Efter att ha missat hela Värnhemstorget i Malmö och endast kommit av för att personen som satt innanför mig skulle av, och sedan missat tåget och fått ta bussen i stället, och nästan missat att gå av ännu en gång måste jag ärligen påpeka att boken jag skrev om häromdagen, Metro 2033, har sina definitiva brister som bussbok betraktad.
Jag vill ju inte lura på er problem.
Unna er att följa Artiom på hans quest genom mörka tunnlar där råttorna myllrar, myter växer fram och sprids, och människor är så alldeles väldigt mänskliga, på gott och ont. Men sätt larmet på telefonen om ni gör det på resa, så att ni inte riskerar en ofrivillig promenad och en sen ankomst, det är så förargligt.
You're no different to me 
Du borde ha betalt av förlaget, Morrica, för något mer lässtimulerande har jag sällan läst. 🙂
Oh men tack! Ibland känner jag mig nästan parodisk, som i går när jag satt på ett café mitt i ett köpcentrum och läste en bok på min lediga dag, och elever travade förbi flockvis, men läsning är så ljuvligt!
Det är ju det. Att lägga sig i sin säng med en kopp te, litet choklad och en bok man verkligen vill läsa, det är livskvalitet, det. Mer sådant!
Vi pratade om det i kväll (parodisk var ordet, går ut på burlesk show med underbara människor, och pratar läsning…) om hur vissa böcker läser man så långsamt man någonsin kan för att dra ut på det.
Jag googlade precis på George R.R. Martin. Går och väntar på följande bok, Det visade sig att han tog 6 år på sig med den förra.
Men så frustrerande! Då hinner man ju glömma bort vad som hände senast innan man får återvända till världen!
Artiom är en rådig gosse. Jag skulle faktiskt inte tveka att använda den här boken om jag undervisade i svenska i en duktig högstadieklass.