Kaffepaus

Det här kan se ut som en reklampost, men tyvärr får jag varken pengar eller något annat för den.

Jag dricker kaffe, tycker om kaffe, men gillar inte kaffebryggare. När de kom var de en betydelsefull teknisk landvinning, och de är absolut fortfarande behändiga där de står i ett hörn, lagar kaffet och håller det varmt alldeles på egen hand utan att behöva passas. Kaffedoften som sprider sig i lokalen, ja, jo, visst har den sitt värde. Absolut.

Men för min del är kaffebryggare gammalmodiga, de är för omständiga, kräver för många steg, tar för lång tid. Jag är mer en snabbkaffeperson, varmt vatten, ekologiskt pulver i koppen, sojamjölk, poff klart färdigt.

Just nu är det  den här sorten som står min kopp närmast. Milt och mjukt i smaken, perfekt morgonkaffe, underbart att hämta andan efter jobbet med, underbart efter maten. Det är FairTrade, KRAV-märkt och förpackningen väger nästan inget.

Jag har bara ett problem med det. Förpackningen är inte bara i det närmaste viktlös, den är också pytteliten, och det gör mig lätt stressad. I samma ögonblick som jag öppnar den och gör i ordning den första koppen får jag känslan av att det är nästan slut, och vad ska jag då bjuda på när jag vill bjuda någon på kaffe? Som man ju vill ibland.

Javisst är det ett fånigt litet ilandsproblem, absolut, tveklöst.

Men det vore trevligt, och miljövänligt, och praktiskt, om de ville göra lite större förpackningar.