Melodifestivalen då

Efter höstens idoga IDOL-tittande kände jag mig väl rustad för melodifestivalen, och visst var det hög igenkänningsfaktor – programledartrion glittrar, glammar och jobbar för att bygga upp feststämningen hos publiken och hos tittarna. De är söta och oförargliga, och kommer säkert att, som en av dem sa, ha blivit som vänner när de sex veckorna är över. Artisterna presenteras genom en liten filmsnutt och lite information om vem och varifrån, och så är låten igång.

Det jag saknar är den lilla stunden vi fick i IDOL när juryn kommenterade på varje framträdande. Den tjänade, inser jag först nu (ni ser hur lärandet fortgår såhär månader efter upplevelsen!) som reflektionstid, ett ögonblick att smälta intrycken från den just genomförda akten. I gårdagens program flöt den ena akten in i varandra och när samtliga gjort sina framföranden måste jag erkänna att jag bara kom ihåg ett par låtar. Dead by April som mitt i startfältet kändes som en oas i glitterstormen, och så givetvis Abalone Dots:

.

.

Ja, jo, det är fullt möjligt att jag var en aning partisk, men visst var de duktiga?

.

Melodifestival på lördag

Det är Melodifestival på lördag! Jag hade ingen aning. Berätta gärna sånt för mig, så jag slipper känna mig så helt utanför världen. Och vet ni vad? Eftersom Louise Holmer, en tidigare Hvilanelev, kommer att stå på scenen med sitt band Abalone Dots så kommer jag att sitta bänkad framför TVn på lördag klockan… ehum, jag ska kolla upp tiden närmare.

Jag har sagt det innan, och kommer förmodligen behöva säga det igen – man missar en ryslig massa saker när man inte ser på TV.

Abalone Dots är underbart musikaliska människor och jag ber er lyssna extra noga och med inlevelse när de står på scenen på lördag. Skulle ni bli så förtjusta att ni väljer att rösta på just dem så vet att ni gläder mig.

.