Höstterminen är över, rektor har hållit tal, musikgruppen spela och filmgruppen visat film för oss i vår vackra Gröna Sal. I år liksom de flesta år är det många av kursdeltagarna som, öppet eller lite mer i smyg, delar en av mina kulturella svagheter. Jag skulle kallat honom min guilty pleasure om det inte vore för det faktum att jag inte känner mig det minsta guilty för saken, och det tycker jag ingen annan ska göra heller.
Så till er, och till alla andra, givetvis:
You're no different to me 