Om tunnelbana på bussen

Min bussbok just nu är fenomenet Metro 2033, och den är både vad jag väntade mig och inte alls vad jag väntade mig, på samma gång. Det är dystopi, naturkatastrof, sammanfallande samhällsstrukturer, mutanter och okända faror som lurar. Det är äventyr, mandom mod och morske män, och hittills är den enda kvinnliga karaktär som dykt upp en liten syster som skickades iväg för att leka med grannflickan när hon blev alltför nyfiken på storebrors samtal. Det är en flyhänt berättad historia, och den tycks i mångt och mycket uppbyggd som ett spel.

Och så rätt som det är dyker det upp alldeles vackra tankegångar som glimmar likt en kristallkronas prismor i det dystra, röda nödbelysningsljuset:

Man betraktade böcker som något heligt, som det sista minnet av en vacker värld som höll på att falla i glömska […] I Metron fanns det bara ett fåtal platser där det tryckta ordet var lika högaktat, och invånarna på VDNCh räknade stolt sin station som en av kulturens sista bålverk

och också mer filosofiska små betraktelser som beskriver oss här och nu lika mycket som tillvaron där och då, presenterade lite i förbifarten sådär

Men vad är en stjärnhimmel för ett barn som inte kan föreställa sig en tillvaro utan ett tak ovanför huvudet?

.

Kommer den i din väg så rekommenderar jag att du plockar upp den. Det är den värd.

Advertisements

One thought on “Om tunnelbana på bussen

  1. Ping: Ännu en bussboksvarning « You're no different to me

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s