Ingen rök utan eld

 

 

 

2048

I dare you

 

Nya skor

De gamla har dansat sin sista dans – hål i sulorna, hål på båda tårna, ovanlädret sladdrigt som ett gammalt örngott och vackra har de inte varit på länge. Oavsett hur mjuka och sköna de är kommer en dag när man helt enkelt får inse att nej, nu är det slut. Tack för den här tiden, det har varit så roligt!

De nya hade premiär i går afton. Lite nervöst, såklart, en knapp timme kvällen före räcker inte till för att gå in skor och hur skulle de nya sulorna fungera? Alldeles utmärkt, visade det sig, de gled som de aldrig gjort annat (det har de i och för sig inte heller), bakkappan gav den stadga åt hälen som behövs. Och inte den minsta lilla skavsårskänning.

 

 

Jag är så nöjd så.

Labyrinten är byggd av önskningar om önskningar

Ni är bekanta med uttrycket ”när gudarna vill straffa dig ger de dig vad du önskar dig”, inte sant?

Vi närmar oss jul nu, och handeln önskar att vi ska önska uppfylla andras önskningar genom att än en gång spendera rekordmycket på rekordkort tid. Det är inte mycket att förvånas över i det, alla de människor som tjänar sitt levebröd inom handelssektorn – och de är många, och inte överdrivet högavlönade – lever på att vara mellanled mellan producent och konsument. Det pågår en omstrukturering inom handelssektorn också.

Jag leder mig själv på avvägar, ser jag. Det var inte handeln jag tänkte prata om, utan om hur den enes önskan att den andre skall önska just det den förste önskar att den andra önskar kan leda till att den andre hamnar med något hen inte alls önskade i knät, som en konsekvens av det som såg ut som den förstes välvilja och omtanke, och i viss mån nog var just det, men i än högre grad var den förstes önskan att bli sedd som en omtänksam människa som rent av kunde förutse den andres önskemål och behov. Innan denne själv sett det. Eftersom denne egentligen inte alls önskade sig detta.

Det finns en koppling till handeln i detta också ser jag. Ty i sin iver att uppfylla den önskning den förste önskar att den andre önskar finns en överhängande risk att den förste konsumerar något den andre egentligen inte alls efterfrågade, och därmed ger handeln, och därigenom producenten, ett intryck av att det finns en efterfrågan på denna icke efterfrågade vara.

Ni hänger med, hoppas jag?

Lite kitsch gör livet roligare

Jag tycker inte om sol, jag är måttligt intresserad av trädgårdar, jag är än mindre intresserad av kombinationen.  Jag avskyr att sitta i solen och dricka kaffe, i synnerhet utan paraply, och att pyssla om gräsmatta eller ens örthyllan en solig dag är något jag kan hitta väldigt många orsaker för att skjuta upp.

Men det är onekligen lite roligt att dekorera den oklippta gräsmattan med en matchande gräslig fågel. Den kommer, med lite tur, att suga i sig massor av ljus under dagen och lysa om aftonen.

Jag återkommer om hur det går, antingen här eller i den blogg bilden kommer ifrån

Tango

Jag skulle vilja lära mig dansa tango. Det är en plan som så småningom kommer att realiseras, men just nu tycks det som förspökt.

Det som krävs ser på ytan enkelt ut. Det är, såvitt jag förstår, två par skor, en kurs eller workshop, övertygningsförmåga och en tid som passar. I såväl Malmö som Lund står de två första till buds, i flera olika upplagor. Den tredje tror jag är överkomlig den också.

Men den fjärde.

*suck*

.

.

No mistakes in a tango. Not like life. Simple. That’s what makes a tango so great. If you make a mistake, get all tangled up, you just tangle on.

.

Konsten att göra en vacker tårta

 

 

Man tar en syster. Och en dotter. Man släpper lös dem i köket. Och sen håller man sig ut vägen tills det hela är klart.

*häpp*

 

Cirklat färdigt

Jag lovade, tycker jag mig minnas, ett par ord när jag läst ut Cirkeln. Det gick raskt, det är en enkel, snabbt berättad historia som håller sig till ett spår, lite spännande om än tämligen platt, bitvis väldigt förutsägbar och aningen överberättad.

Jag tror att jag skulle uppskattat den i hög grad när jag var i de tidiga tonåren. Boken ger spännande inblickar i vad det kan innebära att gå på gymnasiet, den väjer inte för aspekter som droger, alkohol och sex men tar också upp ämnen som mobbning, utanförskap, att passa in, och hur ens bild av en människa ändras när man lär känna denna.

I dag hamnar den, hoppas jag, i en annan bokhylla än min, och hittar förhoppningsvis nya läsarögon som uppskattar den.

Karaktärsdanande

Jag visade er mina SL-tärningar häromsistens, kommer ni ihåg? De tärningarna använder jag bara när jag är spelledare. När jag själv spelar använder jag andra tärningar.

Handful of dice

Jo, jag är medveten om att jag genom att visa detta åstadkommer utslag på era inbyggda geekometrar. Det är helt i sin ordning. Hamnar utslaget någonstans i närheten av 6.66 kan ni betrakta er geekometer som kalibrerad med detta inlägg.

Tärningar av olika modeller används i rollspel för att i någon mån simulera den slumpmässighet som, vare sig vi vill låtsas om det eller inte, präglar den verklighet de flesta av oss tillbringar vardagen i. Bussen som kommer sent gör att vi missar tåget och medan vi väntar går vi in på caféet tvärs över gatan, det vi aldrig tidgare haft tid att besöka, och där inne träffar vi en person vi inte träffat på många år, en person som bara är på tillfällig mellanlandning i just den staden där vi bor. Vi lägger till varandra på Facebook och därigenom får vi plötsligt kontakt med någon som känner någon som… och rätt som det är har vi ett nytt jobb och flyttar till en ny stad eller rent av ett nytt land och hade bussen varit i tid hade detta aldrig hänt.

Den slumpmässigheten simulerar tärningsslagen i rollspel.

Det var inte alls det jag tänkte prata om.

Jo, i viss mån.

Jag hade planerat att reflektera kring rollspelskaraktärers förmåga att utvecklas helt på egen hand. Jag diskuterade detta med min SL häromkvällen, hur karaktären jag spelar i hennes värld inte bara insisterar på att kallas något helt annat än jag döpt den till utan dessutom visade sig ha en helt annan relation till sin bror, när denne dök upp i spelet, än jag beskrivit på karaktärsbladet. Det blir så ibland, med vissa karaktärer. De dyker upp och tar över, hittar ibland på helt oväntade saker, visar upp sidor man som spelare inte har den blekaste aning om varifrån de kommer, säger saker eller låter bli att säga saker trots att spelaren från sitt utanförperspektiv tydligt kan se att det kommer att få besvärliga konsekvenser.

Det är därför man bör skriva med blyerts när man spelar rollspel.

Det är också då det blir riktigt roligt.

Därefter hade jag tänkt dra en parallell mellan hur författare ibland beskriver hur en karaktär kan utvecklas helt annorlunda än författaren planerat. Antingen på så vis att författaren plötsligt upptäcker att h*n sitter och författar en text som inte alls håller sig till synopsisen, på grund av att karaktären visat sig agera och reagera på ett annat sätt än författaren tänkt, eller på så vis att författaren kämpat och kämpat och inte alls fått historien att fungera, trots att det såg så lovande ut på synopsis-stadiet. Inte förrän författaren byter kön på en av karaktärerna, eller låter dennes egenskaper anta en helt annan form än planerat, reagera på något på ett helt annat sätt och därmed ändra delar av historien fungerar det.

Men nu blev det inte riktigt som jag tänkt. Trots att synopsisen verkade lovande.

Blogginlägg lever också sina egna liv ibland. Särskilt på söndagkvällar.

 

Idol igen

Jag har bara hälften av mina favoriter kvar nu, det är betydligt mer oroligt än att ha hela skaran. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte har riktigt fått kläm på det här med juryns wild card, men det ordnar sig. De vet förmodligen själva hur de ska göra.

För säkerhets skull påminner jag om att en röst på Amanda Fondell gör mig väldigt glad, hennes röst är formidabel och hon är så charmig på scenen att man blir rent glad av det också:

.