Vi lyssnar, men hör vi?

Du hör vad du vill höra!

Det har vi nog alla fått höra någon gång, har vi inte? Det ligger en del i det. Eller snarare: vi hör det vi kan höra.

Vi hör det vi hör filtrerat genom de vi är, dvs summan av våra erfarenheter, känslor, upplevelser, intryck, kunskaper, förmågor, förväntningar, humör etc. Alldeles oavsett hur noga och innerligt vi lyssnar på en annan människa finns risken att vi faktiskt hör något helt annat än det som avsågs sägas, eftersom vi saknar kunskap om det raster genom vilken den talande människan upplever situationen.

Ibland är vi medvetna om att vi nog kanske inte riktigt hörde det som sades, fast vi lyssnade så noga. Ibland görs vi medvetna om det, till exempel genom frasen ovan. Vid dessa tillfällen har vi möjlighet att fråga, be om förtydliganden och exempel för att göra det tydligare och ge oss en skymt av den kontext vi saknar för att höra vad som sägs.

Andra gånger upplever vi däremot att vi hört precis det som sagts, trots att vi missförstått helt eller delvis, missat viktiga stycken eller lyssnat in saker som inte alls sagts, men vi förväntade oss i sammanhanget. Resultatet, det tror jag de flesta har erfarenhet av, kan bli smått komiskt, tragiskt eller ödesdigert.

Det kan också, då och då, ge oss en möjlighet att lära oss något om världen. Är inte det lite coolt?

Annonser

6 thoughts on “Vi lyssnar, men hör vi?

  1. Du är så klok Morica!

    Det är nog extra svårt att höra och förstå om vi lyssnar i affekt eller när vi i övrigt är trötta och besvikna. Så upplever jag att jag själv reagerar många gånger. Ideologiska skygglappar är och har också varit vanligt förekommande genom historien så varför skulle de inte finnas på en själv i olika sammanhang. Det är naturligtvis också lättare att förstå någon som upplevt låt säga exempelvis utanförskap om man själv upplevt det. Ja visst har du också rätt i att man lär sig även när man missförstår och är snabb att tolka vad andra menar, inte minst lär man lär sig om sig själv och sitt eget raster. Sedan är det alltid tråkigt om någon blir sårad eller upplever sig missförstådd.

    • oj, tack!

      Visst är det tråkigt, men det är en del av verkligheten och en del av kommunikationen. Vi kan inte traska runt hela dagarna och först och främst fokusera på att inte göra någon ledsen. Då blir vi självutplånande och sårar ännu mer i processen. Givetvis ska vi inte gå in för att kränka, och lika självklart bör vi be om ursäkt och försöka reda ut när det blir på tok, men vi måste våga göra fel, måste våga chansa. Det är enda sättet att utvecklas, som individer och som grupp.

  2. Mycket bra inlägg, Morrica. Tack. Det där upplever man ju också ofta som skribent. … Jaså kan det tolkas så där? Eller hur är det möjligt att någon tror att jag menade det? Kommunikation är svårt och ska den lyckas krävs en hel del ansträngningar. Men det är det värt. Som E.M.Forster sa i A Passage to India: ”Only connec!”

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s