Kaffepaus

Det här kan se ut som en reklampost, men tyvärr får jag varken pengar eller något annat för den.

Jag dricker kaffe, tycker om kaffe, men gillar inte kaffebryggare. När de kom var de en betydelsefull teknisk landvinning, och de är absolut fortfarande behändiga där de står i ett hörn, lagar kaffet och håller det varmt alldeles på egen hand utan att behöva passas. Kaffedoften som sprider sig i lokalen, ja, jo, visst har den sitt värde. Absolut.

Men för min del är kaffebryggare gammalmodiga, de är för omständiga, kräver för många steg, tar för lång tid. Jag är mer en snabbkaffeperson, varmt vatten, ekologiskt pulver i koppen, sojamjölk, poff klart färdigt.

Just nu är det  den här sorten som står min kopp närmast. Milt och mjukt i smaken, perfekt morgonkaffe, underbart att hämta andan efter jobbet med, underbart efter maten. Det är FairTrade, KRAV-märkt och förpackningen väger nästan inget.

Jag har bara ett problem med det. Förpackningen är inte bara i det närmaste viktlös, den är också pytteliten, och det gör mig lätt stressad. I samma ögonblick som jag öppnar den och gör i ordning den första koppen får jag känslan av att det är nästan slut, och vad ska jag då bjuda på när jag vill bjuda någon på kaffe? Som man ju vill ibland.

Javisst är det ett fånigt litet ilandsproblem, absolut, tveklöst.

Men det vore trevligt, och miljövänligt, och praktiskt, om de ville göra lite större förpackningar.

Hallonpaj

Det är vår i Skåne. Igen.

Jag vet inte om hur det hänger ihop med det faktum att jag söker recept på trevlig, vegansk, glutenfri bärpaj. Hallon, helst, och i sammanhanget innebär begreppet trevligt minst fyra saker: gott, självklart, det är viktigast. Men det är också nödvändigt att det är en väldigt lättbakad paj, med ingredienser som är lätta att få tag i. Ingen av dessa ingredienser får vara äpplen. Dessutom måste det vara möjligt att njuta av pajen, i små bitar, på stående fot, helst serverad på en servett.

Det är inte så enkelt som det låter, men har jag lite tur så finns det en eller annan Martha Stewart bland er, fina läsare