#Queertango

Det har nog undgått få att det här med tango, det tycker jag är väldigt väldigt roligt. Och som jag nämnde när jag skrev om upprördheten kring det första samkönade dansparet i Let’s Dance, att föra faller sig mer naturligt för mig än att följa. Det har det alltid gjort, redan när jag barn och vi var nästan bara flickor på danskursen lärde jag mig föra. Än i dag har jag svårare att låta mig föras även i t ex vals som jag dansat sen jag var ungefär sex år.

Så i fredags tog jag chansen att vända på rollerna, att uppleva tango från följarens perspektiv. Det var svårt, det var nytt. Att göra det på Ginger Rogers perspektiv är en helt annan sak. Ett annat förhållningssätt. Det var lite läskigt att faktiskt släppa kontrollen och lita på att föraren tog ansvaret för att vi inte dansade iväg in i väggen eller ut i köket. Lite läskigt, väldigt roligt, väldigt nyttigt, och väldig givande. Jag var tvungen att tänka väldigt noga på precis allt jag gjorde, och när kvällen var över var min hjärna behagligt utmattad.

Ah, en härlig känsla!

 

6 thoughts on “#Queertango

  1. Fint skrivet. Jag tänker att det som på ett ytligt plan ser ut som dominans och maktutövning handlar om samförstånd och lyhördhet.

    Problemet är väl att kunna växla mellan de här positionerna. Jag tror inte att jag skulle kunna följa en person utan taktkänsla.

    • Det handlar som så ofta om balansen. Jag rekommenderar att prova. Det är svårare att följa en taktutmanad person, det kräver mer av den som följer.

    • Taktutmanad var ett nytt ord och jag anar betydelsen.

      Samtidigt finns det något i tolkningen av rytmen som går att beskrivs som subjektivt – en viss frihet att hänga (eller ligga lite före).

      Om båda har exakt samma upplevelse riskerar det att bli mekaniskt. Jag försöker dra en parallell till rockband där det finns olika uppfattningar om huruvida det är OK att trummisen ”hänger”.

      • Gör inte det. Prova tango i stället och upplev vilken skillnad det innebär när båda strävar efter att bli en fyrbent varelse i stället för två individer som kämpar för att hävda sin individualitet.

  2. Jo det är nog dags. Utomhustangon i Monbijouparken i Berlin var mycket lockande.

    Nästan så att jag glömde bort att jag inte kan dansa tango.

Hur tänker du kring detta?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s