Så det är det som är fel på dig!

Jag brukar inte gå runt och skryta med min ADHD. Dels för att det faktiskt inte bidrar till någon särskilt trevlig stämning om någon går omkring och skryter om sina personliga egenskaper. Dels för att man ibland måste hantera och bemöta en inställning från medmänniskor som den i rubriken, och det bidrar inte heller till någon särskilt trevlig stämning.

(Rubriken är faktiskt ett direkt citat från en dåvarande kollega, när jag i något sammanhang fann det relevant att nämna min ADHD. Och för att svara på följdfrågan jag ibland får när jag berättar om saken, nej, givetvis slog jag inte människan på truten, och ingen annanstans heller. Hen kan inte rå för att hen inte vet bättre, och obildade människor blir inte mer bildade av att man drämmer till dem)

Någon annan bad mig berätta om min vardag. Jag är inte särskilt exotisk, och min vardag påminner i mångt och mycket om den statistiska normmänniskans vardag. Så mycket, faktiskt, att jag tror de flesta av er skulle sucka och kräva pengarna tillbaka för touren med argumentet att jag försökte lura er genom att visa er en statistisk normvardag i stället.

Den stora skillnaden ligger i tänkandet och uppfattningen av omvärlden. Jag hör berättas att den statistiska normmänniskan, den som kallas den vanliga människan, tänker en enda tanke åt gången. Jag hör också berättas att vanliga människor har förmågan att dels filtrera bort det som inte uppfattas som relevant i sammanhanget, dels faktiskt förbli hyggligt fokuserade även på ointresseranta ämnen och aspekter.

I övrigt är jag ungefär precis som andra.

4 tankar om “Så det är det som är fel på dig!

  1. Din ADHD-diagnos förvånar mig storligen! För mig förefaller du vara en människa inom normalvariationen med med väl
    utvecklade utförsgåvor när det gäller överblick av skilda områden och dessutom en förmåga att uttrycka dig lugnt och sansat. Jag tror att hur och vad man skriver påverkas av sådana tillstånd som ADHD.

    • Tja, Bertil, du är inte den förste att uttrycka denna förvåning, och sannolikt inte heller den siste. Det finns en utbredd föreställning om att ADHD skulle innebära någon slags begränsning i den intellektuella sfären, det är inte sällan folk visar en tydlig önskan att trösta, släta över eller klappa på huvudet och förminska ner till för dem hanterlig modell. Jag säger inte att du gör det, bara nämner det i samband med din förvåning och din subtila antydning gällande föreställningar kring vilka begränsningar ADHD generellt skulle kunna innebära.

      • För det första har jag inte antytt någon intellektuell (eller annan) begränsning hos dig. Var får du det ifrån? Däremot tror jag att du är en känslig individ som har svårt att ta beröm (och förmodligen kritik) och därför lätt ser uttalanden om din person som förminskningar. Uppenbarligen vill du dock gärna hålla kvar vid diagnosen ADHD.

        • Men, Bertil, läs nu igen vad jag skrev till dig. Så subtilt uttrycker jag mig inte, jag skrev rent ut att du inte sa det, utan att jag nänmde fenomenet i anslutning till det du sa.

          Tolka mig du som en känslig person, man gör sig ju en bild av en bloggare utifrån de intryck man får från texten och sina erfarenheter.

          Jag har inte diagnosticerat mig själv, utan är grundligen utredd, så diagnosen står kvar, ja. Din kommentar ger intryck av ett intressant sätt att förhålla sig detta, det ger jag dig.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s