Svensk skola är inte i toppform. Internationella och nationella tester visar sjunkande kunskapsnivåer, elever är otrygga, högskolor och universitet slår larm om att svenska studenters förkunskaper brister.
Det finns väl fungerande skolor, det finns formidabla lärare, det finns klassrum där undervisningen är briljant och elever får möjlighet att lära sig allt vad styrdokumenten utlovar och mer därtill. Men det finns också skolor där kaos råder, där elever får mycket lite om ens någon undervisning och lämnar utan att kunna läsa, skriva eller hantera enkla instruktioner. Inte för att eleverna är dummare än andra, utan för att skolan de går i brister.
Dagens system bygger på att elever och elevers målsmän förväntas ta ansvar för att välja en av de skolor som fungerar väl. Pengarna följer eleven, vilket i teorin innebär att väl fungerande skolor får en ständigt ökande budget med allt vad det innebär av möjlighet att ständigt växa, knyta fler formidabla lärare till sig, behålla de formidabla lärarna med höga löner och goda villkor. Samtidigt innebär det, i samma teori, att skolor som inte fungerar, där eleverna inte får den undervisning de borde få och lärarna arbetar under vad som beskrivs som omöjliga villkor, blir utan pengar och därmed faller bort.
I praktiken fungerar systemet inte optimalt. Det vet vi.
Frågan är var felen ligger. Vad behöver ändras? Vad är symptom och vad är bakomliggande orsak? Det är inte självklart, och risken att ideologiska hållningar hamnar i vägen och skymmer bilden är stor.
Vi har tur – det svenska skolsystemet granskas av forskare från andra länder. Visserligen med ungefär samma skräckblandade fascination som man kan se någon sitta på den gren hen sågar av, men granskas och dokumenteras icke desto mindre. Om vi tar del av deras iakttagelser och reflektioner, även om risken finns att det svider, kan vi få en bild av vad som fungerar och vad som inte fungerar i vårt skolsystem, och har chansen att göra något bättre och mer konstruktivt än antingen såga vidare eller försöka att göra det som gjorts ogjort.
För så här kan vi inte fortsätta.
You're no different to me 
Hur tänker jag kring detta? Så bra och mitt i prick, Morrica. Så tänker jag kring detta.
Så roligt att höra, och samtidigt så sorgligt. Vi måste börja göra något åt saken, måste vi inte?
Hej, vilka utländska forskare är detta och i vilket sammanhang? Tacksam för svar.
Dels är det ju inte bara svenskar som tittar på Finland, Finland tittar på oss också, givetvis. Det rapporteras också om det svenska systemet från Columbia University, och jag hör att även brittiska forskare tittar på sverige. Tyvärr har jag inget som helst minne för namn
Hej! Tack för viktig och relevant beskrivning. Jag tror att problemen/utmaningarna ser väldigt olika ut beroende på vilken skola man undersöker. Finns en risk med påståendet att skolan har ett problem som är övergripande eftersom man då börjar leta efter EN lösning. I själva verket behövs lösningar på en rad olika problem som ser väldigt olika ut. Det är väl en ledningskris på vissa ställen, ibland beror resultaten på förändrade förutsättningar. Jag jobbar själv i Ronna, där våra metoder och didaktik inte utvecklats i takt med att vi fått nya typer av elever att jobba med. Utveckling kräver kreativitet och engagemang. F-9-perspektivet kräver också en skolledning som ger löslina för nya sätt att arbeta ämnes- och stadieövergripande.
Jag hoppas jag inte uttryckte mig på ett sånt sätt att det gav intryck av att jag föreställer mig att det finns ett enda problem med en enda lösning? I så fall ber jag om ursäkt för min otydlighet.
Många av problemen landar i ansvarsförskjutning – grundskolan lägger ansvaret på förskolan för att eleverna inte fått lära sig fungera i grupp, senare delar av grundskolan lägger ansvaret för elevernas bristande förkunskaper på tidigare delar av grundskolan, gymnasiet på grundskolan, högskolan på gymnasiet och så håller det på. Alltför få tycks stanna upp och säga att ok, nu har vi de förutsättningar vi har, och de elever vi har. Vår uppgift är att ge dem tillräckliga kunskaper för att de skall vara förberedda inför den skola de går vidare till härifrån, och den uppgiften axlar vi.
Utveckling kräver att man lägger manken till och gör det. Engagemang och kreativitet underlättar och gör det roligare, men det går faktiskt utan.
Pingback: Som man frågar får man svar | #Skolvåren