Julstämning

Efter att ha spelat julsånger på längden och på tvären tänkte jag att vi kan prata om en annan del av juleriet idag. Bjällerklang och glitter och tomtemys i alla ära, men i ett Europa där det ekonomiska klimatet hårdnar behöver man inte gå långt för att möta den som upplever saken annorlunda:

.

.

Stadsmissionen finns bland annat i Stockholm, Göteborg, Skåne och tar emot och vidaredistribuerar ekonomiska gåvor, men också saker man inte längre behöver. Hos Unicef kan du köpa vätskeersättning, poliovaccin, skolböcker, pennor och mycket annat som ger människor runt om i världen en chans till, och gör den goda julen god för än fler.  Läkare Utan Gränser går dit där människor lider, och gör vad de kan för att lindra.

Har du råd att att dela med dig, om så bara en liten slant, gör det. Du gör skillnad. Har du inte pengar att avvara så prata om saken, kanske inspirerar du någon annan som har råd.

 

Annonser

Svältkatastrof – vad kan vi göra för att lindra?

Situationen på Afrikas Horn har nog inte undgått någon som läser dagstidningar eller ser en nyhetssändning då och då. Människor på flykt från svält, torka och krig befinner sig i ett desperat läge, de har inte tillgång till varken mat eller vatten. Mest av allt behöver de regn, och det kan vi inte ge, men hos Malin kan vi läsa om hur vi kan hjälpa till för att lindra.

Det är inte svårt, och kostar oss inte mycket.

Den som inte har råd att bidra med pengar kan berätta om situationen, och berätta om hur pengar faktiskt ger lindring, så att andra, som har råd, inspireras. Det är också till hjälp.

Alliansen och framtiden

DN debatt får de fyra partiledarna i alliansen utrymme att beskriva regeringens framtidssatsning:

Framtiden formas av våra idéer och de beslut vi fattar nu. För att de besluten ska bli de bästa tänkbara för Sverige, dagens medborgare och kommande generationer behövs en bred och öppen framtidsdiskussion. Redan i dag sker en kontinuerlig politikutveckling med viktiga framtidsdiskussioner inom våra fyra partier. Det behövs samtidigt en framtidsdiskussion också inom ramen för alliansen och vårt arbete som regering.

Nu tar vi ännu ett steg för att lyfta Sveriges framtidsfrågor. Regeringen kommer under hösten att tillsätta en Framtidskommission. Kommissionen ska bestå av alliansens fyra partiledare samt fristående representanter och experter med kunskaper som representerar olika framtidsdimensioner.

Framtidskommissionen kommer att ledas av statsministern och får i uppdrag att beskriva de centrala samhällsutmaningar som Sverige behöver fokusera på mot 2020. Senast den 1 mars 2013 ska slutrapporten presenteras.

Det låter väl bra, gör det inte?

Nja.

Det är bra att man tänker på framtiden, och funderar över vad som kan komma. Men den sortens tvärsäkerhet som antyds i artikeln har en tendens att komma tillbaka och bita en i näsan.

Det enda vi säkert vet om framtiden är att den kommer, och att mycket kommer att vara ganska precis som idag, och mycket inte ser ut som vi tror att detkommer att se ut. Vi kan, och bör, planera för den, men vi bör göra det helt och fullt medvetna om att vi inte alls vet vad vi egentligen planerar för, att utvecklingen kan vika av åt ett helt annat håll än vi föreställt oss, beslutat oss och planerat. Rätt som det är blir det revolution någonstans. Rätt som det är dyker det upp något nytt som vi knappt föreställt oss idag. Rätt som det är rycker naturen undan marken under fötterna på oss, eller trenderna skiftar radikalt.

Då är det väldigt bra om vi är på det klara med att vi trots aldrig så fina slutrapporter bör vara beredda på det oväntade, och planera för att det kommer. Fast vi inte vet vad det är.

Och så var det detta med globaliseringen. Visst tänker man på det i framtidsdiskussionerna, men än en gång bekymrar tvärsäkerheten mig:

I Globaliseringsrådet under förra mandatperioden öppnades en diskussion om Sveriges möjligheter att hävda sig i en global värld med hårdnande internationell konkurrens. Det bidrog till att väcka flera viktiga frågor och belysa områden där Sverige behövde reformer för framtiden.

Utbildning, forskning, innovationer, företagande och entreprenörskap var några viktiga delar där flera förslag nu är på väg att bli verklighet. Bland annat har regeringen påbörjat arbetet med en nationell innovationsstrategi. Vi ska fortsätta att skapa bästa möjliga grund för arbete och företagande så att jobben kan bli fler samt komma fler till del. Vi vill se ett sammanhållet Sverige där fler får bli en del i arbetsgemenskapen och färre människor sitter fast i utanförskap. Så skapas den utvecklingskraft Sverige behöver för framtiden.

Är man t ex verkligen alldeles säkra på att nationer kommer att ha samma politiska och ekonomiska funktion i framtiden?

.

Värnpliktsarmén blir yrkesarmén

Ni vet om att på torsdag avskaffas pliktsystemet inom svenskt försvarsväsen, inte sant? Om ett halvår, den första januari, kommer värnpliktsarmén bara att existera i serietidningen 91:an Karlsson, istället kommer vi att ha en frivillig armé med kontraktsanställningar och marknadsmässiga löner.

SvD bekymrar sig över den känslomässiga reaktionenen på detta, och vilka konsekvenser beslutet kan få både för skolplikten och för demokratin i landet:

Då det gäller den känslomässiga inställningen till plikt ligger en jämförelse med skolplikten nära till hands. När allmän värnplikt infördes 1901 hade en skolplikt redan tillämpats i sextio år. Denna medborgerliga skyldighet hade till en början orsakat starka känslor av ovilja i det utpräglade bondesamhället. Barnen undandrogs från de dagliga sysslorna inom jordbruket just då de kommit i ålder att kunna bidra till familjens uppehälle. Efterhand insåg man dock betydelsen av god utbildning av barnen och skolplikten kom att betraktas som en självklar och nödvändig del av samhällslivet. Vem skulle idag komma på idén att avskaffa skolpliktens obligatorium för att ersätta den med ett frivilligt åtagande?

På samma sätt som med skolplikten gick det med värnplikten. Den första tidens starka motvilja växlade efterhand över i en övertygelse att systemet utgjorde en garanti för vårt lands försvarsförmåga. Värnplikten kom att bli ett konkret uttryck för medborgerlig gemenskap och solidaritet. Den demokrati, som vi i vårt land med rätta känner oss stolta över, är till betydande del värnpliktsystemets förtjänst. Att landets, tidigare enbart manliga, ungdom efter skoltiden och inför sitt inträde i förvärvslivet får uppleva gemenskap oavsett socialgrupp och politisk partitillhörighet – och numera också oavsett skiftande etnisk bakgrund – har i hög grad lagt fast en självupplevd grundval för demokratiska värderingar. Att göra sig av med denna bas för samhällsgemenskap vore ett oreparabelt misstag med återverkningar även långt utanför försvarsmaktens led.

Visst är det så att lumpen bidragit till ‘att göra pojkar av män’, eller åtminstone till gemensamma samtalsämnen på medelålderns grillkvällar – alla har väl upplevt den lättnad som inträder när någon nämner sin lumpartid och det plötsligt finns något åtminstone nära hälften av deltagarna har gemensamt? Av någon anledning har gamla skolminnen sällan samma effekt, kanske just för att alla faktiskt har gått i skolan medan det här med lumpen ändå varit något lite exklusivt, först bara för män och sedan bara för de som klarat nålsögat.

Lite smånostalgiskt kan jag sucka och tänka att det ingenting är längre som förut, men tiden går, världen förändras och förnyas och förändras vi inte med den är landet snart bara ett enda stort Skansen.

Jorden dödar människor

Engelska Pravda går rakt på sak. Antalet naturkatastrofer i världen har fyradubblats sen sjuttiotalet, och de ekonomiska konsekvenserna av naturkatastrofer fyrdubblats under samma tid. Detta kan , enligt en rapport från DESA, vara en direkt konsekvens av växthuseffekten. Människors klimatåverkan leder till att jorden börjat döda människor.

Rob Vos påpekar slutligen att de åtgärder som vidtas idag syftar till att åtgärda snarare än till att förebygga konsekvenserna av vårt handlande.

Det är för sent att ge oxen hö på slaktbänken.

Высоко к аудитории!