Den underliga shopparen

Jag frågade butiksbiträdet var de hade tofun. Butiken var en medelstor butik i en känd kedja, till synes hyggligt välsorterad med såväl en ‘exotisk’ hylla som en kvarts hylla med sånt där konstigt som sojamjölk och glutenfritt bröd och Tartex och sånt, ni vet.

Jag ville alltså köpa tofu. Helt vanlig enkelt tofu. Men jag hittade den inte, trots att jag letade på alla ställen jag kunde komma på. Så jag frågade butiksbiträdet. Hon såg på mig som om jag frågat efter något helt okänt. Så gick hon och frågade sin kollega om råd, och de ägnade sedan båda en stund åt att begrunda min uppenbarelse innan de kom fram till att nej, tofu förde inte den butiken.

Jag vill inte på något vis antyda att människor som valt att leva på den skånska landsbygden i någon mån är mindre sofistikerade än andra. På det stora hela är de ungefär som de flesta av oss.

Men ibland kräver det ett ögonblicks eftertanke för att inte låta sina fördomar dansa och tänka ‘det märks att vi för ögonblicket befinner oss långt från stadens trygga asfalt’ när man får blickar som dessa för att man vill köpa något så vardagligt som tofu.


Annonser

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s