Våren är här, det känns i luften, syns i rabatter, känns i det där obestämbara som antagligen går att förklara vetenskapligt men sannolikt kräver att man förstår sig på diverse fenomen som temperatur, lufttryck, luftfuktighet, luxtal, kombinationen därav och saker och ting. Knoppar, OS, Melodifestivaler och andra festligheter brister ut, fåglarna sjunger innan gryningen och katten väcker mig för att gå upp och lyssna.
Våren, helt enkelt.
Vårt tåg lunkar långsamt genom februarikvällsmörkret. Framför oss dunkar sig ett godståg fram som godståg plägar, långsam, stadigt på väg mot sin destination. Och jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att vore det inte en vinst för alla med dubbla spår i ett järnvägsnät som gjorde skäl för namnet nät? Vävt på längden och på bredden över landet, så att man smidigt och snabbt kan transportera gods på ett spår och passagerare på ett annat, från och till även de idylliska små inlandsorterna?
Det känns som ett tillfälle så gott som något att sammanfatta intrycken från #ngl2012
Konferensen var liten och långsam, det var långa pauser och gott om tid att mingla, prata, mötas och faktiskt både påbörja och utveckla samtal. Det tog åtminstone spattiga mig en stund att komma in i detta, jag stressade runt som ett skållat troll i god konferenstradition men föll så småningom in i tempot. Och så plötsligt hände något som fick mig att inse att de här akademiska kvartarna i början av varje session var en gåva till oss besökare.
Det som hände var helt enkelt en Trekkie som blev glad över att jag uppskattade hans blinkning till eventuella mednördar i publiken (We have seen a lot of Data) och att det fanns utrymme för det vindlande samtalet om skönhetens betydelse för känslan i upplevelsen, skridskoåkning på Amsterdams kanaler, sorg och gravitation som följde. Det har jag aldrig tidigare upplevt på en konferens, och jag insåg att jag hade hunnit ha flera sådana samtal. Utan att missa några presentationer.
Wow!
Presentationerna jag tagit del av har varit intressanta, relevanta, roliga, tankeväckande och inspirerande. På bussen (jag vet fortfarande inte hur man betalar på bussarna i Falun, förvirrade turister tycks få åka gratis) till tåget pratade jag med en konferensdeltagare som uttryckte att hennes huvud var så fullt av nya tankar att det kändes som om det skulle explodera! Jag upplever det annorlunda, många nya tankar svävar i min hjärna, men kanske tack vare upplägget så rör de sig lugnt och harmoniskt, bekantar sig med de tankar som befunnit sig där ett tag och verkar finna sig väl till rätta.
Jag är mycket nöjd med konferensen, men, är jag rädd, en förfärligt tråkig medpassagerare till min stackars medresenär på det tåg som nu fått upp farten.
Det är nu till helgen, om någon till äventyrs missat det. Jag misstänker att det är bakgrunden till den akuta kärleksnojja som svallar omkring mig som ett stormande hav.
Kära söta unga människor, ta del av en gammal kvinnas livserfarenhet:
Det spelar inte roll om du är lång eller kort, mager som en sticka eller kurvig eller rund. Det gör detsamma om du är nördig eller cool, rolig eller torr som fnöske, charmig som en hundvalp eller iskallt stilig, söt eller rent av uppfattar dig själv som ful. Det gör ingen skillnad om du samlar på frimärken, läser ögonen i kors, spelar gitarr eller skådar fåglar, eller något helt annat som jag inte har plats att räkna upp.
Det finns människor som tycker om dig. Det finns människor som finner dig oerhört attraktiv. Det finns människor vars hela liv har blivit bättre bara för att du finns i deras närhet.
Nojja inte, söndag må tituleras alla hjärtans dag och ge oss en massiv överdos av hjärtan så gulliga att man smäller av, men det är faktiskt bara en vanlig söndag i februari. Oavsett om du firar den eller inte så kom ihåg att du är älskad, och inte bara av mamma!
You're no different to me 