Att köpa och att sälja

Det finns två sätt att göra affärer, skriver Seth Godin.

Somliga saker, som vattenflaskor, flygbiljetter och tuggummi, köps. Varorna görs tillgängliga, och så inväntar man tålmodigt att köparen kommer och bestämmer sig för att köpa.

Andra saker, som bilar, annonsplatser i veckotidningar och livförsäkringar säljs. Finns ingen försäljare på plats, om ingen marknadsför produkten eller varorna, händer ingenting alls.

Jag är alldeles säker på att det inte bara är begrepp som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande som får mig att genast associera Godins reflektion till skolan, trots att de naturligtvis också spelar in. Det som främst dök upp i mitt sinne var retoriken som likställer eleven med en kund. Och jag funderar – om eleven är kund, vilken roll har läraren?

Blir läraren butiksbiträdet vars uppgift är att fylla på hyllorna, ställa upp varorna lockande och sedan hoppas att något faller kunden i smaken? Eller är läraren säljaren, som med ett förtroendeingivande patos skall pitcha kunskapen och övertyga kunden om att just denna kunskap är den som skulle passa kunden precis bäst, väl medveten om att en nöjd kund återvänder?

Jag vet inte, ingen av rollerna verkar riktigt passa in i sammanhanget, tycker jag. Fattas det inte en och annan tämligen betydelsefull aspekt för att metaforen skall fungera, eller är det jag som inte ser dessa aspekter?