Jag satte för ett par dagar sedan ord på tanken att det finns en tydlig poäng i att lärare i skolan och på andra offentliga platser åtminstone då och då väljer pappersböcker för sitt läsande. Ett inlägg som väckte viss uppmärksamhet i sociala media, men inte för det jag faktiskt avsåg att säga om lärares betydelse som förebilder i läsandet. I stället dundrades det mot att jag förespråkade skärmläsning före pappersläsning, vilket än en gång påminner mig om vikten av ett stringent språkbruk.
I DN utvecklar Emanuel Karlsten en reflektion på snarlikt tema, där han funderar över vilka reaktioner som möter honom då han läser en artikel i sin telefon, respektive då han läser samma artikel i en papperstidning. Ja, till och med vilka reaktioner han möter sig själv med
Jag är pappaledig just nu, vilket är en ständig källa till dåligt samvete för att inte göra tillräckligt. Jag funderar mycket på min mobilanvändning och är ibland rädd att min dotter ska uppfatta mobilen som en utväxt på min högerhand. Jag har utgått från att mobilen är ett problem – tills i går.
Då satt vi på golvet i dotterns rum. Vi använde mobilen för att spela musik och hon lekte så bra själv att jag plockade upp en papperstidning. Jag försjönk snabbt i en artikel och efter någon halvminut insåg jag att det där dåliga samvetet jag kunnat få inte alls fanns nu. Dottern trivdes och vi hade en bra stund tillsammans. Den enda skillnaden mot förr var att det jag höll i handen och läste inte var digitalt.
Den enda skillnaden. Formatet. Papper i det ena fallet, digitalt på skärm i det andra. Som skillnaden mellan en pocketbok och en inkunabel om så bunden i halvfranskt band. Att hantera det ena väcker viss vördnad, att hantera det andra ses som något närmast simpelt.
Och likväl handlar det i alla tre fall om just läsning, hyllad eller hånad utifrån betraktarens personliga värdering. Kanske dags att gå vidare från just denna moralism nu?
You're no different to me 
bara och bara…läsningens kvalitet och villkor förändras med formatet. Det betyder inte bättre eller sämre, men väl annorlunda. Det betyder att pedagogiken måste anpassas och användas till rätt format. Ellen Rose har bedrivit intressant forskning på området. Jag skrev en rad om sex aspekter på digitaliserat läsande här: http://www.fleischer.se/2012/02/28/6-aspekter-pa-digitaliserat-lasande/
Givetvis, få plockar ju fram highlighter och börjar göra marginalanteckningar i en inkunabel, oavsett bindning, och ungefär lika få bär slentrianmässigt med sig George R.R. Martins samlade utgivning i pappersformat. Lärare behöver göra sig hemmastadda i samtliga format (ljudböcker och talsyntes icke att förglömma), hantera och förhålla sig till skillnader och likheter. Problem uppstår när personliga värderingar tillmäts större betydelse än forskning.
Pingback: Föräldrar och mobiltelefoner | Net Nanny svarar på dina frågor