En betydelsefull människa kommer flytta till en annan kontinent. Betydelsefulla människor gör så ibland, och jag vet av erfarenhet att människan i fråga förblir lika betydelsefull, oavsett om den nya kontinenten ligger på andra sidan Atlanten eller Medelhavet eller rakt på andra sidan planeten.
Men tomt blir det ändå,var hen än väljer att slå ner sina bopålar.
Jag träffade en kär och viktig vän i dag, som jag inte träffat på ett tag. Vi pratade, fikade, uppdaterade varandra om sånt som inte står på Facebook. Det ena ledde till det andra, vilket i sin tur ledde vidare till insikten att här var akut behov av tango. Eftersom det, vilket var en ren tillfällighet, bara en knapp timme senare stundade grundkursens andra lektion på Tangokompaniet gick vi dit, och blev kvar i nära tre timmar. Och dansade i nära tre timmar.
Tack för ikväll.
Ja, spontant operabesök, snarare. Jag och fina flickvännen fick plötsligt fribiljetter till genrepet av Malmö Operas uppsättning av Greve Ory, och hade möjligheter att tacka ja. Tänk vilken lyx att leva i en region där kultur faktiskt finns så nära till hands att en vanlig November-tisdag plötsligt kan förgyllas av kultur!
Det är inte alla förunnat.
Har ni tillfälle och möjlighet, se den. Det är en rolig, lättsam historia med såväl bondfångeri, kärlek och sex som genomtänkt, kreativt nyttjande av scenens och salongens spatiala möjligheter.
Rubriken är ett citat. Den som uttalade orden är en mig närstående treåring, och de uttalades på djupt allvar.
Allting förändrar allting.
Allt vi upptäcker, alla vi möter, alla erfarenheter, alla insikter, alla kunskaper och reflektioner förändrar för alltid hur vi ser världen omkring oss. När vår horisont vidgats förblir den vidgad, och vi ser saker annorlunda för alltid. Ny teknologi utvecklas, förändrar betydelsen och förväntningarna på de artefakter vi vant oss vid att se som en självklar del av vår vardag. Saker blir omoderna och faller i glömska, ny forskning visar oss att metoder vi trott vara optimala är otillräckliga, eller rent av kontraproduktiva, och vi behöver lära om. Och ser därmed världen omkring oss på ett nytt sätt. För alltid.
Det kan kännas lite läskigt, osäkert och svårt, rent omöjligt att kontrollera och göra långsiktiga planer när allting förändar allting. Men det är så världen ser ut, det är så verkligheten fungerar, och det är det som ger oss möjlighet att utvecklas. Som individer, och som mänsklighet.
Everything changes everything.
Och det är storslaget.
Mitt yngsta barn fyller tjugo år i dag. Tjugo år sedan hon föddes, en nöjd och glad unge med glasklar uppfattning om vad som var ok och vad som inte var det, redan från början.
Nu är hon vuxen, utflugen, står på vuxna ben och berättar fortfarande, tveklös, för världen vad som är ok, och vad som inte är ok.
Jag är mycket stolt över henne.
Sötaste flickvännen gav mig en diktbok, bara sådär helt oväntat.
Mycket glad och överraskad blev jag
Jag fyllde en ryslig massa år för inte så länge sen, lagom många för en farmor, men många fler än min självbild inbillar sig.
Det var då en av mina fina ungar gav mig boken Long Earth av Terry Pratchett och Stephen Baxter. Det är natt nu, och jag har precis läst ut den och känner ett omedelbart behov av att genast skriva om den.
En fantastisk bok! En underbar, filosofisk, djupsinnig, klok, frågande, ifrågasättande, reflekterande berättelse om vad som händer när de flesta, men inte alla, människor plötsligt får tillgång till den teknik de behöver för att kunna ta steget över till den parallella jord som ligger bara just ett steg bort, och egentligen inte ens det. Ty när detagit steget befinner de sig på samma plats, fast i den parallela världen.
Det är, för de flesta, en inte helt behaglig upplevelse. Steget medför fysisk obehag, och kan också vara farligt för den som t ex tar det från andra våningen på en byggnad som bara finns på just denna jord där vi befinner oss, men inte på den intill.
Eller på den intill den heller.
Och så vidare.
När världen vi lever i, politiskt och kulturellt organiserad som den är, plötsligt visar sig vara bara en av många – och ingen vet riktigt hur många, utöver att det tycks vara väldigt många, vad händer då? Vem bestämmer? Gäller samma lagar? Vem ska upprätthålla dem? Och hur, när såväl förbrytare som offer kan ta ett steg in i nästa värld?
Vi får följa ett antal personers sätt att hantera denna nya verklighet, och genom deras upplevelser och tankar följer vi utforskandet av dessa nya världar, vi ser det genom kolonisatörers ögon, genom ögonen på de som blir kvar, både av fri vilja och för att de inte kan ta steget över.
Läs den! Själv har jag det så förmånligt att jag nu genast kan ta steget in i del två, Den låg nämligen också i paketet.
Det är så stort och fantastiskt att jag nog inte kan sätta ord på hur stort det är, men jag ska försöka:
I helgen var det tjugofem år sedan min fantastiske förstfödde kom till världen! Denna otroliga människa, så klok, så kärleksfull, så omtänksam, generös och hjälpsam är nu tjugofem år. Jag har en tjugofemårig son.
Fantastiska unge, så stolt jag är över att du är den du är!
Vi stod tillsammans på Malmö Station i morse, jag och mina ungar.
Vi
Min yngste son flyttar till andra sidan jorden. Vi gör ju så, vi människor, vi flyttar för att utforska nya horisonter, prova nya platser, möta nya människor, finna vår egen plats. Ibland ligger den platsen väldigt långt borta, ibland nästan om hörnet. Ibland ligger den inte i den här världen, men det är ett annat blogginlägg.
Jag ska inte låtsas som att jag tar helt lätt på det, han är en fantastisk människa och jag kommer sakna honom innerligt. Men mer än något annat är jag stolt över honom.
Det är som det ska, barn växer upp och skapar sina egna liv, oberoende av föräldrar. Vi lever dessutom i en tid där vi kan prata med varandra, se varandra, skratta tillsammans, dela tankar med varandra i realtid, oavsett var på klotet vi befinner oss.
Och ni vet, modershjärtan har inga gränser.
Buffy är inte bara den bästa vampyrserien genom tiderna
Har ni inte sett den? Gör det. Av så många orsaker:
You're no different to me 