Anställningsvillkor

I berättelsen om den lilla ICA-butiken någonstans i Sverige har det blivit dags att anställa ytterligare en medarbetare, sedan den populära karaktären Cindy gått vidare i livet, ut ur butiken och ut ur berättelsen. Karaktären Ulf ges uppdraget att hitta en ny Cindy, och på köpet påminns vi om en vinkel på begreppet anställningsvillkor vi ibland glömmer. Den nya Cindy stipulerar helt enkelt villkoren hon ställer för att butiken skall ges möjlighet att köpa en del av hennes tid:



Annonser

Ofokuserad på #internetifokus #blogg100

Sitter på konferensen #internetifokus, känner mig tämligen ur fokus och värre kommer det bli under dagen (det finns inget kaffe! Jo, det finns kaffe men det serveras bara med kossamjölk så… Ja… Det finns kaffedoft. Not helping) men medan jag ännu fungerade hjälpligt kunde jag inte låta bli att kommentera på den totala ironin som omgäldar denna dag.

Lokalen är en gammal anrik lokal, Palladium i Malmö. Här finns vingligt wifi och nästan inga eluttag, så om någon timme kommer jag försvinna ut ur verkligheten.

Samtidigt som vi hör om Telenors krishantering, med nyckelorden kommunikation, sociala media, ödmjukhet och planering, läser jag Elza Dunkels text om Friends olyckliga försök att prata bort magplasked #Unselfie

Nu låter den formuleringen som om det var lite bra att det blev en debatt. Och det är ju ett klassiskt retoriskt grepp, att hävda att ens egna argument är viktiga för debattens skull. Men debatten efter #unselfie har ju inte handlat om sakfrågan, alltså hur vi samtalar på nätet eller hur vi behandlar varandra på nätet. Istället har kritiken mot Friends handlat om att de skuldbelägger offren, så kallad victim blaming.

Och vad gäller tonen, är det inte så att vi som kritiserar Friends har en hård ton för att vi skriver på nätet. Vi skriver så här för att de har begått ett allvarligt övertramp.

Friends slätar över, förklarar bort, och hoppas stormen ska blåsa över och försvinna. Men skadan de gjort när de bekräftat för unga människor att det är deras utseenden som är fel, vem tar ansvar för att hantera den krisen?

Ekologisk mjölk

Kor som föds upp och lever på ekologiskt foder ger omkring 1000 liter mjölk mindre per år än kor som föds upp på traditionellt kraftfoder. Det är en av orsakerna till att den ekologiska mjölken kostar lite mer än den gammalmodigare. En annan orsak är sannolikt att det faktiskt gått att ta mer betalt för ekologiska varor, just för att de varit ekologiska. De har sålt hyggligt ändå.

Men nu tycks det ha ändrats. Sydsvenskan rapporterar att

Försäljningen av ekologiska livsmedel har ökat stadigt de senaste åren. Men just nu är det i den offentliga sektorn den stora efterfrågan finns.

I vanliga matbutiker har ökningen däremot planat ut. Hos livsmedelskedjan Ica har försäljningen av ekologisk mat till och med sjunkit, med tre procent under årets första sex månader jämfört med samma period i fjol. Framför allt köper kunderna ekologisk mjölk i mindre utsträckning.

Det kan ha flera orsaker, spekuleras det kring i artikeln. Dels kan det bero på att miljödebatten på senare tid hamnat lite i bakvattnet i media och den allmänna debatten. Dels kan det högre priset väga in mer än tidigare. Vi går mot bistrare tider med varsel och ökad arbetslöshet, och man väljer hellre det billigare än det långsiktigt hållbarare. Men, antyds i artikeln, det kan också spela in hur de ekologiska varorna exponeras i butikena.

Och det får mig att reflektera över hur de ekologiska varorna faktiskt, ofta och i många butiker, står lite vid sidan av, långt ner, utanför blickfånget, lite som den där hemvävda, tafatta kusinen från landet man egentligen inte vill låtsas om men tvingas släpa runt på ändå. I många butiker sorterar man mejeridisken efter fetthalt – minimjölk, lättmjölk, mellanmjölk etc, och sen finns den ekologiska mjölken vid sidan av, på kanten eller på hyllan intill. Och människor är vanestyrda – man tittar efter det man är van att köpa. Står den ekologiska mjölken så att man aktivt måste leta efter den blir det besvärligare, och man struntar i att ens överväga den.

Trots att det påvisats i studier att den ekologiska mjölken faktiskt inte bara är bättre för kossorna, den är också bättre för den som dricker av den:

Vad korna äter speglas i mjölken. Rapporten visar att om djuren äter mycket gräs så blir mjölken bättre, den får en högre kvalitet i slutändan. Framförallt visar den att ekologisk mjölk innehåller mer omega-3-fettsyror i jämförelse med annan mjölk, säger Alicja Wolk, Professor i nutritionsepidemiologi vid Institutet för miljömedicin

Vi har pratat om det här med den ekologiska maten tidigare, och det vi sa då gäller fortfarande – den ekologiska maten bör inte vara ett alternativ som tvingar en att välja bort smaker man gärna vill ha. Då kommer man välja bort det ekologiska alternativet i stället. Det bör inte heller vara det bökiga alternativet, det som står längst ner i hörnet, bakom något annat, eller på en annan hylla, bortanför den vanliga mjölken eller vad det nu kan vara för vara man tänkt köpa. Det kostar inte handeln något att exponera de ekologiska varorna på attraktiv plats, men vi kan vinna på det allesammans.

 

Biblioteken, bokförlaget och pengarna

Ordet bibliotek har vi från det grekiska βιβλιοθήκη och det betyder helt prosaiskt boksamling. Det finns många olika slags bibliotek, somliga storslagna andra mer anspråkslösa i sin utforming.

E-böckernas genomslag har i någon mån ändrat villkoren för den som vill låna en populär bok. Det händer ofta att det blir lång kö till pappersutgåvan av en särskilt populär bok, eftersom biblioteken inte kan köpa in hur många exemplar som helst av samma bok. I elektronisk utgåva, däremot, behöver ivriga läsare inte köa utan alla kan få låna samtidigt. Den populära boken om Zlatan har t ex lånats av minst 13 000 människor i elektronisk utgåva, berättar Aftonbladet. På detta har förlaget Bonniers, det förlag som lyckats vinna den goda affären boken är, tjänat 130 000 kronor, eftersom de får 10 kronor för varje elektronisk utlåning. Och utlåningen fortsätter.

Det kan man tänka sig att Bonniers borde glädjas åt. 130 000 kronor är mycket pengar, men, tycker Bonniers, inte tillräckligt mycket. Man föreställer sig nämligen att om färre kunde låna den samtidigt skulle fler i iver att få läsa den i stället köpa den, och förlaget tjäna tio gånger så mycket:

För varje e-bok som köps i en nätbokhandel tjänar förlaget cirka 100 kronor. För varje e-bokslån på ett bibliotek tjänar förlaget cirka 10 kronor.

Enligt Magnus Nytell överväger Bonniers nu flera metoder för att minska gratisutlåningen. En modell är att licensiera bara ett fåtal e-böcker till varje bibliotek, så att bara ett visst antal personer kan ”låna” en e-bok åt gången.

– Man kan också tänka sig att vi väntar lite med att låna ut titlarna som säljer mest, där vi förlorar mest pengar, säger Magnus Nytell.

Jag är inte helt säker på att Bonniers räknar rätt när de räknar potentiella inkomster. Många av de som läst boken har aldrig någonsin läst en bok tidigare. De har sannolikt köpt mycket få böcker, åtminstone till sig själva, och att då föreställa sig att deras första bokinköp skulle medföra ett utlägg på 150 kronor eller mer tycks mig aningen naivt. Det är mycket pengar att lägga på en bok man inte är säker på att man kommer att orka ta sig igenom, hur mycket man än beundrar huvudpersonen. Det kan vara så att Bonniers önskan om att optimera inkomsterna i stället skulle leda till raka motsatsen – de skulle bli utan även en rejäl del av de 130 000 utan att öka försäljningen i sån mängd att det ens kommer i närheten.

Hmmmar vidare

Inget svar på hela dagen. Lyckligtvis finns det en person till att maila, så i morgon hoppas jag få besked om vad som väntar.

Jag förstår att jag låter lite gnällig, men som kanske framgått tidigare är jag rätt rädd om min arbetstid. En termin består av ett mycket begränsat antal veckor, och dessa veckor av ett mycket begränsat antal lektioner. Det är den tid jag har till mitt förfogande för mitt uppdrag – att undervisa. För att kunna göra detta på ett vettigt sätt behöver jag tid för såväl planering och efterarbete som för reflektion.

Om jag ska ge upp hela 36 prima arbetstimmar ska det vara för något som är mödan värt.

NB. Det är fullt möjligt att detta fortbildningsprojekt visar sig vara väl investerade timmar. Det har jag ingen aning om, eftersom jag inte sett något program eller något mer än tillintetförpliktigande formuleringar. Min skepsis kan visa sig lättflyktig när väl det fullmatade, intressanta och lockande programmet landar med en tung duns i min mailbox.

.

.

Uppdatering, 20.35 om aftonen.

Programmet, ännu inte helt fastslaget om jag förstått saken rätt men det ger mig en uppfattning, fladdrade äntligen in i min mailbox. Ömsom vin och ömsom vatten, men utifrån mina farhågor om utspätt vatten så är det ett definitivt fall framåt, även om formuleringar som

och materiel: papper, saxar, linor, tvättklämmor, lim, färg etc

får mig att huttra en aning. Jag pysslar av princip inte, men det är en världslig sak. Det finns inslag i programmet som ser ut att kunna vara mycket intressanta och värdefulla, och där tycks kunna göras utrymme för nätverkande, det väger mycket tyngre,. Och tycka vad man vill om Gudrun Schyman som politiker, hon är en underhållande och mycket skicklig talare som jag gärna ser igen.

Hmmmm =/

Om exakt tre veckor förväntas jag investera 36 arbetstimmar i ett fortbildningsprojekt. Tidsramen har jag veta om länge, datumet likaså. Platsen fick jag också veta i god tid. So far so good. Men nu är det bara 3 veckor kvar. Det är inte mycket tid, och 3 lärarveckor såhär års rasar förbi, det är inte mycket mer tid än 36 arbetstimmar i en vanlig människas liv.  Så, 3 veckor kvar och jag har fortfarande inte fått så mycket som en vink om vad som kommer att hända dessa 36 timmar. Hur ser planen ut? Finns det en plan, eller planerar man någon slags deltagarplanering?

Låt mig vara uppriktigt mot er – detta känns oroväckande.

Men kanske rör det sig bara om en kommunikationsmiss? Jag mailade organisatören nyss, kanske landar ett välplanerat program i min mailbox under förmiddagen, och jag kan sluta stressa över känslan av att någon ber mig slänga 36 arbetstimmar i ett svart hål.

.

.

Medan vi väntar gör vi måndag, inte sant?

.

#Almedalen och den digitala arenan

Catia Hultqvist beskriver i DN hur Twitter och andra sociala media påverkat Almedalen. Ja, inte platsen som sådan utan den politikervecka som pågår där just nu:

 Samtidigt som själva rapporteringen från Almedalen har blivit mer familjär i tonen (tydligt inspirerad av attityden i de sociala medierna), har den reella distansen till själva intervjuobjekten ökat.

Allt fler journalister passar sig för att sitta och dricka öl med dem de är satta att bevaka. Samma sak gäller för politikerna, de sitter inte längre på Visbys uteserveringar i fritidskjortor och festdricker och tjuvröker och kuckilurar med vem som helst. Twitterögon finns i en stol nära dig, Iphones i var och varannan hand, uppkomlingsbloggare utan gamla lojaliteter finns överallt. What happens in Almedalen stannar inte i Almedalen.

Och visst är det en del skvaller som rullar förbi i feeden för #almedalen, men till största delen berättar människor om seminarier de besöker eller har besökt, om stämningen, om vädret och rosévinet och om samtal de deltagit i.

Det görs en del reklam för streamade och filmade seminarier också, och jag konstaterar att kvalitén på filmandet spelar en väldigt stor roll. Många sändningar är förvånande amatörmässigt utförda, med dåligt ljud, dåligt ljus, en enda stillastående kamera i en udda vinkel och scen möblerad till synes helt utan någon tanke på kameran. De som talar hamnar rätt som det är utanför bild, människor går förbi kameran och saker som visas upp, vare sig det är ett bildspel eller något annat, skymtar förbi i bakgrunden. Och rätt som det är klipps sändningen, mitt i. Visst kan detta bero på den uppkoppling som många beklagar sig över, men man blir lite paff.

Än mer förvånad är att de som utfört dessa amatörfilmer ofta har antingen förkortningen IT eller webb i sitt företagsnamn.

Jag vill understryka att detta inte gäller alla sändningar, somliga är av ypperlig kvalitet, helt tydligt med en människa bakom kameran som inte bara fokuserar på den som talar utan har valt en placering av kameran så att hela scenen kommer med, lampor belyser scenen istället för att blända kameran, bildspel och liknande syns tydligt och mikrofonerna är placerade så att man hör vad samtliga föreläsare säger.

Den digitala arenan i Almedalen har utrymme för förbättringar, men man är definitivt på banan. Det är glädjande.