rather than vengeance retribution

Den storslagna Eurovisionsfinalen börjar närma sig, redan på tisdag är det dags för den första semifinalen, på torsdag den andra och på lördag slår finalen ut i full blom. Min favorit går ut som nummer sex på torsdag. Utan förbehåll erkänner jag att huruvida det är ett bra startnummer eller inte har jag ingen som helst aning om, men jag anar att så kan vara fallet.

Österrikiska Conchita Wurst har en mycket behaglig röst, charm, ustrålning och glittrande scennärvaro och sjunger rakt genom kameran och tvn om att resa sig som en bländade fågel Fenix ur aska och förvivlan. Jag har stora förhoppningar om att det skall bli ett vackert, hänförande framträdande även den sjätte, och hoppas kunna rösta på Österrike i finalen på lördag också:

 

 

Musiken och framträdandet i sig upplever jag utifrån min begränsade erfarenhet som ett rätt klassiskt Eurovisionsnummer. Det är texten och innnerligheten i framträdandet som fångar mitt intresse.

Andra är mer intresserade av skägget. Skägget, och vackra Conchitas skrev. I så hög grad att detta till synes lättsamma underhållningsprogram väcker politiskt rabalder. Bland andra vårt svenska Aftonblad berättar hur Ryssland och Vitryssland protesterar vilt och önskar att de kunde skramla sig till en diskvalificering av årets österrikiska bidrag.

 det är kombinationen av skägg och klänning som väckt så mycket uppmärksamhet att det startats namninsamlingar i bland annat Ryssland och Vitryssland för att stoppa Österrikes artist från årets tävling.

– Det påverkar mig inte. För om det bara handlar om mig så kan jag ta det, jag är hårdhudad. Men det här visar mig att mänskliga rättigheter tydligen inte är allmänt förekommande på 2000-talet. Det är urlöjligt. Jag har inte ens ord för det, säger hon till Nöjesbladet.

Huffington Post berättar om ryska reaktioner:

Vitaly Milonov, who was influential in passing Russia’s anti-gay propaganda law, wrote a letter to Russia’s Eurovision selection committee asking them to not send any contestants to what he called the ”Europe-wide gay parade.”

”Even just broadcasting the competition in Russia could insult millions of Russians,” Milonov wrote in the letter, according to The Guardian.

och Independent berättar hur en föräldraorganisation stämmer in:

”Austria will be represented in Eurovision 2014 by the transvestite contestant Conchita Wurst, who leads the lifestyle inapplicable for Russians [sic],” the All-Russian Parent Meeting petition read.

På grund av ett skägg i kombination med en klänning önskar denna upprörda föräldraorganisation att det förargliga programmet helt enkelt rensas ut ur den ryska statstelevisionens tablå.

Ja Ryssland, Vitryssland o Ukraina; man är värdig att stå på scen o sjunga även om man har både lösfrallor o skägg. Så shut up. /Grande Wurst #ConchitaWurst #Eurovision

Expressen berättar om den svenska betydligt mer balanserade och rimliga reaktionen på konkurrenten:

I den svenska delegationen ser man det som självklart att alla bidrag ska få delta i tävlingen under samma villkor. Sanna Nielsen betonar att mångfalden är en central del i Eurovisions budskap.

– Tävlingen startade ju med att förena alla människor i Europa. Det är musik det handlar om och självklart ska Eurovision vara till för alla, säger Sanna Nielsen.

Tänker du själv ta ställning i den här frågan?

– För mig är det ett ställningstagande i sig att vara med i Eurovision. Genom att vara där visar vi vårt stöd för mänskliga rättigheter och att alla bidrag är välkomna.

Så enkelt, och så självklart.

Samkönat i #letsdance

Jag följde Let’s Dance i våras, som en och annan kanske minns. Det var ett trevligt program på många sätt, framför allt uppskattade jag hur bedömningarna från domarna i högre grad hade formen av feedback och tips än kritik.

Men, och nu ska jag försöka vara lika konstruktiv jag, det skulle kunnat vara ett ännu trevligare program om man vågat ta ut svängarna lite mer. Upplägget går ut på att tittaren bjuds in att uppleva en tämligen personlig vinkel på de tävlande, de små intervjuerna, klippen om repetitionerna, jublet när de nya stegen äntligen funkar, allt talar till våra känslor som tittare, och det funkar. Vi blir charmade av deltagarna.

Mycket trevligt. Men aningen enahanda. Paren är ju precis likadana allesammans – man kvinna, kvinna man, man kvinna, kvinna man…. Vilket är trevligt i och för sig, men uppriktigt talat, hur spännande är det i längden? Snark….

Så jag föreslog i våras, på Twitter och på bloggen, att tv4 skulle ta och pigga upp konceptet en gnutta genom att låta åtminstone ett av paren vara samkönat. De svarade milt uttryckt undvikande och förvirrat något om att det är en tävling och att tittarna inte är redo och svammel mummel.

Omtänksam som jag är konkretiserade jag därför mitt förslag, som jag upprepade häromdagen till Twitters förtjusning, att döma av antalet RT och Favoritmarkeringar, och rekommenderade dem att de ska ta och fråga Rickard Söderberg om han har tid och möjlighet att ställa upp. Han är charmig, rak, kunnig, engagerad och entusiastisk, superproffsig i allt han tar sig för, artistisk och dessutom lättfotad och dansant.

Frågar de sedan mig om råd om detaljer kommer jag föreslår Tobias Wallin som hans danspartner, tänk er två manliga jedis, dämpad belysning, och lasersvärd med ljus och ljudeffekter… Nu snackar vi TV!  

Det är dessutom lika elegant som två kvinnor som glider fram med två män i frack som dansar en klassisk wienervals, titta bara här:

Mer #melfest

Så fick vi då veta vilka de övriga sexton bidragen i årets svenska uttagning är. Jag finner mig själv fundera över vilka av dessa som kan förväntas upprepa fjolårets trend med svartklädd, knappt rörlig och därmed i det närmaste, mot svart scen och mörka kulisser, i det närmaste osynlig artist. Jag hoppas de flesta väljer en annan modell. Det blir en roligare show om man ser artisten.

Tycker jag, som glad (och svartklädd) amatör


Magiskt

Buffy är inte bara den bästa vampyrserien genom tiderna

Har ni inte sett den? Gör det. Av så många orsaker:

 

#TeamRickard fortsätter sprida kärlek i #Körslaget på lördag

Det är semifinal i Körslaget på lördag, tre körer är kvar, två lördagar. Sedan är det över för den här omgången, men all den kärlek #TeamRickard inspirerar till i världen fortsätter spridas som ringar på vatten. Såklart. Det är ju så kärlek och omtanke fungerar. Sprid lite och det växer hejdlöst – sprid mycket och det tar över världen.

Stycket kärlekskören i våra hjärtan själva valt att framföra på lördag talar om just detta, och än en gång lånar jag Körledarens egna ord:

…detta är för er. Varenda en av er i #TeamRickard.

Ni är min inspiration. Ni är i mitt hjärta. Ni är i min själ. Ni för känslor in i mitt liv.

Jag hade aldrig i mitt liv trott att jag skulle komma en så brokig grupp människor så nära på några månader. Men det ni gör nu är helt fantastiskt.

Med varje ton ni sätter an, med varje textrad ni förmedlar, är ni med och förändrar världen. Det är större än allt annat. Tack.

Och det är därför jag har valt Chicagos Inspiration till er denna vecka. För att ni inspirerar mej. Nu är det ert jobb att ta den till era hjärtan, och gå ut och inspirera andra.

Det är nämligen #TeamRickards viktigaste uppgift; att inspirera till att förändra världen!



Den andra låten är en låt av kvällens tema-artist, Carola. En artist jag har ett lite komplicerat förhållande till, och har haft under hela hennes karriär.  En tonårsutseende-relaterad nyck i kombination med att vi är i ungefär samma ålder och… det gör detsamma. Låt oss i stället prata om varför Körledaren, snarare än att fiska bakelser och luta sig mot kommunröstsponsring, fokuserar på välarrangerade välrepeterade framträdanden, ger bort gage och VIP-platser:

Texten handlar om barn. Ett barn. Och alla barn.

Om hur alla barn har rätt att bli älskade; oavsett var de är födda, eller av vem.

Om hur det är vår uppgift som vuxna att ta hand om dessa barnen som föds. Alla barn.

Och om hur alla barn är Gudomliga; alla barn har ‘fått sitt namn från en ängel’.

Det är vår tolkning av låten och det vi vill förmedla. Och det vi vill agera inom, därför har jag också gett bort mina VIPplatser på lördag bl.a. till  Barncanerfonden.

Ska musiken få sann mening ska den också riktas med kärlek till barn. Och då ska de också sitta i husets bästa platser.



Rösta rösta rösta. Det ger er ingen sötsliskig bakelse, nej, bättre upp, rösten ger er kärlekskören från Halmstad och dess söta tenor med enormt hjärta i finalen:

Ring 099- 402 01 eller SMS:a Rickard till 72 400

#Körslaget på lördag

I morgon är det lördag, det är #Körslaget klockan 20.00 och det är Världslärardagen.

Här i landet får jippot Kanelbulledagen större uppmärksamhet, men i Körslaget i morgon lyfter #TeamRickard en av de viktiga aspekterna i en lärares vardag: elevers skolvardag. Många elever i svenska skolor har det bra, trivs i skolan, lär sig saker och ting och utvecklas.

Men inte alla.

Rickard Söderberg skriver om kvällens låtval:

Jag får alltid så starka inre bilder när jag hör de här textraderna Alla de unga i världen som dagligen förnedras, torteras och mördas för att de är förälskade. Alla som fördrivs av sina familjer, vänner och communities för att de vill kramas. Detta har vi pratat om de senaste veckorna.

Men faktum med att detta sker inte bara i Ryssland, Iran, Uganda o en massa andra länder långt borta. Detta sker också här hemma, och vår uppmaning till att vara stolta riktar sej till alla unga som idag inte vågar gå till skolan för att de är rädda för att bli utfrysta, hånade och slagna.

Mitt ansvar som lärare när det gäller mobbing är att reagera, och agera. Det är inte ok att elever känner sig utfrysta, inte rimligt att någon blir hånad, inte acceptabelt att någon blir slagen i skolan. Min uppgift att ställa mig emellan, att ryta ifrån, att ta ställning och stå kvar.

Varken jag eller någon annan lärare kan vara överallt, vi ser inte allt, vi hör inte allt, vi förstår inte allt vi ser och i lika hög grad som andra människor misstolkar vi det vi ser ibland, men när någon uppmärksammar oss på att något är på tok måste vi reagera, även om det kan vara både skrämmande och kännas riskfyllt ibland.

In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more? In the name of love!

Tack #TeamRickard för att ni påminner oss om den saken.



Körerna framför två verk var, och innan vi får höra Pride (In the Name of Love) får vi höra den låt som valts av produktionen. Kvällens tema är Max Martin, och #TeamRickard kommer att framföra en unik version. Jag har inte hört den, nej, men jag blir mycket förvånad om jag tar fel.



Så, hur gör man för att rösta för kärlek denna lördagkväll? Enkelt: Ring 099- 402 04 eller SMS:a Rickard till 72 400

#TeamRickard i #Körslaget i kväll

Mitt populärkulturella höstprojekt utvecklas också raskt till att bli veckans höjdpunkt. Team Rickards Circle of Life med röstsånt och teckensång i förra veckan var magnifik, och fick helt rimligt flest röster. Denna vecka tar de sig an en om möjligt ännu större klassiker:


och jag ser fram mot att ta del av deras tolkning av låten om det stormiga förhållandet med den superklassiska, ettriga slingan i bakgrunden (nej, inget syftningsfel)

Än en gång, från Körledarens egen Facebooksida: Kan du inte se oss ikväll kan du ändå skicka kärlek; ring 099-40203 eller SMSa: RICKARD till 72400 runt kl 21

Änteligen #Körslaget

Som vi har väntat, och äntligen är dagen inne. I kväll drar Körslaget igång, och vi får se körerna, höra deras musikval och rösta på våra favoriter.

Och givetvis, var och en ska finna och välja sin egen favoritkör, och rösta på den. Givetvis. Fjärran vore det mig att tala om för er vilken kör ni ska rösta på. Även om det skulle kännas väldigt trevligt om ni också tänker ungefär som jag gör.

För min egen del finns nämligen bara ett alternativ, och det är att rösta på kärleken. Och som ascoola Emma Green Tregaro sa inför finalen, när hon målat sina vackra naglar röda, rött är kärlekens färg.

(lånar bilden från inlägget den leder till)

Uppdatering: från Körledarens egen Facebooksida: Kan du inte se oss ikväll kan du ändå skicka kärlek; ring 099-40206 eller SMSa: RICKARD till 72400 runt kl 21

Sommar sommar sommar

Jag har sett fram mot Jonas Gardells sommarprat sen jag fick veta att han skulle hålla det. Sommarpraten är ännu en av dessa traditioner jag planerar att prova med hull och hår – lyssna på så många program som möjligt i direktsändning, samtidigt som jag följer tagen #sommarip1 och får del av människors reaktioner, känslor och tankar i ögonblicken. Jag kommer blogga om de program som verkligen berör mig, på ett eller annat sätt, men bara de.

Det började inte så bra i dag – SRs hemsida krånglade, programmet gick igång, jag blev frustrerad men jag såg i Twitterflödet att jag inte var ensam om den upplevelsen. Och lo and behold, ett par minuter in i programmet fick jag support från andra Twittrare och lagom till Överste Hathi var jag också med på banan.

Gardell pratade om känslan av att vara användbar, och om känslan av att vara oanvändbar. Han berättade om att inte bli vald i skolidrotten, att sitta kvar vid det vippiga bordet medan modigare människor tar chansen att eventuellt uppfylla den dröm man själv när,  om en far som tog sig tid att hämta en tavla, men inte ta en kopp kaffe med sina barn, om föräldrar som skämdes så grundligt över sitt barns sexuella läggning att de valde att hålla platsen för barnets grav hemligt.

Han är en skicklig talare, han använder pauser och omkväden för att förstärka känslan i lyssnaren, och det han berättar om är angeläget – alla människors värde, och alla människors rätt att känna till sitt eget värde, även den som är tafflig, blyg, klumpig, rädd eller bortkommen.

 

Final i #letsdance på @tv4

Vårens andra stora TV-projekt, Let’s Dance på TV4, avslutas på fredag med en, föreställer jag mig, glittrande final där det inte skulle förvåna mig om de tävlande som åkt ut under seriens gång får dansa ännu en gång framför kamerorna. En av de riktigt stora poängerna med att följa programmet i direktsändning är sociala media i allmänhet, och Twitter i synnerhet. där man inte bara diskuterar det pågående programmet och skvallrar om vad som eventuellt pågår bakom kulisserna, man diskuterar också förändringar man hoppas få se i kommande säsonger.

En av de saker som tagits upp i princip varje vecka, av mig emellanåt men också av andra, är hur fantasilösa TV4 varit när det gäller att sätta ihop de tävlande paren. Man och kvinna; kvinna och man över hela linjen. Inte minsta lilla omväxling.

TV4 har då och då svarat. Ibland har man ställt sig försiktigt positiv till variation i uppställningen, andra gånger har man förhållit sig mer avvaktande. Det första har sällan motiverats, bara kommenterats med glada tillrop och löften om att föra förslaget vidare till programansvariga. Det andra däremot har utvecklats med motiveringar som att man inte tror publiken är redo, att man tror att fokus skulle hamna ‘fel’ och, en rätt udda motivering jag inte förstår riktigt, att det rör sig om ett tävlingsprogram.  Jag föreställer mig att skillnaderna beror på vem som sitter och svarar på Twitterkontot.

Publiken är redo, är TV4 redo? Programmet handlar ju om kärleken till dans, gör det inte?