
Edvin (blyg vän som inte vill säga sitt namn) och Kalle
Detta är Edvin och Kalle. Jag tror att tanken bakom att ge plantor namn är att det ska bli lättare att komma ihåg att de finns, behöver vatten och näring och planteras om och skyddas från hungriga katter (det är den blyge vännens uppgift, han griper sig an den med stort allvar men kanske inte så mycket pondus som kan komma att behövas. Vi får se)
Jag är legitimerad blomstermördare. Krukväxter dör trots, eller möjligen på grund av, mina ömma, men tankspridda och sporadiska omsorger. I trädgården kämpar mossan en ojämn kamp mot gräset och äppelträd löper amok.
Trots detta blir jag då och då inspirerad – det är trots allt väldigt trevligt med levande växter och jag skulle egentligen inte ha något direkt emot en smärre djungel hemma alls, så länge den liksom höll sig vid liv utan att jag var tvungen att pyssla om den bittita och sent och inte plötsligt brast ut i doftande, allergiframkallande, blommor när man minst av allt anade det. Snittblommor, däremot, förhåller jag mig fullständigt kallsinnig till. Det är där Edvin och Kalle kommer in i bilden. Och lägenheten. Som en följd av ett anfall av inspiration och en vag tanke om att även en mycket liten djungel är en djungel. .
Om ni vill kan ni slå vad om hur länge de kommer att leva i kommentarsfältet.
Jag är också en blomstermördare. Känner att mina samlade plantmord kan samlas i en humoristisk sång, ”I have murdered 4 orchids, 5 african violets I violated, and the poor little mint when I remade my floor ;)…”
Mycket poetiskt och passande eftermäle!
Den med stora blad kommer sannolikt se döende ut så snart den behöver vatten, du måste aktivt ignorera den om du ska kunna torka ihjäl den. Vattna ihjäl den misstänker jag att du inte gör… När du vattnar den så känn på den andra blomman också, är jorden torr så vattnar du den också. Näring och sånt är överkurs, men följer du mitt systen så tippar jag på att ee klarar sig till sommaren åtminstone.
Jag angriper detta mycket ADHD-igt – jag har larm på telefonen när det är dags att känna på dem om de ska vattnas. Systemet med att titta på dem och se om de ser döende ut faller omedelbart ihop när man glömmer bort att titta på dem. Så får vi se hur det går.
Ännu bättre idé!
Det visar sig med tiden. So far so good, i allafall
Pingback: You're no different to me