Musikfoto

Ni ser dem, inte sant? Spökryttarna i skyn, de är där, tre stycken. Jag ser dem tydligt.

Musikfoto

Musikfotos tema den här veckan är ögon, öron och/eller mun. Min första tanke är den här herren:

Hans ögon ser faktiskt ut så, bilden är inte behandlad på något vis.

Och till den bilden finns väl bara en låt som passar:

Musikfoto

Veckans tema är Dans, och mitt utbud på dansbilder är oerhört begränsat. Därför bestämde jag mig för att tolka uttrycket i en vidare bemärkelse. Lövens dans för vinden kontrasterade vackert mot molnens dans en dag i somras:

Min faibless för nordisk folkmusik överraskar då och då, och min glädje för experimentella arrangemang höjer ett och annat ögonbryn. Technoversionen av den finska gruppen Loitumas Levan Polkka gör mig rent förtjust:

Musikfoto – färdas

Temat i veckans musikfoto är färdas.

Om morgnarna i bussen till skolan är det trångt, sittplatserna är ofta fyllda redan innan bussen lämnar busstationen och den som kliver på senare får hitta plats där det finns. Bussarna är ofta sena och chaufförerna stressade och inte alltid trevliga. Ändå väljer vi att färdas uteslutande med kollektiva färdmedel numera. Jag äger ingen bil och det är främst helt enkelt för att jag inte har samvete till det längre. Till och med de tidiga morgontimmarna luktar avgas nu, snön smälter svart om våren, polarisarna smälter, algerna blommar. En enda människa som avstår bil gör ingen avgörande skillnad, men jag gör i alla fall inte saken sämre.

Jag väljer att en låt som börjar bli allt vanligare som begravningsmarsch. Den illustrerar också den väg vi människor väljer att fortsätta på när vi desperat håller fast vid en skövlande livsstil:

Musikfoto

Låt som berör är temat i dagens Musikfoto, och det är texten vi skall fokusera på. Dags för lite old school hiphop således. Kombinationen sir Elton John och Tupac kan kännas lite otippad men resultatet berör mig in i hjärtat. Ghetto Gospel berättar både om den verklighet många många människor lever i och den dröm om en bättre framtid för alla Tupac närde och ständigt återkom till i sina texter. I texten framhålls det som görs tydligt med den oväntade kombinationen: oavsett vilken bakgrund vi kommer ifrån, vilken hudfärg, sexuell läggning, religion eller kultur vi är sprungna ur, är vi alla människor och tillsammans kan vi bygga något fantastiskt.

There’s no need for you to fear me
If you take your time to hear me
Maybe you can learn to cheer me
it ain’t about black and white ‘cuz we’re human
I hope we see the light before it’s ruined
My Ghetto Gospel

Men istället för att omtänksamt dela med oss av vad vi har så att det räcker till alla och ingen står utan byggs murar med grindar och lås. I Malmö har de första bosättarna i det nybyggda ghettot Viktoria Park flyttat in, och jag funderar över om deras vakter, murar och grindar stänger ute den värld de är så rädda för eller stänger in dem själva?

Kanske funderar innevånarna i denna Gated Community i San Fransisco över samma sak?

Musikfoto

Veckans musikfoto minns jag i elfte timmen och strax därefter. Att jag har varit tre dagar på en synnerligen illa tidsplacerat kursuppstart på ett universitet 45 mil härifrån, och förslösat timmavis på tåg utan möjlighet till att använda dator (trettio grader varmt, trångt, bagage, skrikande spädbarn och studenter precis överallt var rent fysiskt i vägen!) gör att jag ligger brutalt efter i allt, men veckans tema är viktigt.

Love

Jag väljer givetis Tiamats Vote for Love av många anledningar men främst för titeln.

Vi har sett reaktionerna efter det sannolika valfusket i Iran, och vi har sett valet i Afghanistan genomföras trots våld och mord och hot om än värre blodspillan. Kärleken till friheten är större än rädslan för repressalier, och det hoppas jag vi ser här i Sverige också när det är dags att rösta. Det är bara lite mer än ett år dit och partiernas valpropagandamaskinerier mullrar fram över landet.

Jag väljer en bild av en sommarsolnedgång, där molnskuggor och den sjunkande solen skapar något som nog skulle kunna betraktas som antitesen till det ljusfenomen som kallas guds finger. Att kunna gå ute och betrakta kvällshimlen utan rädsla för repressalier eller ett öga på klockan för att hinna in innan utegångsförbudet träder i kraft, det är en aspekt av frihet.

Älskar du frihet? Se då med öppna ögon på vad som händer, och vem som gör vad. Lyssna till mer än bara propaganda och rösta utifrån ditt förstånd och ditt hjärta.

Det är kärlek det.

Musikfoto – lokal förmåga

Veckans musikfototema är Lokal Förmåga och jag jublar förtjust över tillfället att slå på trumman för:


Theo Elfving är en ung man jag skrivit om här i bloggen då och då. Efter ett par år som krogunderhållare i Malmö och elev på Folkhögskolan Hvilan har han nu precis i dagarna gett sig uppåt landet för att gå ett år på Visskolan i Västervik. Har ni möjlighet och befinner er i krokarna, se honom och framförallt hör honom spela och sjunga!

Musikfoto – tema sommar

Christermagister lockar mig att prova på det här med Musikfoto en gång till. Temat är Sommar. Eftersom jag är en person som ägnar mina somrar åt att längta efter hösten och så långt det är möjligt undviker solen och värmen blir det varken bryggor eller solstekta blomsterängar. Ozzy Osbournes Bark at the Moon illustrerar mitt sommarhumör utmärkt, och en bild på Augustimånen passar väl bra till?

MusikFoto

Är en musikfotoutmaning något för mig? Jag vet inte, men det mesta är värt att prova en gång.

Min vän Al bor i Alabama. Han hade en lada, lyckligtvis utan kreatur eller andra levande varelser, som såg ut såhär när Katrina dragit förbi.

Bob Dylan sjunger om saker och ting som blåser i vinden, och jag sjunger med även om han bara sjunger i mitt huvud.