Det är inte mitt bord

Har ni hört historien om kvinnan som kom till ett medium för att få kontakt med sin avlidne make? Han hade varit hovmästare på stans finaste restaurang när han levde, berättade hon stolt. Tillsammans med andra som också ville få kontakt med andra sidan satt hon runt mediets runda bord, täckt med en dramatiskt vinröd sammetsduk. Så främlingar de var uppmanades de hålla varandras händer och sluta ögonen medan mediet gjorde sina mediala saker.

Kontakt upprättades, meddelade mediet, och hon skulle nu låta maken tala genom henne. Änkan ställde ivrigt sin första fråga och den avlidne maken svarade avmätt:

Tyvärr, det är inte mitt bord.

Historien dyker ibland upp i mitt huvud när jag tar del av den offentliga debatten, när det tycks mig som det enda jag ser och hör är hur alla lägger ansvaret på någon annan, ständigt förklarar att jo, det som diskuteras är allvarligt och viktigt, men någon annans bord. Någon annans ansvar. Någon annan ger inte de förutsättningarna som behövs för att åstadkomma förändringar, och därför blir utfallet som det blir.

Det jag saknar är rösterna som säger ‘Det här, däremot, är mitt bord. Den här delen av helheten är mitt ansvar. Just detta tar jag ansvar för att förbättra.’ Förhållandena må vara allt annat än idealiska, och nån annan må vara hur ovillig att ge oss de förutsättningar vi egentligen behöver som helst, det förändrar inte det faktum att vi, var och en, faktiskt är denna ‘nån annan’ vi också. Inte för oss själva, men för dem vi kommer i kontakt med, direkt eller indirekt, så är vi denna ‘nån annan’ vars ansvarstagande, eller brist därpå, påverkar de förhållanden och förutsättningar de har att röra sig inom.

Förstår ni hur jag menar?

Annonser

4 tankar om “Det är inte mitt bord

  1. Tyvärr säger lärare alltför ofta att undervisningen inte är deras bord. De anser att det är SKL som styr och sköter beställningarna. En ”fantastisk” lärarkår borde väl kunna undervisa så som de förhoppningsvis har blivit utbildade.

  2. Du har naturligtvis helt rätt Morrica, men jag tror också att det handlar om vad vi vill påverka i debatten. Kanske är det någon annans bord? Kanske vill vi visa de som har andra ansvarsområden hur deras beslut påverkar vårt eget område? Jag tror vi behöver en diskussion på flera nivåer – en tillåtande diskussion. Däremot ser jag en stor fara med att välja att skylla ifrån sig och lägga det ansvar som man själv har på någon annan. Jag tänker en del på några ord skrivna av Jan Lenander och som fastnat och de handlar om att även om man inte själv har ekonomiska resurser eller tid i schemat etc kan man sälja in hos sin chef vikten av det man gör när det exempelvis gäller IKT som en del i skolans marknadsföring och i bästa fall förhandla sig till mer förberedelsetid. Det man gör i det lilla kan ha stor betydelse också.

    • Jag har personligen svårt att ta den som ständigt fokuserar på hur andra måste ändra sig först för att hen skall kunna förändra de delar hen kan påverka på allvar. Det är för mig en helt annan sak än att diskutera aspekter som ligger utanför ens egen ansvarssfär, men det kan vara så att det ser annorlunda ut för andra.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s