Bruceeffekten – uppdaterad

DN berättar att man för första gången kunnat finna stöd för det som kallas Bruceeffekten bland vilda djur, mer specifikt bland Geladaaporna.

Man studerade gelador, en babianliknande apa som lever i Etiopiens bergsområden, och fann att 80 procent av alla graviditeter avslutades inom några veckor efter det att gruppens ledande hanne blivit utbytt […]

När en ny hanne tar över får han tillgång till alla honorna och dödar då också ofta alla ungar som den förre hannen är far till. Mot bakgrund av detta är det enligt forskarna inte så konstigt att honorna gör sig av med de foster de bär på.

På så sätt undviker de att föda ungar som ändå kommer att dödas av den nye hannen samtidigt som de snabbare kan bli gravida på nytt. Då är chansen större att ungarna hinner växa tillräckligt så att de klarar sig när gruppen får en ny dominant hanne nästa gång — något som bland gelador brukar ske ungefär vart tredje år.

Babianer är ju inte kända för sitt milda sinnelag, men det är mer än sinnelaget som spelar in:

Till förutsättningarna hör att det ska vara sannolikt att nästa avkomma ska ha en bättre chans för överlevnad än den man bär på. Honor som genast parar sig med en ny hanne ökar sannolikheten för att ungarna ska hinna växa upp innan nästa hanne tar över gruppen.

Därför finns inte någon Bruceeffekt bland exempelvis babianer där de dominanta hannarna i genomsnitt byts ut varje halvår.

I en konstellation med stor omsättning på dominanta hannar har alltså avkomman en tryggare tillvaro, medan en hanne som räknar med att kunna hålla sin position ett tag rensar ut sin företrädares gener och ersätter dem med sina egna. Man kan, om man finner det fruktsamt, dra paralleller till såväl politik som företagande eller andra mänskliga relationsmönster här om man vill.

Själv undrar jag i stället:

Vem var eller är den Bruce som fått ge namn åt effekten?

Uppdatering:

Och svaret kommer raskt via Facebook:

Hilda M Bruce var den brittiska Zoolog som först observerade effekten

Tack!

Det spökar i Malmö

.

Vi samlades under det varma, trygga skenet från en helt vanlig gatlykta, jag, dotter, kära vännen och ytterligare en grupp människor. Det dröjde inte många minuter innan det första spöket dök upp, en mästerman från tiden då Malmöhus var nybyggt. Vi fick höra om avrättningsplatser och tortyr, vi fick rådbråkning demonstrerat för oss och vi fick höra om häxor och häxmästare. Vandringen gick vidare, vi fick möta en dansk friskytt som med sorg och förtvivlan berättade om fasan i att få sitt land erövrat av främmande nation.

En ung kvinna som fått se sin mamma brännas som häxa berättade om hur människor sedan betraktat henne också som häxa, ömsom pekat finger och tittat snett på henne, ömsom kommit i smyg och velat ha hennes tjänster både som helare och förbannare när det passade dem. Trots att hon egentligen inget kunde, bara dramatiserat och hittat på, hade hon angetts som häxa, torterats och erkänt, trots att hon inte gjort något, och bränts på bål. Så eländig som hon var efter tortyren så hade hon erkänt vad som helst! förklarade hon.

.

.

Som avslutning på kvällen hälsades vi välkomna till Rådshuskällaren av Jörgen Kock, ”den mest älskade borgmästaren i Malmös historia”. Hade han varit borgmästare idag hade nog Malmö varit huvudstad!

Ah, vilken härlig kväll, en sån man spar i minnet som en gnistrande juvel! Tack, kära vännen som kom med förslaget och tack, dyrbara dottern som följde med.

Steve Jobs

Jag möttes av beskedet på Google+. En av vår tids ikoner, Steve Jobs, är död. Jag saknar ord för att beskriva den skillnad han gjorde under sitt liv.

.

.

Stay hungry. Stay foolish.

.

Cancerfonden: Pg: 901986-0, Bg: 901-9514

Svältkatastrof – vad kan vi göra för att lindra?

Situationen på Afrikas Horn har nog inte undgått någon som läser dagstidningar eller ser en nyhetssändning då och då. Människor på flykt från svält, torka och krig befinner sig i ett desperat läge, de har inte tillgång till varken mat eller vatten. Mest av allt behöver de regn, och det kan vi inte ge, men hos Malin kan vi läsa om hur vi kan hjälpa till för att lindra.

Det är inte svårt, och kostar oss inte mycket.

Den som inte har råd att bidra med pengar kan berätta om situationen, och berätta om hur pengar faktiskt ger lindring, så att andra, som har råd, inspireras. Det är också till hjälp.

Är vi nöjda så?

Trafikkaos, järnvägskaos. SJ har gjort sin läxa, förklarar de, Trafikverket har inte gjort sin. Ett såvitt jag vet obekräftat rykte om att Trafikverket hoppats komma undan underhåll och renoveringar helt fram till 2016 når mig. Människor dör i trafiken, fryser ihjäl och skadas för livet i trafikolyckor, sitter fast i timmar på enfiliga vägar, snöröjning och räddningsfordon kommer inte fram. Rälsen spricker, tåg spårar ur, överallt kaos och galenskap.

Ansvarig minister ”kan lida med alla”  och håller sig faktiskt inte undan media trots att julen står för dörren. Frågan är om hon kan göra något mer än lida med? Detta kaos som råder nu är ju faktiskt ingen naturlag, och det beror mindre på vädret än på politiska beslut. Ty det går att bygga både vägar och järnvägar som går att använda även vintertid, men det kostar pengar, därför har man låtit bli. Frågan är om inte de pengar man sparat på uteblivit underhåll gått åt, många gånger om, i detta kaos?

Handen på hjärtat, människor: Är vi nöjda som det är, eller är vi villiga att betala för en säkrare, effektivare, miljövänligare och lönsammare infrastruktur? Det går att genomföra.

Jättemaneter slår till mot fiskare


Aftontidningarna berättar om hur jättemaneter från Gula Havet följer havsströmmarna ända in till Japanska kusten där de ägnar sig åt att riva sönder nät och förstöra fisket. Så har de gjort sedan 2005. Vore man lite animistiskt lagd skulle kan kunna tolka det som att haven har beslutat slå tillbaka mot utfiskning och miljöförstöring, och visst vore det lite coolt om det vore så?

Ett annat sätt att se på det får mig att anta att det nog faktiskt har med miljöförstöring och utfiskning att göra, livsvillkoren för jättemaneterna har ändrats och därför ändrar de sitt livsmönster.

Jag vet inte vad jättemaneter äter, jag vet inte ens om de äter, men lär mig på Wikipedia dels att de har förmågan att ta upp syre genom skinnet och därför kan leva även i havens allt större döda zoner, samt att de i början av sin livscykel utgör föda för andra havsdjur. När dessa minskar i antal ökar maneterna, så nog tycks utfiskningen såväl som miljöförstöring utgöra viktiga faktorer i skeendet.

Naturen strävar efter ekvilibrium, efter jämnvikt och balans. Människan strävar med civilisationen efter att tippa vågen genom att öka på innehållet i sin egen vågskål. Kanske utgör jättemaneternas kraftigt ökade antal ett steg i denna naturens strävan. Kanske ser vi det i våra begränsade perspektiv som något destruktivt, men kommer i längre perspektiv kunna se det på annat sätt. Det vet vi om några generationer.

Kanske har vi gått cirkeln runt och är tillbaka i tanken att havet slår tillbaka, inte för att havsguden vill hämnas utan helt enkelt för att det är den naturliga utvecklingen?

Mina damer och herrar, svensk media presenterar stolt: Svinpaniken!

Svininfluensan går inte att stoppa, skriker rubriken på Expressen Hälsa

Till hösten räknar man med att minst 400 000 svenskar kommer att smittas. Nu tvingas Socialstyrelsen byta strategi […] Förändringen innebär att sjukvården nu riktar provtagning, behandling och förebyggande åtgärder mot personer i riskgrupperna, det vill säga dem som riskerar att bli svårast sjuka eller dö, säger Anders Tegnell, chef för Smittskyddsenheten vid Socialstyrelsen, i ett uttalande. Bland annat uppmanas sjuvården att i fortsättningen vara mer restriktiv med utskrivningen av influensaläkemedel

Sydsvenskan står vid en annan ände och ropar lika högt för att locka folk att lyssna och dras med:

Barn och unga drabbas extremt hårt av svininfluensan. Nya siffror om smittspridningen i Europa visar att 77 procent av de drabbade är under 30 år […]Var tredje smittad är 10–19 år. Nästan var fjärde är 0–9 respektive 20–29 år. De över 40 år drabbas sällan, och risken minskar ju äldre man är […] – Det är i och för sig inte konstigt att yngre drabbas oftast eftersom de har bredare kontaktytor och har föräldrar som skickar dem till vården när de blir dåliga, säger Skånes smittskyddsläkare Hans Bertil Hansson. – Men statistiken tyder ändå på att det är bäst att gå nerifrån och uppåt i åldersgrupperna när vi börjar massvaccinera i höst. Vaccineringarna beräknas starta i slutet av september. Socialstyrelsen räknar med att 20–40 procent av svenskarna skulle smittas av influensan utan vaccinering. Med tidig vaccinationsstart och en mild influensa kan drygt 400 000 drabbas, visar en simulering som hälsomyndigheterna gjort. Senare vaccinationsstart och en aggressiv spridning av viruset kan göra att över 5 miljoner smittas

Så där ja. Är alla vederbörligt panikslagna nu? Inte?

Låt oss då för ett ögonblick reflektera över medias mål med sin rapportering kring svininfluensan. Vi vet hur en influensa smittar, inte sant? Många har stått på en buss med en uppenbart sjuk människa i närheten och inombords suckat över insikten att man blivit smittad. Vi har muttrat över tanten som snörvlar ner i lösgodiset, barnet i barnvagn som nyser över fruktdisken och insett att så länge sjuka människor rör sig ute i samhället så blir vi smittade.

Vaccin i all ära, men det vi måste göra är att skapa möjligheter för sjuka att isolera sig hemma för att minska smittorisken. Det är inte rimligt att någon ska behöva gå till jobbet fullt medveten om att valet står mellan att sprida smittan vidare eller stå utan mat sista veckan innan lön. Karensdagen slår hårt mot den fattige, och åttio procent av lite är ännu mindre. Jag inser att det är svårt för den regeringstjänsteman som både har mycket, förtur till privat sjukvård och dessutom slipper karensdagen tack vare möjlighet till kreativt planerande att sätta sig in i situationen, men tänk ett ögonblick på han, den där du aldrig ens funderat över vad han heter, som går där ute i trapphuset med moppen. Han rör sig genom hela byggnaden, inte sant? Om han tvingas gå till jobbet sjuk, helt enkelt för att han inte har råd att vara hemma, kommer viruset att drabba er alla. Ni kommer att ta med er det hem, till familjer, till hemliga älskare och älskarinnor, till exklusiva klubbmiljöer, hur slutna de än är och till den privata klinik ni besöker. Vore det inte rätt schysst att kunna köpa sig fri från den upplevelsen? Det är möjligt!

Expressen har förresten valt att krydda den panik media jobbar på att piska upp med en trevlig informativ artikel om vaccineringen också:

I höst börjar svenskarna vaccineras mot svininfluensan. Men ännu vet man inte vilka biverkningar det nya vaccinet kan ge. – Sällsynta och svåra biverkningar kommer att kunna upptäckas i och med massvaccineringen, säger Ingrid Uhnoo vid läkemedelsverket […] Vaccinet, som levereras i september, kommer att ges först och främst till vissa riskgrupper. Enligt socialstyrelsen ska gravida vara en prioriterad grupp. De äldre vaccin som ges mot vanlig influensa används redan på gravida. Men det visar sig nu att det nya vaccinet inte kommer att testas på gravida kvinnor innan de börjar ges […] När ett nytt läkemedel ges till stora folkmassor är det sannolikt att biverkningar dyker upp som man tidigare inte upptäckt. När det gäller gravida har lyckade djurtester gjorts, men inga undersökningar där personer ingått. – Tänkbara ovanliga biverkningar kan vara neurologiska biverkningar, kramper, överkänslighet och inflammatoriska sjukdomar, men det är svårt att spekulera i, säger Ingrid Uhnoo […] – Det är ingen tvångsvaccination. Men däremot kommer man att rekommendera vaccination för att samhället inte ska stanna. Man kan se det som en del av samhällsansvaret att vaccinera sig, säger Johan Struwe, överläkare vid smittskyddsinstitutet

Visst är det viktigt att informera om kommande pandemi. Framförallt vore det bra att informera om vilka möjligheter enskilda människor har, både vad gäller smittspridningen och behandling, så att människor har möjlighet att förbereda sig och kan möta krisen med lugn. Men media väljer en annan vinkling. Vem vinner vad på paniken media driver på? Vad är syftet? Vems är syftet?

Medan ni funderar på saken, här kommer Morricas råd inför hösten: Tvätta händerna onödigt ofta, inte bara efter toalettbesök och innan mat utan framförallt efter att du befunnit dig i ett slutet utrymme frekventerat av många, åkt kollektivt, handlat, åkt hiss etc; låt bli att hälsa på varandra med kramar och pussar, uttryck djupet av vänskapen i ord istället; köp inga livsmedel i lösvikt, varken godis eller frukt; betala med kort så långt det går, undvik kontanthantering; om möjligt, håll dig hemma när du känner dig hängig, telefoner och internet är utmärkta kommunikationsverktyg; ät och drick och sov i tillräckligt mängd. Och framförall:

Don’t Panic!

Lyssna!

Anders Mildner talar i sin blogg om Göteborgsdemonstrationerna 2001.

När chockade reportrar såg chockade demonstranter som slogs mot chockade poliser blev alla parter krigsskadade och kastade förnuftet åt sidan. Butiker vandaliserades, bilar vältes, demonstrater slogs ned, poliser skadades – och journalisterna ropade på hämnd. Det gick inte att föra ett samtal med någon. Det var förklarligt, men knappast försvarligt.

Jag var inte där, men jag träffade många som var. Jag träffade dem innan de åkte, optimistiska och ivriga, glittrande av ungdomlig övertygelse om att de kunde, att de skulle, göra något som skulle göra skillnad. De var på väg till en manifestation som skulle höras över hela världen!

Och nog hördes den över hela världen, men inte på det sätt de föreställt sig. Jag träffade dem igen när de kom tillbaka, desillusionerade, chockade, ledsna, förvirrade. Vad hände? Hur kunde det bli som det blev? Varför sågs de plötsligt som fienden? Varför hade ingen lyssnat på vad de ville säga? Mildner skriver:

mitt ibland allt detta hat, förändrades verklighetsbilden för alla ungdomar som var med i Göteborg. Det var den riktiga sorgen, det var det som var mest allvarligt. Och nästan ingen klarade av att se det. Eller var ens intresserad att titta.

Jag har ofta tänkt på Göteborg när jag sett de där meningslösa våldssammandrabbningarna som flammar upp på ”gatufester” då och då. Det går inte att försvara, men antagligen att förklara. Började det i Göteborg? Kanske för vissa. Man sår lite vad man skördar och när jag 2003 följde en grupp unga Irak-krigs-demonstranter, lyfte alla upp Göteborg 2001 som den viktigaste händelsen som format deras politiska idévärld. Det var först då polisen och samhället började betraktas som fiender.

Allvarligt talat, upp med en hand alla ni som på allvar tror att alla dessa protesterande agerande reagerande ungdomar är ute för att slåss och jävlas bara för att slåss och jävlas. Så många? Och hur många tror att de slåss och bråkar för att de inte längre vågar tro på att de kan bli hörda på annat sätt? Vilken lättnad, ni fanns ni också.

Kommer ni ihåg skolskjutningen i Columbine 1999? Jag minns den mycket väl, och jag minns sorgen och skräcken efteråt, och jag minns alla desperata, obesvarade VARFÖR? Marilyn Manson betraktades som mer än indirekt delskyldig eftersom hans musik betydde en del för skyttarna. Hans svar på frågan om vad han skulle säga till ungdomarna i Columbine är klokt, och något jag ofta återvänder till:

I wouldn’t say a single word to them, I would listen to what they had to say. And that’s what noone did.

Oavsett vad ni tycker om Marilyn Manson som artist så lyssna på vad han säger i det här klippet. Det är viktiga ord:

De fyra

Miljöförstöring, recession och farsoter, apokalypsens ryttare i nya dräkter rider över världen men är lätt igenkänneliga. Den fjärde håller stilen sen begynnelsen, döden är döden igenom alla tider.

Sommarvärme

Jo, det är faktiskt så. Temperaturen drar sig upp över tjugo, solen strålar från molnfri himmel och barnen drar sig frivilligt undan från lekplatsens skugglösa hetta. Det är, läste jag någonstans, nyttigt med solsken igen, om det är så att hudcancer numera kommer sig av något annat eller om det fortfarande är så att man bör undvika att bränna sig är jag inte riktigt klar över men risken för huvudvärk och i värsta fall värmeslag för den som tillbringar allt för lång tid i allt för hög värme torde väl finnas kvar?

Ändå ligger de flesta lekplatser där, mitt i stekande sol utan möjlighet att t ex gräva i sanden i sval skugga från ett trevlig träd eller en skyddande syrén. Är inte det lite taskigt, det också, mot de som växer upp?