Läkare är också människor

Genom många olika kanaler påminns vi igen om att det råder läkarbrist i landet. I synnerhet är det vårdcentraler utanför storstadsområderna som har svårt att erbjuda den vård innevånarna önskar och behöver, patienterna kan inte förvänta sig att få träffa samma läkare varje gång, de kan inte ens vara säkra på att läkaren de träffade senast jobbar kvar. Samhället och samhällsinnevånarnas situation blir besvärligare, vårdköerna längre, sjukresorna mer omfattande, hälsoläget prekärare.

Det är inte så förbryllande. Besvärligt för dem som bor där, kämpigt för läkarna och vårdpersonalen som faktiskt jobbar där, absolut, men inte så förbryllande.

Läkare är ju trots allt människor också, inte bara enheter i ett välfärdssystem. De har liv, de lever i sociala sammanhang, de har familjer och vänner, partners som också har jobb och sociala cirklar, de har barn som både vill gå i skolan och ha kvar sina kompisar. De tycker om kultur, de vill ha tillgång till teatrar, opera, bibliotek, caféer och fritidsaktiviteter precis som de flesta andra. Att flytta ut i landet, dra upp rötterna inte bara för sig själv utan för partner och kanske barn är inte ett dugg enklare för en läkare än det är för den som bor ute i det lilla samhället drabbat av läkarbristen.

För att komma till rätta med situationen krävs mer än snyftiga reportage om hur besvärligt det är för dem som drabbas, är jag rädd. Det krävs mer än politiska brösttoner om ‘satsningar på primärvården i glesbygden’.

Det krävs faktiska möjligheter för läkarens partner att antingen smidigt och bekvämt pendla till sitt jobb, eller få ett minst likvärdigt jobb på den aktuella orten; det krävs skolor minst lika bra som de skolor som läkarens barn lämnar; det krävs bostad; det krävs goda kommunikationer och möjligheter att smidigt och bekvämt åka till familj, vänner, bekanta och kultur. Och det krävs förmodligen högre löner än vad som erbjuds för motsvarande tjänst vid en vårdcentral i en mer attraktiv region.

Ja, jo, det kostar. Det är klart det gör. Men läkaryrket är inte heller ett kall, vill landstingen ha en fungerande primärvård även i glesbygd så måste någon betala. Annars får samhället hitta en annan modell.

Advertisements

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s