Allsång i sommarnatten

.

.

Entusiastisk allsång kompenserar för skrället från vad som kan vara en spräckt högtalare.

.

Att göra skillnad

Natten i natt var, av orsaker helt utanför min kontroll, alldeles för kort, så det fokus som finns i min hjärna idag får gå till att avsluta de arbetsuppgifter som måste postas ikväll.

Men filmen här är fantastisk, har du inte sett den så lägg en dryg kvart av ditt liv på att faktiskt göra det, jag tror inte du ångrar dig:

.

Tvättstugespaning

Jag bor i ett flerfamiljshus i ett inte jättefräsch och inte jättenytt och inte jättevälunderhållet område. I den gemensamma tvättstugan samsas 54 hushåll om 2 tvättmaskiner. Det finns 28 tillgängliga pass per vecka – det säger sig själv att det blir lite snävt ibland. Många av hushållen består av småbarnsfamiljer, och små barn producerar en hel del tvätt. Mina barn är stora, så mina tvättrutiner är betydligt mycket lättare numera.

Och nu till det intressanta i min spaning – rätt som det är när man står och stoppar in sin tvätt dyker någon upp i dörren och frågar om man har mycket att tvätta. Jag tvättar oftast bara halva tiden, och har tidigare sagt att ‘kom tillbaka då och då så är jag klar’, men härommånaden föreslog en ung mamma att vi istället skulle använda varsin maskin. Eftersom det bara finns ett torkrum, som inte är jätteeffektivt, och en torktumlare, skulle vi på så vis hinna både tvätta och torka vår tvätt båda två innan mitt pass var över och näste man kom och ville ha sin tid.

Vi provade, det funkade och lo and behold, en och annan lördag (jag tvättar helst på lördagar, det är en liten tradition jag har) får jag numera sällskap i tvättstugan av en eller annan kvinna, ibland av något litet pratsamt barn också. Det är effektivt, och mycket trevligare och roligare än att stå där ensam nere i källaren.

Finns det någon poäng i denna lilla historia är det att man får roligare om man delar med sig när man kan.

Grannar

Det spelas musik så det ekar i hela trapphuset. Det var nog minst ett år sen det gjorde så senast, och det är så trivsamt! Det finns unga, livsglada människor i huset!

Men det påminner mig samtidigt om en riktigt obehaglig tankegång jag hörde ett par damer på bussen diskutera häromsistens. Den ena berättade om tonårsfamiljen som bodde i lägenheten över henne, hur ungdomarna sprang i trappan, spelade musik och ropade genom fönstren. Varken hon eller hennes gubbe (hon kallade honom så, det lät riktigt kärleksfullt) stördes av det, men somliga av grannarna klagade.

Och, sade hon (och detta fick mig att kallsvettas, att någon ens upplever sig behöva tänka den tanken säger mycket om var vi befinner oss idag!):

Jag är rädd att de rätt som det är kommer att börja klaga på att vi inte klagar på ungarna, att de kommer att säga att vi inte bryr oss om hur ordningen i huset är. Jag ångrar nästan att vi köpte lägenheten.

Kanske bodde hon i ett ovanligt kontrollerat område, jag hoppas det innerligt, men att tanken finns någonstans i Sverige skrämmer mig.

Följetongen Tvättstugan revisited

Jag blir fruktansvärt irriterad om någon snor min tvättid. Om jag går ner i den rätt mörka och otrevliga källaren och någon okänd grannes tvätt snurrar i maskinerna på min tid lyfter jag obönhörligen ut den under ilsket morrande.

Kommer någon däremot och frågar om det finns möjlighet att tvätta en maskin eller två under min tvättid säger jag nästan varje gång ja. Det finns utrymme att tvätta sex maskiner under ett pass, och jag tvättar sällan fler än tre eller fyra. Dessutom är det rätt trevligt med sällskap där nere.

Men jag vill bli tillfrågad, jag vill inte att det tas för givet att det är fritt fram.

Nya grannar!

Egentligen inte så nya, men nyupptäckta. En planet bara 40 ljusår bort som eventuellt har vatten, eventuellt också liv har upptäckts. Aftonbladet berättar att Time Magazin berättar att

en grupp astronomer på anrika universitetet Harvard alldeles nyligen [upptäckte] den nya planeten, som kallas ”Super-jorden”, men hittills går under namnet GJ 1214b. Planeten, som ”bara” ligger 40 ljusår bort, finns i solsystemet Ormbäraren (Ophiuchus) och är 2,7 gånger större än jorden.

Kul med nya grannar.

Följetongen Tvättstugan revisited

Det låg lakan och saker i torktumlaren när jag kom ner i tvättstugan. Inga problem, jag ska ju tvätta innan jag torkar, men torktumlaren hade gått klart så jag plockade ut sakerna och la dem i en tvättkorg och ställde utanför torkrummet så jag kunde låsa efter mig. Tvättaren hade inte gjort rent efter sig, varken tvättmaskinerna eller golvet. Golvet gör detsamma, jag gör ändå rent efter mig när jag tvättat och det är dessutom kruttorrt ute. Tvättmaskinerna är lite kinkigare, parfymer ger mig huvudvärk och hon använder parfymerat tvättmedel, vilket innebär att jag är tvungen att städa efter henne. Det är ingen stor sak, tar mig max två minuter per maskin.

När jag så kom ner nästa gång satt en gnällig lapp på dörren från henne, hon påpekade att det minsann står att man har torktid en timme efter att tvättiden är slut och jag ska låta bli hennes kläder i fortsättningen.

Och plötsligt kändes hennes konsekventa nonchalans med städningen som en mycket större sak.

Inte bra.

Följetongen tvättstugan

Hörde häromdagen en granne, som får förbli barmhärtigt anonym, beklaga sig över hur en annan granne ‘bokade så himla konstiga tvättider!’ Jag har fastnat i detta och kan inte låta bli att fundera över om det betyder att grannen ifråga bokar, i den klagandes ögon, för många tvättider eller om det helt enkelt är så att de råkar vilja ha samma tider och den klagande egentligen menar ungefär ‘den där människan har alltid bokat när jag vill boka, hur kan h*n alltid hinna först?’

För inte kan det väl vara så illa att det bara helt enkelt handlar om ett desperat försök att hitta ytterligare något att klaga på hos en granne? Nej, det vore ju rent patetiskt, så illa vill jag inte tro om mina grannar!

FRA i tvättstugan, någon?

Min tvättid kapades idag. Igen. Trots att jag väntade i över en timme på att människan som inte bara kapat min tvättid utan dessutom med hjälp av ett hänglås försäkrat sig om att jag inte skulle slänga ut kläderna i maskinen på golvet och stampa på dem (tanken föresvävade mig!) skulle komma tillbaka så jag fick chansen att tala, vänligt och sansat, givetvis, med henne eller honom dök ingen upp.

Hade vi haft övervakningskameror i tvättstugan hade det var en smal sak att ta reda på vem som kapat min tvättid och kanske rent av göra en anmälan om detta till värden. Hade vi haft ett system med datorbokningar och magnetremseförsedda nycklar hade värden vetat precis vem det var, och jag hade till och med besparats mödan att göra anmälan.

Vi har varken det ena eller det andra, vi har inte ens ett lås på dörren utan tvingas, som antyddes ovan, medföra eget hänglås om vi vill ha våra kläder kvar. Jag föredrar faktiskt det. Visst är det förtretligt när någon kapar ens tvättid, jag har nu att välja på att tvätta sju i morgon bitti (på en söndag? Hah, tror inte det va!) eller sent på måndagkväll. Lyckligtvis var jag ute i god tid med min planering av tvättid den här gången, så isen är helt kofri till måndagkväll.

Förtretligt, rent av irriterande frustrerande är det när någon kapar ens tvättid, jag blir arg som en nymornad tjur, stampar och svär så det osar, men mer än så är det inte. Detta är ett problem mellan mig och kaparen (och läser du detta, kapare, var klok och håll tyst om att det var du! Gör bara inte om det så låter vi udda vara jämnt den här gången) och inget hyresvärden behöver lägga energi på. De kan ägna sig åt att tex se till att låsen på soprummen fungerar istället. Övervakningskameror eller ett Storebrorssystem med magnetremsor och annat trams skulle innebära påtaglig risk för ruskiga konsekvenser för något som faktiskt, ärligt talat, lika gärna kan vara ett misstag. Människan kanske trodde det var i morgon?

Berättelse om en BH

Egentligen är det två olika berättelser, om två olika incidenter i två olika land.

Den första handlar om en brittisk kvinna som kände sin BH vibrera. Hon trodde först att det var mobilen, men tittade efter och fann en sovande fladdermusbebis. Inte den på bilden nedan, dock. Fladdermusen uppges ha klarat sig fint, och det är en söt historia, inte sant?

Den andra handlar om en kvinna i en stad, vilken som helst, i Sverige, som gick ner i sin tvättstuga. En gammaldags modell i ett flerfamiljshus, utan lås på tvättstugedörren. När hon kom ner en stund senare för att ta reda på sin tvättade tvätt var maskinerna tömda. Två kvinnor stod i tvättstugan och påstod att den varit tom när de kom ned. Efter en del letande fann kvinnan sin tvätt, nedknölad i en centrifug. En dyr BH av en modell som inte är helt lätt att få tag i var försvunnen, trots att tvättpåsen den legat i var hel och stängd. Och de andra kvinnorna var försvunna med sitt byte.

En inte alls lika söt historia, men otrevligt vanlig i tvättstugor runt om i landet. Vad är det egentligen med folk? Vart har respekten för andra människors integritet tagit vägen?

Integritet, sa Bill. Finns FRA i tvättstugan också? sa Bull. Javisst, sa Måns, i tvättstugan särskilt. Där gäller den starkes lag.

Och så slank de ner i tvättstugan, där hyresvärden inte ansett dörren värd att laga, och hällde surströmmingsspad i maskinen där Pelles rosetter tvättades. Att de inte bara förstörde för Pelle, utan för Fritz och Frida som hade tvättiden efter och en överfull blöjhink som väntade, det brydde sig varken Måns eller Bill eller Bull om. Om de ens förstod det.