Syrsan & myran, eller hur värderar vi kultur?

Vi börjar med La Fontaines version från andra halvan av sextonhundratalet:


Syrsan tänkte blott på sång
sommarn lång.
Men när höstens vindar tjöt
både mygg och maskar tröt.
Hungrig var hon. Ingenstans
den minsta matbit fanns.
För sin granne, en fru Myra,
klagar hon till sist sin nöd:
"Låna mig en smula bröd
över vintern. Jag är just i
lite knipa. Till augusti
gäldar jag på syrso-ed
kapital och ränta med."
Myrors fel är ej att slösa.
"Vad har fröken sommarn lång
sysslat med för näringsfång?"
frågar hon den medellösa?
"Ack, jag sjöng, min bästa fru,
sjöng som syrsor brukar göra!"
"Sjöng ni? Glädjande att höra!
Då får väl fröken dansa nu!"

Jean de La Fontaine 1621-1695 Tolk:Ivar Harrie (Goten)

Sensmoralen är enkel: Den präktiga dygden, hårt arbete i anletes svett, lönas med en vinter i familjehärdens värme med fyllda lador och fyllda magar. Den slarviga syrsan som inte sparat i sina lador, däremot, som ogift och obekymrad bara spelat och sjungit, får stå sitt kast. Huruvida hon faktiskt får någon lön för sin dans eller bara visas på dörren är öppet för tolkning, hennes tillvaro är väldigt osäker nu när vintern är här.

Och så jämför vi med Disneys version från 1934:



där gräshoppan inte bara sjunger och spelar obekymrad, utan dessutom försöker locka med sig de dygdiga myrorna från den smala vägen. Han (ty här är det inte längre en ogift slarva vi har att göra med, utan en manlig dagdrivare. Det säger mer om tiden än om faktiska personer av olika kön, och vi kan fundera på den aspekten vid ett annat tillfälle, om ni vill) och precis som hos La Fontaine faller snart vinter, och syrsan, hungrig, kall, utan vare sig härd eller lador att samla mat i, står inför Fru Myra. Hennes budskap är enkelt och tydligt: Här får ingen stanna som inte arbetar, så spela! Syrsans kulturarbete tas på allvar, lönen för mödan är ingen allmosa utan lön från den gemensamma kassan på lika villkor som annan lön till den som arbetar och bidrar i gemenskapen.

Hur bemöts syrsan i dag, tro, när vintervindarna drar kalla kring knutarna?

#fbchatt #folkbildning och #kultur

Den nya onsdagstraditionen heter #fbchatt. Den äger rum på Twitter, varje onsdag mellan 20.00 och 21.00 och alla som överhuvudtaget har minsta anknytning till folkbildning, har erfarenheter man vill dela med sig av eller bara är nyfikna på vad folkbildning är är välkomna. Varje vecka, då och då, hela timme eller bara en stund går lika bra.

Första veckan pratade vi om nätverkande och vad vi kan vinna på att nätverka, individuellt och tillsammans. Förra veckan pratade vi om bibliotek och böcker och läsande. Den här veckan pratar vi om en annan av de riktigt tunga bitarna inom folkbildning, nämligen kultur.

Folkbildning och kultur hör oupplösligt ihop. Rent formellt ser det ut såhär:

I folkhögskolornas styrdokument står om folkhögskolors uppdrag att ”bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet”, och i styrdokument för studieförbund finns exakt samma formulering. Folkhögskolans dokument beskriver det såhär, när tanken utvecklas:

Folkbildningens uppgift att främja det svenska kulturlivet ska vara oförändrad. Folkhögskolor och studieförbund kan fungera som lokala och regionala drivkrafter för amatörkulturen i dess olika former i samverkan med kommunala och statliga kulturinstitutioner. De kan vara arenor där deltagare inte bara upplever kultur utan också skapar kultur

I praktiken innebär detta allt från visskolor via fotokurser på distans till konstlinjer, teaterlinjer, danslinjer, skrivarkurser och mycket mer. Horder av människor ägnar ett år eller två av sitt liv åt att gå på folkhögskola och utveckla och skapa kultur, kontakter knyts, nätverk växer fram, förutsättningar för ett liv som kulturarbetare skapas och stärks genom folkhögskolors verksamhet.

I studieförbundens styrdokument utvecklas grundtanken på ett lite annorlunda sätt, eftersom studieförbundens verksamhet och förutsättningar ser annorlunda ut:

Studieförbunden som kulturbärare lyfts fram. Det handlar både om att erbjuda kulturupplevelser och eget skapande. Kulturintresset ska breddas och delaktigheten i kulturlivet främjas. Samverkan mellan olika aktörer inom kulturområdet ska eftersträvas och den lokala amatörkulturen ägnas särskild uppmärksamhet. Studieförbunden ska möta det mångkulturella samhällets utmaningar genom att främja ömsesidig kunskap och förståelse mellan olika etniska, religiösa och kulturella grupper i samhället. En annan viktig målgrupp för studieförbundens insatser är de i Sverige erkända nationella minoriteterna (samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar)

Utan att förminska den kommunala musikskolans betydelse för det som kallas Det Svenska Musikundret så går det knappast att överskatta hur viktigt det är med de replokaler, instrument, instruktörer, kontakter och scener studieförbunden tillgängliggör runt om i landet. Och det är inte på något vis begränsat till musik – spegelsalar för dans och kampsport, brännungnar för keramik och porslinsmålning, språkkurser, datorkurser, bokcirklar, hantverkskurser av alla tänkbara slag, målarkurser, kurser i att renovera gamla hus, binda tunnor, idéhistoria, släktforska, baka, laga mat, hushållsekonomi, filosofi, företagsekonomi, snickeri, trädgårdsskötsel, Cirklar som speciellt riktar sig till vissa åldersgrupper, barncirklar, cirklar för daglediga…. Endast fantasin sätter gränser, och knappt den ens en gång.

Kulturens betydelse i folkbildningen, och folkbildningens betydelse för kulturen, är ämnet för veckans #fbchatt. Onsdag klockan 20.00Twitter. Vi ses där, inte sant?

Att tämja en gräshoppa revisited

Jag skrev en gång för inte så länge sen om hur man gör när man tämjer en gräshoppa. Det går, nämligen, det är inte ens särskilt svårt. Det svåra är att otämja den igen, jag trodde det var omöjligt men rykten om att det kan lyckas når mig från långt i fjärran.

Det sägs i den flisa av en urgammal legend jag hört ryktas om att man tar den tämjda gräshoppan och ägnar hela dagar åt att förmå den att hoppa, om så bara små skutt, genom att peta den över små trappsteg, kittla den under magen med grässtrån och steg för steg påminna den om de mäktiga hopp den har utfört, och kan utföra igen.

Har man tur, för det lyckas inte varje gång, så hoppar gräshoppan rätt som det är ut genom fönstret och kommer aldrig mer tillbaka igen. Man vet inte om den faktiskt förblir otämjd då, ty man ser den aldrig mer, men man vet att den är fri.

Jo, en poäng har jag i detta, nämligen att ibland, när allt känns motigt och man tycker man förlorat all förmåga så kan det löna sig att påminna sig om vad man tidigare utfört, och minnas att man kan göra det igen. Även en stillasittande gräshoppa kan göra stort intryck.

Uppdaterad: det tycks som om gräshoppan i videon i själva verket är någon slags vårtbitare. Cool är den i alla fall, och jag skulle inte bli förvånad om metoden fungerar även på dylika.

Skorpionen

Känner ni till fabeln om Skorpionen och Grodan? Trots att han ser faran, trots sin skepsism bestämmer sig grodan för att hjälpa skorpionen. Och trots att han inser att det är fel, trots att han bryter sitt löfte och trots att det kostar honom själv livet kan inte skorpionen låta bli att döda grodan. Det är en lite sorglig berättelse om vikten av att ge någon en andra chans, samtidigt som man bör hålla i minnet att det krävs mer än bara löften för att någon ska kunna ändra på det mönster h*n levt i många långa år. Ska man bära en skorpion över strömmen är det en god idé att försäkra sig om att han faktiskt inte kan sticka, det vinner både groda och skorpion på.