Att tänka kritiskt

Min söndagsmorgon börjar med att jag råkar på ett samtal mellan tre personer som såvitt jag känner till samtliga arbetar med undervisning i svenska skolor. De talar, helt öppet och med illa dold stolthet om hur de arbetar – hur de själva minsann sätter ‘ungarna’ i centrum; hur deras kollegor fåfängt kämpar med att försöka tvinga ‘ungarna’ att lära sig utantill, medan de låter ‘ungarna’ jobba med det ‘ungarna’ tycker är roligt och kan se nyttan av. Givetvis får utbildningsministern en slentriankänga, och med koketta blickar över axeln skryter de tre om hur de minsann struntar i det mesta av det centrala innehållet, en tiondel eller kanske en femtedel hinner de med, resten av tiden ägnas åt sånt som ‘ungarna’ tycker är relevant och roligt. Någon formulerar att ”läsa på wikipedia och se dokumentärer kan göras på fritiden”.

Inte så vackert, inte så ovanligt.

Fortsättningen är lika vanlig den. De tre herrarna – det sociala kön de valt att visa upp i sammanhanget är inte relevant i sak men jag nämner det ändå, ty ofta nog lyfts andelen kvinnor i svensk lärarkår som en delförklaring till dagens situation, framför allt för pojkelever, så dessa tre herrar är faktiskt, vare sig de vill det eller inte, med sitt raljerande på offentlig plats, representanter för de manliga förebilder elever i svensk skola möter – flosklar glatt ur sig formuleringar on att ‘ungarna’ inte ska kunna rabbla faktakunskaper, utan bli kritiskt tänkande individer.

Låt oss för ett ögonblick granska resonemanget kritiskt, och högt ställa den brinnande frågan: Hur då?

Att tänka kritiskt innebär att kunna ifrågasätta, många nivåer bortom ‘Ahmen varför ska vi göra det här för?’  För att kunna uppnå dessa nivåer är det absolut nödvändigt att ha en uppfattning om bakgrund och sammanhang, om utveckling och tendenser. Med en smartphone i fickan går det på ett ögonblick att hitta fakta och bekräfta aningar, men bara för den som vet vad hen letar efter.  Hur ska hen som ”sluppit” ägna tid i skolan åt det som föraktfullt avfärdas som ”Trivial Pursuit-fakta” och lättsamt hänvisats till att ”läsa Wikipedia på fritiden” ens veta att det finns något att leta efter? Hen är utelämnad åt omgivningens välvilja, och löper många gånger större risk att falla för de förföriska locktoner som spelar på hens känslor.

Nej, hela lärarkåren är inte som de här tre herrarna. Men de är lärarröster, lärarröster som öppet och offentligt vädrar ett sådant förakt för styrdokument och kunskap, och de bidrar till den offentliga bilden av skolan. Vill vi ha det så?

27 thoughts on “Att tänka kritiskt

  1. ”Koketta blickar över axeln” – det blir spännande och väldigt dramatiskt. Vad är det för sammanhang där ”herrar” (benämner de sig själva verkligen som ”herrar”) diskuterar skolpolitik på söndagsmorgnar?

    Vari ligger det koketta? Finns det några poäng att samla här?

    Det känns lite olustigt att du försöker göra en genuspolitisk poäng av den här händelsen. Andelen män i lågstadium och förskola är under fem procent. Vad är det de hotat som gör att du måste ta ett sådant här skamgrepp?

    • Jag utgår från att du berättat för ”herrarna” att du refererar deras hållning här? Det vore intressant att läsa deras tolkning av situationen.

      • Den här bloggen är en lika offentlig plats som den plats där deras samtal utspelade sig, men eftersom jag av respekt för dessa enskilda personers integritet valt att inte tala om var eller mer i detalj när samtalet ägde rum kommer jag inte heller gå in mer i detalj på vilka de är. Om de avsåg att säga något annat än de faktiskt sa är rätt ointressant, det är vad de faktiskt sa som uppfattas av omgivningen, och det är vad de faktiskt sa som slår tillbaka mot hela lärarkåren och påverkar t ex politikers eller föräldrars uppfattning om lärare.

    • Som jag kanske lite otydligt antyder i inlägget, jag valde att nämna könet på dessa tre personer just på grund av att de i det sociala kön de valde att visa i sammanhanget faktiskt står som representanter både för gruppen lärare i stort, och för undergruppen manliga lärare. Det de hotar är alltså renommén för samtliga lärare i allmänhet, och samtliga manliga lärare synnerhet, inte bara förskollärare eller lärare för de tidigare årskurserna (begreppet lågstadium är ju numera ersatt av andra begrepp), så jag förstår att du upprörs över denna detalj.

  2. Är din tes att män är mindre lydiga i förhållande till skollagen?

    Spännande! Jag känner inte till någon forskning som styrker påståendet men har en del erfarenheter av hur våra studenter närmar sig examinationsuppgifter. Männen är ofta aningen mer självständiga – på gott och ont.

    Vem är upprörd?

    • Det tycks som jag uttrycker mig lite komplicerat, jag ska försöka förklara. Tre personer talade på offentlig plats, bland många människor, om hur de undervisar elever, men väljer att strunta i mer än hälften av det centrala innehållet i kursplanerna. De fnissade lite om hur de skulle bli tillsagda på skarpen för detta, något de rent av gav intryck av att vara lite stolta över. Att lärare talar på det här viset om hur undervisning i skolan går till kan göra att människor får intrycket att så här jobbar många lärare. Det är det jag skriver om. Förstår du nu?

  3. Jo – jag förstår att någon har sagt något du inte tycker om på en offentlig plats. Men har svårt att koppla det till en diskussion om mäns förhållande till läraruppdraget.

    • Min fåfänga lilla förhoppning var att läsaren möjligen skulle funnit det faktum att dessa personer, som jag fortfarande inte har något som helst intresse av att hänga ut, öppet och offentligt talade om hur de i sin undervisning väljer att strunta i att undervisa större delen av det lagen faktiskt säger att elever har rätt att få undervisning i aningen mer intressant än personernas sociala kön. Kanske rent av att läsaren reflekterat lite över hur det skulle kunna tänkas påverka eleverna som får denna sorts undervisning, hur det skulle kunna tänkas påverka skolan i stort, hur det kan påverka hur omvärlden ser på andra lärare, efter att ha hört styrdokument avfärdas på detta viset, och jag vågade till och med hoppas (det var därför jag nämnde det) på att en eller annan skulle reflekterat över huruvida dessa tre personers sociala kön påverkar hur omvärlden ser på andra undervisande personer av samma sociala kön.

      Tydligen lyckades jag inte alls.

  4. OK – en liten grupp riskerar alltid att betraktas som representanter för något. De tre herrarna representerar gruppen manliga lärare som representerar gruppen män.

    Antagligen är det svårt att värja sig från den här logiken, men det är svårt att försvara sig mot sådan argumentation.

    Jag möter män som komplicerar den bild du beskriver.

    Men det är antagligen mer givande att diskutera lärarkårens förhållande till styrdokument på ett allmänt plan.

    • Se där ja, du har ju faktiskt ungefär förstått poängen. Så bra.

      Det finns ingen anledning att gå i försvar, den skada de här tre personernas offentliga samtal har gjort minskas inte av det.

      Du möter inte män som komplicerar den bild jag beskriver, ty den bild jag beskriver har inte att göra med manliga lärare generellt, utan med vilken effekt dessa tre herrars agerande i det offentliga rummet riskerar ha på bilden av lärare i allmänhet, och eventuellt manliga lärare i synnerhet.

      • Jag har ingen anledning att försvara dem – men är nyfiken på hur du tänker i förhållande till rubriken ”att tänka kritiskt”.

        Är den förmågan verkligen mer utvecklad hos läroplanslojalister? För det var väl där skon klämde?

        Eller menar du att de är antiintellektuella i största allmänhet?

        • Just när jag tror du har förstått poängen så visar du än en gång att du missade den. Attans. Vi försöker igen. Jag vet inte om du läste hela inlägget till slut? Det näst sista stycket lyder:

          ”Att tänka kritiskt innebär att kunna ifrågasätta, många nivåer bortom ‘Ahmen varför ska vi göra det här för?’ För att kunna uppnå dessa nivåer är det absolut nödvändigt att ha en uppfattning om bakgrund och sammanhang, om utveckling och tendenser. Med en smartphone i fickan går det på ett ögonblick att hitta fakta och bekräfta aningar, men bara för den som vet vad hen letar efter. Hur ska hen som ”sluppit” ägna tid i skolan åt det som föraktfullt avfärdas som ”Trivial Pursuit-fakta” och lättsamt hänvisats till att ”läsa Wikipedia på fritiden” ens veta att det finns något att leta efter? Hen är utelämnad åt omgivningens välvilja, och löper många gånger större risk att falla för de förföriska locktoner som spelar på hens känslor.”

          Det var ju nämligen så, som jag nämner strax ovanför i inlägget, att dessa tre personer samtidigt som de skröt över hur de ignorerade det centrala innehållet och lättsamt viftade bort faktainhämtande som en fritidssysselsättning skröt över hur de ansåg sig utbilda ”ungarna” till kritiskt tänkande. Det stämmer inte. Det går inte att kritiskt granska något utan att ha något att ställa det i relation till. Den som inte känner till att det ens finns alternativ kommer att acceptera det som serveras, vare sig det är lagom söt konserverad gröt eller xenofobi.

          Jag måste också, på ett rent personligt plan, uttrycka att jag finner det anmärkningsvärt att en lärarutbildare talar om läroplanslojalister som vore det en exotisk falang lite för sig själv.

        • Såså – jag har den högsta respekten för den politiska processen som leder fram till det dokument som vi försöker omvandla till undervisning.

          Ibland önskar jag att våra studenter förhöll sig en smula mindre underdånigt till texterna och kunde analysera de teoretiska motsägelsefullheterna som döljer sig bakom retoriken. Ibland önskar jag att gränsen mellan vetenskap och politik var mer framträdande – men för det krävs ett historiskt perspektiv och mer av det som du efterlyser: bildning.

          Så kanske möts vi där i tanken på att det krävs gedigna kunskaper för att kunna utveckla en kritisk position med trovärdighet.

          Ibland tänker jag att det börjar med förmågan att se saker ur olika perspektiv och då är det inte lika uppenbart en kunskapsfråga utan mer det som vi skulle kunna kalla ”ett rörligt sinne”. Jag önskar mig en skola där denna förmåga uppvärderas och menar att den inte behöver stå till andra kunskapsformer.

          Men då måste vi bygga en skola som inte går ut på att lära barnen att fokusera på ”hur tänker läraren”.

          http://sv.wikipedia.org/wiki/Lojalist

          Uttrycket lojalister är kanske olyckligt ur ett historiskt perspektiv. I förskolans värld möter jag pedagoger som tror att verksamheten började 1998 då vi fick läroplanen. Det gör mig beklämd.

          Jag menar att det är viktigt att kunna förhålla sig kritisk till en läroplan och granska vilka förgivettaganden den bygger på. Historiska och internationella jämförelser är några redskap.

          ”lite för sig själv” – var fick du det ifrån?

        • Du önskar alltså själv att dina elever vore bildade nog att kunna ifrågasätta formuleringarna i dokumenten, sätta in det i historisk, samhällelig och kulturell kontext och dessutom kommunicera sina reflektioner på ett stringent sätt? Där ser man.

          Hur blir de det, tro?

  5. Det råder fortfarande åsiktsfrihet – även för statliga tjänstemän. Jag tycker till exempel att den utredning som Björklund tillsätter i morgon är ett märkligt initiativ.

    • Givetvis. Och min åsikt är att det är värt att notera och kommentera på när tjänstemän offentligt uttrycker sig på ett sånt sätt att det riskerar att skada hela skolans rykte.

      • Skolans rykte är en ömtålig sak. Liksom lärares status.

        Vi diskuterar ofta frågan om förskolans läroplan verkligen har bidragit till den statushöjning som många pedagoger tror. Jag är inte säker på att föräldrarna håller med och möter allt oftare motreaktioner.

        • Skolans rykte är en mycket ömtålig sak, och bör värnas för elevernas skull. Undervisningskvalitén bör värnas för elevernas skull. Kunskapsutvecklingen bör tas på allvar för elevernas skull.

          Föräldrar kan få tycka, om de har lust, men det är lärarna som har ansvar, och detta ansvar bör tas på största allvar. Den som inte gör det sviker eleverna, både i dag och i morgon.

        • Generell glidande kommentar avsedd att förvilla?

          Föräldrar är i sammanhanget minst viktiga, de har inte något som helst ansvar för undervisningen, vare sig det gäller upplägg, genomförande eller utvärdering. De tycker, de har åsikter, de ifrågasätter, de protesterar ibland. Det får de göra, men de har inget ansvar och ingen beslutsrätt, och de kan inte heller användas som ursäkt.

          Det är lärarna som har det ansvaret, det är lärarna som har ansvaret att se till att eleverna får de kunskaper de skall ha fått innan eleverna godkänns för att gå vidare till nästa nivå.

          Eleverna har rättigheter, och lärare har makten att beröva dem dessa rättigheter. Detta kan ske t ex genom att läraren struntar i att undervisa delar av det centrala innehållet för att läraren inte tycker det är kul/viktigt/relevant/lätt. Detta kan ske t ex genom att läraren visar att hen anser att kontext, fakta, information etc är så lättviktigt att det med illa dolt förakt kan hänvisas till fritidsysselsättning, på sin höjd en hobby för kufar.

          Läroplanen är ett dokument, ett verktyg. Det bara är.

          Ansvaret vilar på lärarna. Snömos ändrar inte på den saken.

  6. Morrica, dina ideer om lärare utan gränser delar jag. Jag vill nu komma i kontakt med alla som kan tänka sig att sätta igång en verksamhet kring detta. För 5 år sen var jag själv på väg, via kambodja, Thailand och vidare till Tanzania eller kambodja, tyvärr hann jag aldrig till Afrikaas kontinent. Jag fick barn och har anpassat mit liv til det.Jag är 40 år och lärare. Jag har MASSOR jag vill säga göra och dela med mig av och ideer från mig själv och andra erfarna om hur man delar kunskap och sprider lärande.
    Kan vi höras?
    Joel

  7. Wow vilket bra inlägg, Morrica. Delar genast. När det gäller könsdiskussionen – alla vi lärare har hört den där typen av argumentation och den verkar vara tämligen könsneutral.

    • Tack! Ja, min erfarenhet stämmer med din, det är en könsneutral argumentation, trots att det ibland intensivt tycks önskas att så inte var fallet.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s