ska blåsa bort när personen öppnar fönstret.

Ger vi uttryck för vår frustration över den uppkomna situationen ser människan i fråga sårad ut och menar att eftersom h*n ju menade väl bör vi inte bara ha tålamod, utan rent av uppskatta den goda intentionen även om det gjorde vår tillvaro otympligare.

Vilket givetvis är än mer frustrerande.

Andra gånger blir det mer komplicerat och konsekvenserna blir större. I Santuario de Misericodia-kyrkan i staden Borja i norra Spanien finns, berättar SvD en väggmålning som börjat bli en aning sliten. En kvinna i församlingen bestämde sig på egen hand för att göra något åt saken, men snarare än att anlita en konservator eller en konstnär plockade hon själv fram pensel och färg och satte igång att ‘bättra på’ målningen.

Det gick sådär, kan man säga.

– Olyckligt nog så bestämde sig en boende som hade mycket goda intentioner för att återställa fresken utan att fråga någon, säger Silvestre till tidningen The Telegraph.

Kvinnan kunde genomföra sitt arbete utan att någon lade märke till det. Först när hon var klar upptäckte besökare vad som hade hänt. En grupp konsthistoriker ska nästa vecka undersöka möjligheterna att återställa den ursprungliga målningen.

De där goda intentionerna och det välmenande syftet, de räcker inte alltid som ursäkt. Konsekvenserna finns där ändå.

 

Advertisements

5 thoughts on “Med goda intentioner

  1. Välvilja är jättebra! Den kan motivera oss att göra saker som är svåra, saker som tar emot, och vi bör vårda den väl. Men det är stor skillnad mellan att ha välvilja som drivkraft och att ha den som handlingsplan. När vi beslutar vad och ur vi bör göra har vi inte mycket hjälp av vår välvilja, då ska vi istället för att använda våra känslor använda vår hjärna. Fundera, gärna både två och tre gånger, resonera, ta reda på relevant information och handla utifrån det. Blir det ändå fel kan man göra en välgärning, be om ursäkt och fråga om det finns något man kan göra för att ställa till rätta.

      • De gjorde det, det fanns absolut ingen illvilja i det, tvärtom! Det är det här med att tänka ett steg till. Det är lite där det fallerar. Man tänkter på hur man själv vill ha det, och agerar utifrån det. Att använda hjärnan är inte så dumt.

        • Som du säger Morrica, en arbetande hjärna och en god dos konsekvenstänkande är inte så dumt. I detta fall hoppas jag att världen inte är alltför hård mot den välmenande damen, och skickar goda vibbar åt de personer som ska utreda om tavlan kan räddas.

        • En arbetande hjärna och konsekvensertänkande är inte alls dumt att ha med sig. Den säkerligen välmenande damens agerande gör sannolikt restaureringen av tavlan både svårare och dyrare, om den överhuvudtaget går att genomföra efter hennes insats.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s