Åh, en sån föreställning! Musiken, kostymerna, skådespelet, ljuset, sångerna, maskerna och inte minst sångarna.
Den gamle kungens hastigt eskalerande, förtvivlade sorg och galenskap, de äldsta döttrarnas manipulerande spel och lögner, hertigarnas maktkamp, den desperata lojaliteten, brutala mord, och genom det hela kärlek och svek så tätt sammantvinnade att det ena stryper det andra…
Befinner du dig i Skåne så se den, upplev den, ta chansen.
You're no different to me 
Pingback: Lear | I kulturens labyrint
Önskar verkligen att jag var i Skåne och kunde se den. King Lear är en fantastisk pjäs och när jag såg den senast i Stockholm var det en uppsättning jag inte gillade. Moderniserat språk i all ära, men det kändes inte som Shakespeare när Keve Hjelm sa: ”Vill du ha na så ta na” om sin dotter.
Nej, det kan jag livligt föreställa mig! Malmö Operas föreställning har alla känslorna, allt patos, allt drama, jag var glad att jag hade vattenfast kajal när vi gick hem.