Är något värt att göras är det värt att göras ordentligt

Det är två år sedan Prince Poppycock deltog i America’s Got Talent, och jag förstår att jag sannolikt är en av de sista att upptäcka honom. Det är helt i sin ordning, den som väntar på något gott väntar inte för länge.

Han är en formidabel artist!

Nessun Dorma har sjungits, manglats, ylats på talangjaktscener runt om i världen, somliga har imponerat på stora delar av sin omvärld och fått turnera omkring och visa upp sina vokala talanger, andra… åh nå väl.

Prince Poppycock har klart för sig att det som är värt att göras, det är värt att göras ordentligt. Ska Nessun Dorma framföras i sammanhang som dessa så…. tja, allt mindre än detta kommer ses som otillräckligt i fortsättningen:

.

Annonser

Mitt livs kärlek

Han var fantastisk, var han inte? Han dompterade, dirigerade, kommunicerade och uppträdde tillsammans med lika mycket som för sin publik.

Det är skolstart på många håll på måndag, i många klassrum i många skolor kommer många lärare ta emot många elever. Ibland kan det kännas som att stå på en scen att stå där längst fram i klassrummet. Då är det ingen dum idé att vara i kontakt med sin inre Freddie Mercury.

.

 

Under en grå himmel

Efter en plågsamt varmklibbig dag drog så molnen äntligen ihop sig över oss, en sval vind satte rotation på den stillastående luften, temperaturen dalade ner mot det hanterligare 20 graders-strecket och plötsligt, som genom ett trollslag, började hjärnan fungera igen.

Det är alltid lika skönt när det händer.

Det var OS-invigning igår, märkte ni av det? Rickard Söderberg, klokare och uppmärksammare på sånt än jag, talar om den ur ett könsmaktsordningsperspektiv. Själv blev jag så förtjust när Dame Evelyn Glennie dök upp att jag helt glömde det mesta annat. Jag är väldigt svag för duktiga slagverkare och hon är i särklass.

Det innebär i sin tur att det nu kommer att hoppas och springas och kastas och bollas och simmas och dressyrridas ikapp så det står härliga till, allt på en gång och tabeller och kommentatorer och bilder och reportage och kommer att välla över oss från höger och vänster, i tidningar, i tv, i radio, på nätet… överallt!

Vilket ju är fantastiskt, på sätt och vis. Idrottsmännen har lagt timmar, dagar, månader och år av slit, träning och finslipning på att förbreda sig för detta och nu, under dessa två korta veckor, får även de som inte har stjärnstatus chansen att visar upp frukten av sin möda för världen.

Kulturarbetare, musiker, dansare, sångare, skulptörer, poeter mfl har mycket gemensamt med idrottsmän. Arbetsvardagen består av mycket slit, mycket träning, mycket övning, mycket nötande av det som aldrig ses under det upplopp som är en föreställning, utställning eller festival, och det är ett ständigt pågående arbete. Trots detta är uppbackningen från samhället, i form av uppmärksamhet i media, i form av tillgängliga träningslokaler, arenor att visa upp sig på och tid och utrymme för att utöva sitt intresse på hobbynivå, anmärktningsvärt mycket mindre när det gäller kultur än idrott, på såväl amatör som elitnivå. Jag citerar elitoperasångaren Rickard:

droppen kom igår när OSflaggan bars in av några grymma och viktiga världspersonligheter. Kommentatorerna på SVT presenterade dem glatt, men strundatde helt i den som hade med kultur att göra.Daniel Barenboim är tydligen värdig att bära in OSflaggan tillsammans med bl.a. Ban Ki-Mon och Leymah Gbowee, men inte ens värd att nämnas

Symbolfråga kanske, men det stör mej att de inte vet (eller ens bemödat sej att ta reda på) vem flaggbäraren som representerar kulturen är.

Jag vet att det allmännas intresse för Zlatan är större än för Stemme, men det går both ways, och hade media haft samma extrabilagor om dramat bakom hennes debut på Met lovar jag att det efter en tid hade varit lika lukrativt för tidningarna som Zlatans debut med Milan. Och samtidigt hade kulturen fått sen en rejäl boost…

För javisst… få ställen i världen har kulturen ett sådant statligt stöd som i Sverige – samtidigt lever kulturen ständigt på smulorna. På ett undantag. I en mänsklig förblindning av kulturens verkliga värde. Förvisso omätbart. Men där.

Det tycker jag vi kan fundera lite på såhär i OS-tider, eller vad tycker ni?

Metagaming

I afton befinner jag mig på rekreationsresa. Världen vi besöker är jag inte hemma i ännu, men den påminner på många sätt om andra världar jag besökt. Det förvirrar mig lite, jag kämpar hela tiden mot min tendens att tolka världen utifrån erfarenheter av andra, snarlika världar. Dessa erfarenheter tycks ju stämma in här, miljöerna påminner i så hög grad om kända miljöer att jag rätt som det är tror mig veta vad som kommer möta mig om jag svänger till höger bakom hörnet… Och det gör jag ju inte.

Det är spännande, intressant, roligt och samtidigt kräver det så mycket fokus och energi bara att komma ihåg var jag inte befinner mig att jag missar stora delar av det som händer. Det kommer bli bättre när jag känner mig mer hemma i världen och kan lägga mer fokus på skeendet.

I andras ögon

Det händer att man får lite konstiga blickar av omvärlden när man nämner att man sysslar med något som inte riktigt förväntas av en tämligen åldersdigen tant. Talar man t ex om att man har för vana att faktiskt rulla sina tärningar och spela rollspel ibland, utanför arbetstid, utan något uppfostrande eller pedagogiskt syfte utan rätt upp och ner av sociala och rekreationella orsaker, höjs inte sällan ett och annat ögonbryn i skepsis. Det får man ta med jämnmod.

I andra vågskålen ligger ju det faktum att man ibland möter någon som faktiskt visar nyfikenhet, och vill prova på.

.

Vad gör man med en ledig tisdag?

Som jag nämnde häromdagen fick jag plötsligt en hel vecka oförhappandes ledig, sådär helt ur det blå. Med en sådan kan man göra mycket roligt. T ex spela rollspel.

Så när samtalet om Johari fönster hos Mats gled över på rollspel föll det sig naturligt att tisdagen i just denna vecka raskt vidges till ändamålet. Det blir en enkelt tillställning där alla bidrar med oundgängligheter: Jag håller med tärningar, karaktärsformulär och äventyr, Mats med lokal, modet att leka och fler spelare, och käraste syster med erfarenhet som rollspelare, guidning och stöd.

Det blir en äventyrlig tisdag, på många sätt.

Nycklar i ordkunskap

Språket innehåller ibland användbara nycklar till möjligheten att konkretisera aspekter som kan upplevas som väl abstrakta i vardagen. Att förstå orden, veta var de kommer ifrån och lite om i vilka andra sammanhang man kan komma att stöta på dem öppnar den dörr som förståelsen av det fenomen som begreppet som sådant beskriver är. Ju fler sådana dörrar vi kan öppna, ju lättare blir världen att överblicka, och ju bättre blir vi på att hantera okända fenomen.

Låt mig förtydliga min poäng med två enkla exempel:

Hetero – ordet kommer från grekiskan, där det helt enkelt betyder olika, annan

Vi hittar det till exempel i kemin, i begreppet heterogen blandning, en blandning av det slag där ämnena blandas utan att bilda en ny enhet. Det går fortfarande lätt att urskilja de olika ämnena. Prova t ex att blanda olja med vatten. (Använd gärna ekologisk olja i experimentet.)

Homo – ännu ett ord från grekiskan, där det betyder lika, alltså motsatsen till ordet vi pratade om ovan.

Även här hittar vi ordet i kemin. En homogen blandning är en blandning där de olika ämnena inte går att urskilja, utan tillsammans bildar en ny enhet. Prova t ex att blanda socker med vatten. När du rört en stund ser du inte längre sockerkristallerna, men du kan tydligt känna smaken av det i vattnet.(Använd gärna ekologiskt socker i experimentet.)

Inte så svårt, hoppas jag? Ni hänger med? Bra.

I vardagsspråket används de två orden ofta för att tala om och kategorisera sexuell preferens.

En heterosexuell person är en person som i huvudsak attraheras av och förälskar sig i personer av ett annat kön än personen själv. Inte alla personer av motsatt kön, mycket få heterosexuella män går t ex och förälskar sig i varenda kvinna de möter, och lika få heterosexuella kvinnor går sannolikt och förälskar sig i varenda man de möter, men när den heterosexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av ett annat kön.

En homosexuell person är en person som i huvudsak attraheras av och förälskar sig i personer av samma kön som personen själv. Inte alla personer av samma kön, det är lika få homosexulla män som förälskar sig i varenda man de möter som i exemplet ovan, och detsamma gäller homosexuella kvinnor. Men när den homosexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av samma kön.

Alla människor är inte begränsade till att i huvudsak finna det ena eller det andra könet attraktivt. Bisexuella (det lilla prefixet bi betyder två) personer attraheras av och förälskar sig i personer av både samma kön som personen själv, och personer av annat kön. Inte heller bisexuella går som regel omkring och förälskar sig i varenda människa de möter, men när den bisexuelle personen förälskar sig eller attraheras av en annan person är denne som regel av ett eller annat kön. Oftast.

Om det är så att ni upplever detta som ett provocerande eller besvärande ämne att reflektera kring rekommenderar jag er att ägna en stund åt att fundera kring vad detta kan bero på. Det kan vara så att ni lider brist på oxytocin. Det går att råda bot på.

*kram*