Regn!

Jaaa! Äntligen äntligen äntligen fick vi också regn! Det har regnat norr om oss, söder om oss, öster om oss, väster om oss, men här har värmen bara ökat. Men i dag kom det äntligen. Ett stilla, vackert sommarregn.

Inga jättemängder, men åh vilken skillnad det gjorde!

Annonser

Vi pratar om vädret

Kommer ni ihåg Chimanda Ngozi Adichies TED-talk jag länkade till häromdagen? Hon talar bland annat om hur karaktärerna i de berättelse hon läste som barn ständigt talade om solen och om vädret, och hur karaktärerna i de berättelse hon själv skrev därför också pratade om vädret och solen. Trots att ämnet var rätt ointressant i den omgivning hon levde.

Jag lever i en annan del av världen, en del där vädret i långa perioder är i ständig förändring, och därmed är ett frekvent, populärt och relevant samtalsämne. Är det varmare än igår? Kommer det bli kallare i eftermiddag? Kommer det bli regn?

Och nu: vädret

Efter en period av strålande sol från klarblå himmel, allt varmare dagar och ljumma, snudd på varma nätter har det äntligen vänt, åtminstone för stunden. Himlen är vilsamt grå, det är svalt och ett milt litet duggregn faller då och då. Luften är syrerik, lätt att andas och ljuset är dämpat och låter strukturer framträda utan skarpa kontraster mellan ljus och skugga.

Jag hoppas det stannar en stund.


regn regn regn

Det regnade i går, det regnade lite i natt och det sägs att det regnat i morse. Vi är tydligen tämligen förskonade här på det Skånska slättlandet, åtminstone så långt. På andra håll öser det ner.

Kanske kommer vi behöva bygga en ark rätt som det är. Kanske behöver någon undsättas. Kanske behöver vi le lite mot varandra och dansa en stund för att det ska kännas hanterligt.

Jag vet inte, men jag gillar regn.

.

Tre vilsna tanter i ett regn

Nämnde jag att jag varit på fortbildning i Malmö idag? Jag har varit kritiskt till arrangemangen i det här projektet tidigare, och det är inte otänkbart att jag får anledning att vara det igen, men idag var det roligt, givande, intressant och äventyrligt.

Professor Anders Sigrell gav oss en lättillgänglig föreläsning om retorik och lyssnande, och Kristin Heinonen följde upp med en introduktion till begreppet digital storytelling. De flesta tycktes lyssna intresserat, och frågorna antydde att man gärna ville lära sig mer. Nätverkandet var lättsamt och  stämningen var generellt god, jag tror de flesta hade rätt kul idag.

Så var det den där äventyrligheten då. Vi startade vårt äventyr vid den pendeltågstation där den tredje kollegan klivit av tåget, och körde sedan iväg och parkerade enligt anvisningarna. Eller åtminstone enligt vår tolkning av anvisningarna. Sedan gick vi iväg, fortfarande enligt vår tolkning av samma anvisningar.

Det är här regnet kommer in i bilden. Det regnade. Detta medförde att det var i princip folktomt, förutom vi tre virriga men rätt glada tanter som kvittrade iväg, vänster om och höger om och rakt fram enligt anvisningarna. Och där låg mycket riktigt en skola.

Det var fel skola. En vänlig kvinna tittade bekymrat på oss, talade om att det var omkring 2 km promenad i regnet vi hade framför oss och gav oss noggranna väganvisningar. Vi tackade, gick och fann snart att vi inte riktigt kom ihåg de där anvisningarna. Men vi hittade ännu ett par skolor. De hade det gemensamt att de inte var den skolan vi skulle till. Heller. Lyckligvis blev vi till slut räddade av en representant för gruppen Dagens Ungdom, som vänligt talade om vart vi skulle och sedan eskorterade oss, så vi kom rätt.

Det visade sig att den station varifrån vårt äventyr startat låg på andra sidan vägen.

Rubriken kan, om så önskas, sjungas på melodin Sju vackra flickor i en ring

Gratis kollektivtrafik

Den finska trafikminister Merja Kyllönen föreslår, berättar Expressen, att kollektivtrafikresor för alla under 18 år skall vara kostnadsfria för resenären. Kyllönen bekymrar sig över den ökande privatbilismen och vill få ungdomar att välja kollektivtrafik istället för att bli skjutsade härs och tvärs av föräldrar.

Förslaget möter kritik, givetvis, argumenten handlar om att det inte i första hand skulle minska biltrafiken, utan ungdomars benägenhet att cykla och promenera.

Jag tycker det är ett utmärkt förslag. Ungdomar cyklar och promenerar av helt andra anledningar än de åker kollektivt, men blir ofta skjutsade av föräldrar av samma orsaker som skulle kunna få dem att välja kollektivtrafik: de ska långt, det är inget promenadväder, det regnar, blåser, snöar, är kallt, halt, de är trötta, har mycket att bära etc.

Möjlighet att resa gratis skulle bidra till ökad rörlighet bland ungdomar. De skulle på ett smidigt sätt kunna vidga sina vyer, se sig om och göra sig hemmastadda i större delar av världen än de gör idag. De skulle våga börja skolan lite längre bort, eftersom resekostnaden inte vore ett orosmoment, de skulle kanske våga söka sig jobb lite längre bort av samma anledning.

Dessutom skulle ingen ung människa behöva välja bort att ta nattbussen hem och i stället kliva in i en illa vald bild på grund av tappat busskort eller slut på pengar. Bara det gör investeringen värd att göra.

Tycker jag. Vad tycker ni?

En väderleksrelaterad innehållsdeklaration

Jag tycker om hösten. Jag tycker om att nätterna blir längre, kvällarna och morgnarna mörknar och temperaturen kryper nedåt. Jag älskar den krispiga höstluften. Jag älskar höstdimman, jag älskar hur den gör alla konturer mjuka och får människor att sakta ner. Jag njuter av uppfriskande höstregn och kan till och med fördra de soliga dagarna med klarblå himmel, så länge jag inte förväntas befinna mig mitt i solskenet utan får betrakta det på lite avstånd. Jag älskar att följa hur löven skiftar färg och form, hur de stelnar och faller till marken.

Jag tycker om nätter året om, jag trivs när världen går till sängs och det blir stilla och tyst, när en ensam vandrares steg ekar mot tysta väggar och en ensam lampa syns på kilometers avstånd. Jag föredrar månsken framför solsken, och älskar natthimlen när det blåser och molnen jagar varandra och bara ibland låter stjärnorna glimta fram. Vinternätter, med gnistrande stjärnhimmel och lika gnistrande snötäcke är så vackert att det inte går att beskriva i ord.

Jag trivs inte alls i sol och värme. Sommaren framstår för mig som en enda lång transportsträcka mot den hägrande hösten. Sandstränder gör sig bäst i storm, och en grå himmel kommer alltid vara vackrare i mina ögon än en banalblå. Skarpt solsken ger mig huvudvärk och gör mig på dåligt humör, svettiga halvnakna människor i matvarubutiker får mig att må illa, jag är inte särskilt förtjust i glass utan föredrar te och kaffe. Jag besitter inte förmågan att uppskatta hur värmen, som någon poetiskt beskrev det, får tankarna att sakta ner, istället irriterar jag mig över hur de tycks kämpa sig fram i träsk av klibbiga ruttnande växtdelar.

Då och då försöker jag, här på bloggen och annorstädes, ge uttryck för min glädje över det annalkande hösten, jag försöker trösta mig själv i högsommarvärmen genom att påminna mig om att när väl sommarsolståndet är passerat så går vi mot den årstid jag älskar. Ibland uppfattas detta som att jag klagar, ibland som att jag är en ärkepessimist som bara vill sprida min veklagan. Jag tror det beror på stereotyp-casting – ”alla” älskar sommaren, ”alla” älskar solsken, ”alla” blir tungsinta när höstmörkret sveper in norden i sin mjuka filt. Jag har förmågan åt att glädjas åt andras glädje när sommarsolen skiner, jag förmår inte dela den men unnar alla att njuta. Trots mina preferenser när det gäller väder och årstider är jag ofta rätt glad.

Jag hoppas missförstånden är uppklarade nu, och vi inte behöver trassla in oss i dem vidare.

.