Jag blir alltid lite orolig när jag hör lärare säga att de inte upplever sig ha tid i sin vardag för att läsa skönlitteratur. Alls. Överhuvudtaget. Ibland med tillägget att hen läser så mycket facklitteratur och forskning att hen helt enkelt inte hinner med skönlitteraturen, den får vänta.
Och jag tänker, varje gång, kära kollega, du har inte förstått vad skönlitteratur är. Du har inte förstått betydelsen av berättelser, ingen har visat dig hur skönlitteraturen kommer att öka din förståelse för facklitteraturen, och öppna helt nya horisonter för dig. Och sedan tänker jag, smått rädd för tanken, på hur hens elever uppfattar det skönlitterära läsandet när läraren, auktoriteten på akademiska aktiviteter, prioriterar ner det som en lättviktighet som sorteras bort.
Läs, gör det. Även om det tar en månad eller två att ta sig igenom boken för att kollektivtrafikresorna är så korta, och du ofta får stå, så läs. Den här veckan också.
You're no different to me 
I egenskap av icke-lärare, men med ett annat jobb med människor, så kan jag tipsa om att läsandet kan hjälpa att göra allt som flyger och far genom huvudet att åtminstone flyga i samlade flockar och v-formationer. Har aldrig läst som denna vecka. Läst ut en bok och påbörjat en annan.
Bra, det gläder mig mycket att höra! Vilken bok läste du ut, och vilken har du börjat på? *nyfiken* Själv har jag än en gång återvänt till Iain M Banks Hydrogene Sonata. Jag älskar hans världar.
Jag läste ut ”Julmatchen på västfronten” av Pehr Thermaenius, och påbörjade Diana Gabalbons ”Främlingen”. Förstnämnda var mer av en faktabok, om ett intressant skeende under första världskriget, och sistnämnda läser jag för att min bästa vän rekommenderade den.
Ska bli spännande att höra vad du tycker om Gabaldon, det är en sån bok folk oftast antingen älskar eller tråkas ut av