Ansvaret och offerkoftan

Cissi Wallin skrev häromdagen en krönika i Metro på temat konsumentmakt och konsumentinflytande:

Jag älskar konsumentmakt. Och jag älskar att alla vi konsumenter nu har en större möjlighet än någonsin att varna varandra för oseriösa företag, använda till exempel betygssättnings-sajter som Rejta.se och skapa digitala upprop mot dålig service.

Men det är inte alla som väljer att ta del av de möjligheter som står till buds, suckar Wallin:

Därför blir jag heligt livstrött på alla de som samtidigt inte fattar vikten av konsumentansvar. Minns du den där klasskamraten i högstadiet som alltid skyllde på ”men det var ingen som sa att…” när hen inte ville eller orkade ta ansvar för sin egen brist på engagemang?

Det hade inte gjort någon annan så mycket om en eller annan struntade i att ta sitt ansvar, men Wallin beskriver det mönster hon ser i detta:

Håller vi på att få ett helt samhälle av ”det var ingen som sa”-konsumenter? Och vad gör det med oss och vår syn på ansvaret över våra egna liv, överlag? När allt annat alltid är någon ”annans fel”? Offerkoftan kliar. Ta av den.

Har hon en poäng, eller viftar hon mot väderkvarnar? Kan det vara så att ju tillgängligare informationen blir, ju större möjligheter att ta reda på vad det faktiskt är som konsumeras, ju tyngre känns ansvaret för de felaktiga valen, i stort och smått?

Jag vet inte, men det är en tanke värd att reflektera över.

Annonser

Utan kött i påsk

Inte för att jag äter kött annars heller, men visst gör det sig som rubrik?

Den köttfria påskmiddagen i går var, som traditionen bjuder här i hushållet, uppsluppen, riklig och informell, och slutade, lika traditionsenligt, i matkoma med folk spridda över diverse möbler.

Det var inte alls det jag skulle skriva om, men det är trevligt att tänka på.

Jag tänkte prata lite om det här med att handla mat. Jag tycker mig urskilja ett mönster i de matvarubutiker jag frekventerar, och min känsla är att mönstret blir allt tydligare. Det handlar om utbudet av ekologiska varor, och jag undrar om det är fler som noterat samma sak?

Jag har tidigare reflekterat över hur de ekologiska varorna placerats vid sidan av, som det obskyra alternativet för lite udda kunder. Det börjar ändras, har ni lagt märke till det? Låt oss ta ett aktuellt exempel: ägg.

Ekologiska ägg har funnits att få tag i ett tag nu. De brukade stå högst upp, lite otillgängliga för en som är tre äpplen hög, ungefär 1,5 gång så dyra som de andra. Numera ser situationen annorlunda ut. Det finns i många butiker flera olika förpackningar ekologiska ägg, både med storlekssorterade ägg och med olika antal ägg, och de kostar varken mer eller mindre än de icke ekologiska, och de är placerade i ögonhöjd, lätt tillgängliga för de flesta.

Detta gör mig glad. Och som inte det vore nog:

Utbudet av ekologiska varor av alla slag ökar, de ekologiska varorna flyttat från Obskyra Hörnan till Vardagshyllan, priserna sjunker från Exklusivt Lyxalternativ till Vardagsnivå. Och de ekologiska varorna tar slut först!

Detta gör mig pirrande glad. Ty jag tolkar det som att människor omkring mig, vackra Vardagsgrå, Vardagströtta Vardagsmänniskor som handlar sin Vardagsmat börjar Vardagsvälja de ekologiska varorna!

Hurra!

Vår nya sköna värld

Det kan hända att jag är en liten aning besatt av det faktum att det äntligen är 2013. Ha tålamod, jag vänjer mig snart, men det är ett så coolt årtal. Det är det första året i världshistorien då tonåringar som aldrig någonsin levt i nittonhundratalet vandrar i världen!

Det är en ny tid, en ny värld. Det antyds dock att i denna ny värld laggar många svenskars världsbild en aning:

I biståndsmyndigheten Sidas årliga undersökning gav bara 5-7 procent rätt svar på frågor om levnadsförhållanden i andra länder. De flesta trodde på siffror som slutade vara sanna för flera decennier sedan.

Professor Hans Rosling som forskar om hälsa och andra välståndsfaktorer och försöker nå ut med sin statistik, blir riktigt upprörd när TT visar honom undersökningen.

-Vi får ju ingen effekt alls!

Det här med miljön till exempel. Det är något som angår oss alla, och därför är det viktigt att vi faktiskt gör oss mödan att sätta oss in i hur det egentligen ligger till och inte bara slentriantycker som vi alltid tyckt. Rosling fortsätter:

Som att fortfarande så många tror att det är folkökningen som är problemet i miljöfrågan. När det är vi, den rikaste miljarden, som står för koldioxidutsläppen – bara det att vi har flyttat fabrikerna till Kina.

Det är vi. Med vår rätt obekymrade inställning till fossila bränsen, med våra konsumtionsvanor, med våra matvanor. Men hav förströstan: Det går att göra skillnad med så små förändringar i sina val att man knappt märker av dem i vardagen, det tror jag de flesta vet, och man höjer faktiskt sin egen högst personliga livskvalitet när man väljer hållbart. Det är ingen uppoffring, det är en belöning. Behandla det så. Var stolta över er själva när ni väljer de ekologiska äggen fast  ni fick ägna en stund åt att leta efter dem. Sträck på er i kön i lunchrestaurangen när ni med självklarhet valt det vegetariska alternativet eftersom det är måndag. Ta ett par små danssteg i glädje över att ni varken behöver betala parkeringsavgift, leta ledig ruta eller bidra till bilköerna när ni går från busshållsplatsen över parkeringen in till jobbet.

En av de industrinäringar det handlar om är, som väl alla om inte förr lärde sig under SAABs plågsamma dödsdans, bilindustrin. Bilen var ikonisk för förra århundradet, en i det närmaste självklar statusmarkör som påverade alla delar av vårt samhälle. Christer Ljungberg skriver i Sydsvenskan:

Tidigare har människor skaffat sig bil när de fått råd och därmed utökat sin rörlighet väsentligt. Den ökade räckvidden, byggd på billig fossil energi, har i sin tur gjort att folk har kunna arbeta längre ifrån sina hem och möjliggjort ökad handel. Men det har också inneburit att många människor har kunnat bo i villa och handla på shoppingcenter långt utanför stadskärnorna.

Men världen förändras, generationer skiftar och det som var vardag i går är nostalgi medan vardagen ser annorlunda ut. I dag vill allt fler bo i städer, och ” I såväl Europa, Australien och Japan som i USA minskar bilresandet”. Bilen är inte längre en statusmarkör och många unga struntar helt enkelt i att ta körkort, reser kollektivt, cyklar och/eller använder sig av bilpool. Efterfrågan på bilar sjunker, vi ser det i hur bilindustrins självklara ställning i förra århundradet blir en historisk fotnot och städer och samhällen förändras:

Den amerikanske stadsbyggnadsforskaren Richard Florida säger i sin senaste bok The Great Reset, att vi nu ser en ny typ av rumsliga åtgärder som skapar framsteg. Den täta staden, med sin möjlighet till möten, samarbeten och ett attraktivt stadsliv, skapar tillväxt och utveckling. Och städerna binds samman av snabbtåg som ger tillgänglighet utan att fylla innerstäderna med improduktiv mark för parkering. Att Kina bygger ut för höghastighetståg är inte förvånande.

Världen förändras omkring oss. Tonåringar som aldrig någonsin andats en enda andetag nittonhundratalsluft rör sig omkring oss nu, och de blir fler för varje dag som går. Världen är för alltid förändrad, och det måste vi förhålla oss till. Hans Rosling sammanfattar sina tankar inför det som kommer:

han är glad att ”folk har fattat att det inte är biståndet som är viktigast för att göra världen bättre, utan sådant som fred, utbildning och hälsovård”.

-Men demokrati är överskattat och fri handel underskattat när det gäller att undanröja extrem fattigdom, konstaterar han.

Fred, utbildning och hälsovård.

Ok, då kör vi.

Ekologisk mjölk

Kor som föds upp och lever på ekologiskt foder ger omkring 1000 liter mjölk mindre per år än kor som föds upp på traditionellt kraftfoder. Det är en av orsakerna till att den ekologiska mjölken kostar lite mer än den gammalmodigare. En annan orsak är sannolikt att det faktiskt gått att ta mer betalt för ekologiska varor, just för att de varit ekologiska. De har sålt hyggligt ändå.

Men nu tycks det ha ändrats. Sydsvenskan rapporterar att

Försäljningen av ekologiska livsmedel har ökat stadigt de senaste åren. Men just nu är det i den offentliga sektorn den stora efterfrågan finns.

I vanliga matbutiker har ökningen däremot planat ut. Hos livsmedelskedjan Ica har försäljningen av ekologisk mat till och med sjunkit, med tre procent under årets första sex månader jämfört med samma period i fjol. Framför allt köper kunderna ekologisk mjölk i mindre utsträckning.

Det kan ha flera orsaker, spekuleras det kring i artikeln. Dels kan det bero på att miljödebatten på senare tid hamnat lite i bakvattnet i media och den allmänna debatten. Dels kan det högre priset väga in mer än tidigare. Vi går mot bistrare tider med varsel och ökad arbetslöshet, och man väljer hellre det billigare än det långsiktigt hållbarare. Men, antyds i artikeln, det kan också spela in hur de ekologiska varorna exponeras i butikena.

Och det får mig att reflektera över hur de ekologiska varorna faktiskt, ofta och i många butiker, står lite vid sidan av, långt ner, utanför blickfånget, lite som den där hemvävda, tafatta kusinen från landet man egentligen inte vill låtsas om men tvingas släpa runt på ändå. I många butiker sorterar man mejeridisken efter fetthalt – minimjölk, lättmjölk, mellanmjölk etc, och sen finns den ekologiska mjölken vid sidan av, på kanten eller på hyllan intill. Och människor är vanestyrda – man tittar efter det man är van att köpa. Står den ekologiska mjölken så att man aktivt måste leta efter den blir det besvärligare, och man struntar i att ens överväga den.

Trots att det påvisats i studier att den ekologiska mjölken faktiskt inte bara är bättre för kossorna, den är också bättre för den som dricker av den:

Vad korna äter speglas i mjölken. Rapporten visar att om djuren äter mycket gräs så blir mjölken bättre, den får en högre kvalitet i slutändan. Framförallt visar den att ekologisk mjölk innehåller mer omega-3-fettsyror i jämförelse med annan mjölk, säger Alicja Wolk, Professor i nutritionsepidemiologi vid Institutet för miljömedicin

Vi har pratat om det här med den ekologiska maten tidigare, och det vi sa då gäller fortfarande – den ekologiska maten bör inte vara ett alternativ som tvingar en att välja bort smaker man gärna vill ha. Då kommer man välja bort det ekologiska alternativet i stället. Det bör inte heller vara det bökiga alternativet, det som står längst ner i hörnet, bakom något annat, eller på en annan hylla, bortanför den vanliga mjölken eller vad det nu kan vara för vara man tänkt köpa. Det kostar inte handeln något att exponera de ekologiska varorna på attraktiv plats, men vi kan vinna på det allesammans.

 

Luftkonditionering

Det kan vara svårt för den som lever i ett land som Sverige, i synnerhet en sån förlåtande sommar som denna. att fullt ut föreställa sig vilken enorm skillnad luftkonditionering faktiskt gör i ett mer tempererat klimat. Inte bara på stora arbetsplatser som hotell, produktionsanläggningar, sjukhus och kontor, utan i biografer, restauranger, caféer, muséer och inte minst bostäder innebär möjligheten att erbjuda svalka helt nya förutsättningar för ekonomi, hygien, hälsa och produktion.

Men det kostar. Luftkonditioneringar drar stora mängder energi, och att producera och underhålla anläggningarna innebär påfrestningar för miljön. Att föreställa sig en begränsning i användandet är inte realistiskt, och inte rimligt heller. Utvecklingen går inte bakåt. Visst kan man tycka att de stora turistanläggningarna är onödig lyx, men deras betydelse för de omgivande samhällena gör att lösningen på dilemmat måste ligga i en annan riktning.

I riktning mot mer miljövänlig el – solenergi, vindenergi, vågenergi blir effektivare för varje år som går, och äldre, inneffektivare bör bytas ut så snart det är tekniskt möjligt, snarare än när det tycks ekonomiskt lämpligt.

I riktning mot förfinad byggteknik. Arkitektoniskt, stadsplaneringsmässigt och rent byggnadstekniskt förfinade. Fönster, dörrar, väggarnas placering, vädersträck, utrymme mellan byggnader, växtlighet, material, trapphus, rummens storlek och placering, alla aspekter spelar in.

Och givetvis i riktning mot miljövänligare och effektivare luftkonditioneringsteknik, och där är jag inte lika säker på att utvecklingen trillar på som den borde. Det kan hänga ihop med att det är fasligt kostbart att byta ut befintliga anläggningar, det är komplexa system och kräver ofta viss ombyggnad för att bytas?

Det kan också vara så att jag helt enkelt är oinformerad, att forskning och utveckling går framåt och stora investeringar som kommer ge god avkastning både ekonomiskt och miljömässigt görs?

Det vore trevligt.

En mobiltelefon för kvinnor

Jag har en mobiltelefon. Inget särskilt revolutionerande i det, i det här landet har de flesta kvinnor i min ålder en mobiltelefon. Somliga har, som jag, en smartphone och använder den till både det ena och det andra. Andra har en ofta äldre modell och koketterar ibland lite med den saken. Den gamla telefonen som ‘man kan ringa med, jag behöver inte alla de där andra finesserna och spelen och sakerna’ blir en statussymbol i sig, eftersom den säger att personen som använder den faktiskt har tillgång till alla de där andra finesserna, kontakt med myndigheter, dagstidningar, bank etc och har möjlighet att hålla kontakt med anhöriga och kollegor ändå.

Och det är ju inte så dumt. På andra håll i världen ser det annorlunda ut. Det behöver vi hålla i minnet samtidigt som vi gläds åt hur bra vi faktiskt har det här. I New York Times berättar James D. Wolfensohn om vilken skillnad mobiltelefoner faktiskt gör i världen:

Do cellphones really make a difference? Yes, they do, in more ways than we perhaps could have imagined. Among women who own cellphones in low- and middle-income countries, 41 percent have increased their income or economic opportunities as a result, 85 percent feel more independent and 90 percent feel safer and more connected with friends and family.

Det här är egentligen inga större nyheter, eller hur? Vi vet att det gör stor skillnad för ett samhälle att satsa på kvinnor. Att ge kvinnor utbildning, satsa på kvinnors hälsa, satsa på att göra tidskrävande arbetsuppgifter i kvinnors liv rationellare, satsa på preventivmedel som kvinnorna själva har kontroll över så att kvinnorna får makten över sin egen kropp etc bidrar i hög grad till ett samhälles ekonomiska tillväxt.

Jag ville bara påminna om det.

,

Biblioteken, bokförlaget och pengarna

Ordet bibliotek har vi från det grekiska βιβλιοθήκη och det betyder helt prosaiskt boksamling. Det finns många olika slags bibliotek, somliga storslagna andra mer anspråkslösa i sin utforming.

E-böckernas genomslag har i någon mån ändrat villkoren för den som vill låna en populär bok. Det händer ofta att det blir lång kö till pappersutgåvan av en särskilt populär bok, eftersom biblioteken inte kan köpa in hur många exemplar som helst av samma bok. I elektronisk utgåva, däremot, behöver ivriga läsare inte köa utan alla kan få låna samtidigt. Den populära boken om Zlatan har t ex lånats av minst 13 000 människor i elektronisk utgåva, berättar Aftonbladet. På detta har förlaget Bonniers, det förlag som lyckats vinna den goda affären boken är, tjänat 130 000 kronor, eftersom de får 10 kronor för varje elektronisk utlåning. Och utlåningen fortsätter.

Det kan man tänka sig att Bonniers borde glädjas åt. 130 000 kronor är mycket pengar, men, tycker Bonniers, inte tillräckligt mycket. Man föreställer sig nämligen att om färre kunde låna den samtidigt skulle fler i iver att få läsa den i stället köpa den, och förlaget tjäna tio gånger så mycket:

För varje e-bok som köps i en nätbokhandel tjänar förlaget cirka 100 kronor. För varje e-bokslån på ett bibliotek tjänar förlaget cirka 10 kronor.

Enligt Magnus Nytell överväger Bonniers nu flera metoder för att minska gratisutlåningen. En modell är att licensiera bara ett fåtal e-böcker till varje bibliotek, så att bara ett visst antal personer kan ”låna” en e-bok åt gången.

– Man kan också tänka sig att vi väntar lite med att låna ut titlarna som säljer mest, där vi förlorar mest pengar, säger Magnus Nytell.

Jag är inte helt säker på att Bonniers räknar rätt när de räknar potentiella inkomster. Många av de som läst boken har aldrig någonsin läst en bok tidigare. De har sannolikt köpt mycket få böcker, åtminstone till sig själva, och att då föreställa sig att deras första bokinköp skulle medföra ett utlägg på 150 kronor eller mer tycks mig aningen naivt. Det är mycket pengar att lägga på en bok man inte är säker på att man kommer att orka ta sig igenom, hur mycket man än beundrar huvudpersonen. Det kan vara så att Bonniers önskan om att optimera inkomsterna i stället skulle leda till raka motsatsen – de skulle bli utan även en rejäl del av de 130 000 utan att öka försäljningen i sån mängd att det ens kommer i närheten.